Spännande stenplatser i Storvretabygden. Galmmal kultursten och stenhuggning. Del 2 Borrkluvet stenmaterial. Sven-Inge Windahl 2018
Traces of the use of stone splitting using old, manual drilling techniques in forest and field in the neighbourhood of Storvreta village (Uppsala county, Sweden).
Traces of the use of stone splitting using old, manual drilling techniques in forest and field in the neighbourhood of Storvreta village (Uppsala county, Sweden).
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Svåridentifierade borrännor<br />
Det kan många gånger vara mycket svårt att identifiera borrännor på kluvna block. Och det innebär<br />
naturligtvis att åtskilliga (kanske t.o.m. de flesta) klyvplatser i hag- <strong>och</strong> skogsmark förblir oupptäckta.<br />
Även i de områden i <strong>Storvretabygden</strong> där jag ”skannat” av terrängen extra noga genom att skrapa bort<br />
mossa <strong>och</strong> lavtäcken från blockkanter <strong>och</strong> noga känt efter med de känsliga pekfingrarna (effektivare<br />
identifierare än ögonen) har jag sannolikt missat hälften av befintliga klyvplatser där borrteknik använts.<br />
Det är inte bara växtskikt av mossor <strong>och</strong> lavar, som hindrar borränneidentifiering. Många blocksidor med<br />
borrännemärken kan ligga nedåtvända eller dolda av andra block. Och dessa borrännor kommer man inte<br />
ens åt genom systematisk användning av fingertopparna. Och vissa mindre block med borrännor kan<br />
ligga kringspridda i grannskapet medan de kvarstående resterna av det huggna originalblocket helt kan<br />
sakna borrännor. Man behöver således ha en ganska stor sökradie för att identifiera ev. borrännor. Både<br />
borrännor <strong>och</strong> kluvna stenytor har initialt ofta en färg som avviker från blockets originalyta. Men många<br />
gånger sker efter hand en homogenisering, som innebär att huggytor <strong>och</strong> borrännor antar samma färg<br />
som originalblockets yta. Och då försvåras naturligtvis identifieringsarbetet avsevärt. När man skaffat<br />
sig lite mer erfarenhet om klyvplatsers utseende kan man ibland identifiera troliga sådana genom att titta<br />
på blockformer, vasskantighet, släta ytor <strong>och</strong> blockens placering i förhållande till varandra. Men sådana<br />
besiktningar leder lång ifrån alltid rätt. Som vi ska se längre fram har åtskilliga platser där borrteknik<br />
använts i stenklyvningens tjänst inget typiskt ”klyvplatsutseende”. Det kan röra sig om oansenliga stenar<br />
som bara spräckts mitt itu. Och med den mosspålagring som skett ser man i många fall inte ens<br />
klyvsprickan med ett eller flera borrade klyvhål. För att hitta nya klyvplatser med borrännor lönar det sig<br />
att leta i närområdet runt identifierade klyvplatser. Ofta har stenhuggare gjort flera nedslag i samma<br />
område. Men inte heller detta är någon helt tillförlitlig regel.
Change language