Spännande stenplatser i Storvretabygden. Galmmal kultursten och stenhuggning. Del 2 Borrkluvet stenmaterial. Sven-Inge Windahl 2018

Bakom stenhuggningshantverket finns förstås människor och människoöden, som är intressanta
och viktiga att skildra. Men i den här presentationen får människor och livsöden stå i bakgrunden.
Och vi fokuserar inte heller särskilt mycket på de stenhuggningsprodukter (grundstenar,
portstolpar, stentrappor, block i kyrkogårdsmurar, etc.) människorna skapat med borrteknikens
hjälp. Vi koncentrerar oss i stället på klyvplatserna i skog och mark, där råmaterialet hämtades.
Idag ligger de bortglömda och gömda av mossa, lavar och buskage. Det är på tiden att vi
återupptäcker dem. När vi väl gör det träder ett bygdelokalt stenhuggeri fram med så rik variation
och så stor omfattning att vi knappast förmår greppa om det och riktigt förstå vad all denna
huggna sten skulle användas till.
Och ända utgör det borrkluvna stenmaterialet bara en bråkdel av allt hugget stenmaterial, som till
största delen tillhuggits med äldre traditionella metoder (utan borrteknik).
Bilden på motstående sida visar Alfred Johansson, Raskebo. Alfred arbetade med stenborrning. Han sitter på
fotot med borrhammare och stenborr - de arbetsverktyg som troget följt honom genom hela hans arbetsliv.
Bilden finns i fotosamling hos Unnaryd-Jälluntofta Fornminnes- och Hembygdsförening och visas med
tillstånd från föreningen.