Stenspåren längs Tipptoppvägen Sven-Inge Windahl 2018

skogen ända fram till Vretalundsområdet. Och när det gäller Fullerö bys södra gräns så borde vi kanske
försöka etablera kontakt med gränslinjen i Tvärmyran- och Tistelvallentrakten. Och kanske skulle vi
behöva följa alla nämnda gränslinjerna ner i Fyrisåns dalgång. För säkert är att alla gränslinjerna förr eller
senare slinker ner i Fyrisåns vattenspegel.
Det blir en hel del vandringar, en hel del kulturstensinventerande i nya områden, en hel del letande efter
bygdegränser i gamla kartor och dokument – och kanske också en hel del GPS:ande för att göra
positionsbestämningar. Vi får se vad tid och ork räcker till. Jag upptäcker medan jag skriver att jag
använder ”vi” i stället för ”jag”. Antagligen rör det sig om ett omedvetet ”slip of the hand”, eftersom jag
nog någonstans inser att det är ett för stort uppdrag för en ensam gammal man. Någon form av
uppföljning där kultursten relateras till kända gränser vill jag ändå försöka prestera. Det är jag ju
egentligen skyldig den vackra, intressanta och spektakulära kulturstenen - även om den låtit mig få den
stora äran att inventera den utan att den ställt några som helst krav på motprestation.
Och skulle det i slutändan visa sig att merparten av den spektakulära kulturstenen i undersökningsområdet
måste avfärdas från gränssammanhanget så är det knappast att betrakta som ett misslyckande,
Tvärtom! Det öppnar ju för möjligheten att det rör sig om en ännu finare kulturstensfamilj från sen
stenålder. Det är inte ofta som man önskar sig ett negativt utfall av en planerad undersökning. Men här är
väl ett sådant tillfälle, där ett negativt utfall bara gör undersökningsobjekten ännu mer intressanta.
Så kanske vi ses vid någon Storskogsgräns till sommaren! Ta gärna med en termos med kaffe. Jag brukar
ofta glömma det!
Adderat till presentationen i januari 2019
Sven-Inge Windahl