Stenspåren längs Tipptoppvägen Sven-Inge Windahl 2018

Område 3
Ytterligare ett exempel på gammal traditionell stenhuggning (utan borrteknik). Ett övre stenlager tycks redan ha kluvits bort. Och vi ser den
uppkomna stol- eller soff-formen, som man återfinner på många klyvplatser. Man har nog avsett att fortsätta klyvningen här, eftersom en
klyvlinje slagits upp längre ner på blocket. Men klyvningen har av någon anledning inte fullföljts. Eftersom traditionell klyvteknik använts i
flera tusen år är åldern på klyvningen svår att fastställa. Den skulle kunna vara lika gammal (5000-4000 år) som de troliga nedsänkta
bobottnarna i närheten. Men den skulle lika väl kunna vara bara några hundra år gammal. Fast möjligen är det något svårare att förklara
förekomsten av sena klyvplatser - som i likhet med den på bilden fallet – inte ser ut som typiska gränsmarkeringar. Det är svårt att förstå
varför rationellt tänkande slättbönder för husbehovshuggning skulle ha dragit iväg långt upp i avlägsen och oländig skogsmark för att
hämta lämplig brukssten, när det oftast fanns gott om användbar sten utanför den egna stugknuten.