Stenspåren längs Tipptoppvägen Sven-Inge Windahl 2018

Jag har valt att ta med ett avsnitt om block som tillformats (spontant av naturens krafter eller genom
medvetna stenhuggarinsatser av människor) så att de får oss att associera till kroppsformer hos olika
djur.
Man kan nog på ganska goda grunder anta att människor under sen stenålder hade en både tät och
komplex relation till en rad olika djur. Kanske gudar och andar kunde framställas som djur för att
understryka deras specifika egenskaper. Och kanske stod olika människogrupper i någon form av totemförhållande
till olika djurarter. Kanske beundrade man vissa djurs egenskaper särskilt mycket. Och
kanske försökte man få del av dessa egenskaper genom att klä sig i djurpälsar eller genom att rent av
göra en stenkopia av djuret.
Om vi idag kan se tydliga likheter mellan olika blockformer och djurkroppar, så kan vi nog utgå ifrån att
också stenålderns människor kunde göra detta. Så även om dåtidens människor inte alltid gjorde
stenfigurer som likade djurkroppar så kunde de säkert mycket väl använda sig av spontana stenformer
som liknade djur. Och sådana stendjur kunde naturligtvis utnyttjas i rituella samanhang.
På en bild nedan återger jag en blockformation i Storskogen som påminner om en stor kraftig visent.
Visenten fanns vild i Sverige under det skede då människor bodde i Storskogen. Men frågan är väl om
den fanns så långt norrut som i Uppland. Men de kunde mycket väl ha hört talas om det vilda och starka
oxdjuret genom kontakter med människor söder ifrån.
Vi vet också att kärrsköldpaddan fanns i Sverige under detta skede. Men också här är det osäkert om
den nordliga utbredningsgränsen gick så högt upp som i Uppland. Men genom kontakter hade man
säkert vetskap och kärrsköldpaddans existens och märkliga utseende. Antagligen hade man hört talas
om hur den under en vinterperiod bara försvann för att åter dyka upp när våren kom. Den kunde nog