Stenspåren längs Tipptoppvägen Sven-Inge Windahl 2018

I det här avsnittet ska vi behandla det stenmaterial som består av mindre block och blockarrangemang längs
Tipptoppvägen. Det finns antagligen åtskilliga som helt skulle bortse från det huggna, tillformade, uppställda och
arrangerade stenmaterial längs Tipptoppvägen. Stenarna och blockarrangemangen (och även de grävda
stengroparna) har, skulle man anse, ingenting med arkeologi göra. Det utgör bara rest- och överskottsmaterial
från vägbygget. Stenmaterialet kan möjligen vara intressant – men bara i så fall för att få en närmare bild av hur
det gått till att bygga en modern grusväg in i svårtillgänglig skogsmark
Jag har valt att tolka stenamtaerialet längs Tipptoppvägen på ett annorlunda sätt. Jag tror att det - tillsammans
med de nedgrävda ytorna i närheten - visar att det funnits boplatser kring Tipptoppsvägens nuvarande sträckning
redan under sen stenålder. Antagligen har den moderna Tipptoppvägen föregåtts av en urgammal skogstid eller
led, kring vilken boplatserna varit orienterade. Utifrån en sådan tolkning är det rimligt att anta att en hel del av
stenmaterialet längs Tipptoppvägen utgörs av boplatsrelaterade skyltblock och skyltblocksarrangemang.
Men det finns antagligen också andra typer av spännande kultursten - betydligt yngre - längs Tipptoppvägen.
Långt innan Tipptoppvägen fick sin moderna utformning så har den också korsats av åtminstone en större
skogsväg. Och en annan ganska stor skogsväg mynnar ut på Tipptoppvägen. Vägar och vägkorsningar kan
naturligtvis vara skyltade med olika typer av markeringsstenar. Och åtminstone en riktigt stor bygdegräns korsar
Tipptoppvägen. Jag tänker då på den gamla häradsgränsen mellan Vaksala och Rasbo härader. Man kan nog utgår
att en sådan viktig byggde gräns varit rikligt stenskyltad redan under medeltiden. Den gamla skyltfloran längs
gränsen har säkert också senare kompletteras med senare mer standardiserade sätt att skylta häradsgränsen.
Mindre skogsvägar som gamla Tipptoppvägen kom nog så småningom – i skiftesreformernas spår – att utgöra
skogsskiftsgränser och fick nog på grund av detta också en kompletterande stenskyltning. På många ställen i
Storskogen ser vi stora inslag av stenhuggeri. Sådan verksamhet har också bedrivits längs Tipptoppvägen.
Stenhuggeriet har efterlämnat kultursten, som kan tillhöra kulturskikt av mycket olika ålder –men genomgående
äldre än det moderna vägbygget. Det vägsystem som finns i området kan ha gynnat stenhuggningsverksamheten,
eftersom det tillhandahåller transportmöjligheter för den huggna stenen. Också häradsgränsens sträckning kan
ha gynnat stenhuggeriet.