Spännande stenplatser i Storvretabygden. Galmmal kultursten och stenhuggning. Del 2 Borrkluvet stenmaterial. Sven-Inge Windahl 2018

Detaljbild som visar slutdelen av den flera meter långa borrännan. Under borrännan finns ett grunt
bortslaget parti. Det är således möjligt att borrännnan en gång varit ännu längre. Det finns ett
långsträckt mosstäckt område på den helt lodräta, slätkluvna ytan. Mosstäcket följer borrännan
längst hela dess längd. Mossor är inte alls förtjusta över att skicka utlöpare utför släta branta
blockväggar. Och det tar i regel mycket lång tid för mossa att etablera sig i sådana lägen. Jag tror
därför att borrklyvningen här är mycket gammal. Borrningen måste därför ha utförts med gammal
manuell teknik. Jag har svårt att förstå hur man med manuell teknik kunde borra så djupa borrhål. Till
slut måste ju friktionen i borrhålet ha varit omöjlig att behärska. Och det avslag som bildades vid
borrningen måste ju ha varit svårt att avlägsna ur borrhålet. Kanske slog man successivt bort
stenmaterial utanför borrhålet, Och kanske bytte man så småningom till ett smalare borr. Strax
ovanför det bortslagna stenstycket ser faktiskt borrännans sista synliga del lite smalare ut. Det kan ju
tyda på att ett smalare borr använts i slutskedet. Men fotografier kan man inte alltid lita på! Det krävs
en undersökning på plats för att avgöra om borrhålsdiametern ändrats. Hur som helst så kanske jag
inte ska fastna i svårigheterna att borra riktigt djupa borrhål med manuell teknik. Stenborrarna verkar
ha varit väl rustade för uppdraget. Och klarade uppgiften utan problem - hur de nu än bar sig åt!