Stenspåren längs Tipptoppvägen Sven-Inge Windahl 2018

Den här presentationen handlar ju främst om den gamla kulturstenen i den höglänt skogsmarken kring
Tipptoppvägen och hur den huggits fram, utformats och arrangerats. Men människor, som huggit fram och
använt sten i så stor utsträckning, som den vi kan se i Storskogen, måste rimligtvis ha haft sina boplatser i
närheten av de aktivitetsytor där stenhuggningen bedrivits. Områden med karaktäristisk gammal
kulturstensflora utgör således platser där vi rimligen bör finna spår efter boplatser.
Inledningsvis letade jag efter boplatsområden med spår efter gamla anlagda stengrunder. Jag hittade i stort
sett ingenting av värde. Jag ändrade då fokus och började undersöka terrängformationer mer systematiskt.
Jag kunde så småningom se ett tydligt mönster. På många platser med gammal kultursten kunde man se
ovalformade (både smalovala och rundovala) nedsänkningar i marken. Nedsänkningarna kunde bestå av
naturliga svackor i terrängen eller av fördjupningar som grävts i marken. Områdena med nedsänkta ytor
förefaller stenröjda . Allt efter hand har jag stärkts i min uppfattning att det rör sig om bobottnar, över vilka
boplatsens boningshus var byggda. I anslutning till bottnarna (både i och på långsidor utanför) kan man finna
gropbildningar, där olika boplatsrelaterade aktiviteter han ha utförts.
Så vitt jag vet har inga nedgrävda bobottnar kunnat dokumenteras i Uppland eller i mellersta och södra Sverige
överhuvudtaget. Däremot har åtskilliga sådana upptäckts i Norrland och även i Finland. När Storskogen
fortfarande var en ö i skärgård kan naturligtvis fångstfolk norr eller öster ifrån ha landat här och tagit skogen i
besittning. Kanske har de då fört med sig skicket att bygga hus över nedgrävda bobottnar.
Att de ovala nedsänkningarna är bobottnar från stenåldern får än så länge betraktas som en hypotes.
Förhoppningsvis blir det en uppgift för fackarkeologer att undersöka ytorna noggrant och klarlägga om
hypotesen har någon bärighet.