Stenspåren längs Tipptoppvägen Sven-Inge Windahl 2018

Avslutande kommentar som handlar om gränser och som tar sikte mot en
uppföljningsundersökning.
I föreliggande undersökning har inte utstakade gränser i skogsmarken ägnats någon större uppmärksam
även om åtskillig kultursten tiderna igenom säkert har tillformats, arrangerats och positionerats för att markera
sådana gränser. Kulturstenen längs Tipptoppvägen har inventerats helt oberoende av förekomsten av äldre
bygdegränser och även av yngre skiftesgränser, som etablerats under senare århundraden i skiftesreformernas
spår. Inventeringen har alltså inte styrts till delområden med kända skogsgränser. Och det har säkert inledningsvis
varit hälsosamt för att få en första generell och täckande bild av kulturstensfloran i området.
Under inventeringsarbetets gång har jag dock knappast kunnat undgå att samla på mig en del information om
förekomsten av skogsgränser i området. Även om Storskogen kan upplevas som svårtillgänglig och avlägsen
skogsmark så handlar det ingalunda om gränslös mark. Det finns faktiskt åtskilliga bygdegränser som berör
området kring Tipptoppvägen. Särskilt bör förstås omnämnas den häradsgräns (mellan Vaksala och Rasbo
härader) som korsar Tipptoppvägen. Häradsgränsen stärker sina aktier som viktig gräns, eftersom den också är
sockengräns och även bygräns mellan Ekeby och Storvreta. En så stor och viktig bygdegräns kan naturligtvis
förväntas ha en särskilt intressant och spektakulär stenmarkering. Här kanske man också tänka sig en
differentierad stenskyltning, eftersom gränsen har flera särskiljande funktioner (mellan härader, mellan socknar
och mellan byar). En bit längre in i skogen korsar även bygränsen mellan byarna Fullerö och Ekeby Tipptoppvägen.
Även här kan det finnas en både gammal och intressant stenskyltning – en stenskyltning som möjligen kan följa
lite olika stråk, eftersom gränsens sträckning kan ha förändrats något genom århundraden. Och möjligen berör
även Fullerö bys södra utmarksgräns Tipptoppvägens slutdel längst i söder inom området. I området finns
slutligen ett skogsskifte kopplat till ett hemman med kvarn i Ekeby by, vilket av kungamakten donerats till Uppsala
Universitet redan under första hälften 1600-talet. Det är dock inte särskilt troligt att ett visst skogsparti, som en
följd av donationen bröts ut ur byallmänningen och fick en särskild stenmarkering. Troligare är då att Uppsala
Universitet kan ha varit uppdraggivare för åtminstone en del av den omfattande stenhuggning, som onekligen
bedrivits i den skogsmark, som hört till Ekeby bys utmarker. Ytterligare ett skogsområde tillhörigt Uppsala
Universitet ligger i anslutning till Tipptoppvägen – men på Fullerö bys gamla utmark (förmodligen tillkommet
genom ett liknande donationsförfarande på 1600-talet).