Spännande stenplatser i Storvretabygden. Galmmal kultursten och stenhuggning. Del 2 Borrkluvet stenmaterial. Sven-Inge Windahl 2018

Datering genom järnverktygen
Undersökningar av olika stenanläggningar ger i bästa fall en säker datering av det använda borrkluvna
stenmaterialet. Men det ger egentligen ingen datering av själva klyvplatserna. Det finns dock en
möjlighet att datera vissa klyvplatser där borrteknik använts. Om man hittar rester av järnredskap
(kilar eller borr) som använts vid borrning och kilning, så skulle man antagligen kunna ta reda på
klyvplatsens ålder genom kol 14-analys. Det är dock verkligen inte lätt att hitta sådana rester efter
använda järnredskap. Antagligen tog man hand om trasiga och uttjänta verktyg och använde dem för
omsmidning. Man behöver verkligen ha tur för att hitta en kvarsittande redskapsrest i ett klyvborrhål
eller en klyvborränna. Under de fem år som jag i Storvretabygden undersökt klyvplatser (kanske totalt
något tusental ) har jag bara hittat rester efter järnverktyg tre eller möjligen fyra gånger. Kvarsittande
redskapsfragment är med andra ord så sällsynta att det knappast lönar sig att systematiskt söka efter
dem. De utgör mera en bonus, som man av en tillfällighet stöter på när man undersöker klyvplatser.
Nedan redogörs kort för de klyvplatser där jag hittat rester av järnredskap. Om fackarkeologer i sin
forskning skulle vara betjänta av att analysera redskapsresterna, så visar jag gärna vägen till de
aktuella klyvplatserna. Det är möjligt att fackarkeologerna redan anser sig ha bra koll på dateringen av
borrkluvet stenmaterial i skog och mark och att man där för inte tycker att det är befogat att
genomföra dyra kol 14-analyser. Men för lekmän intresserade av bygdehistoria kunde det kanske ändå
vara intressant. Det betyder rimligtvis en hel del för beskrivningen av bygdens stenhuggningsnäring om
en del av klyvplatserna skulle visa sig vara 500 år gamla i stället för 200 år. Och skulle de visa sig (eller
åtminstone någon av dem) vara äldre än så. Ja, då skulle kanske även fackarkeologernas intresse
vakna!