Stenspåren längs Tipptoppvägen Sven-Inge Windahl 2018

Naturligtvis är det både intressant och viktigt att undersöka hur den identifierade kulturstenen kan vara
relaterad till de bygdegränser, som drar fram genom undersökningsområdet i Storskogen. De riktigt gamla
bygdegränserna kan ha existerat i närmare tusen år och kan ha blivit föremål för olika typer av stenskyltning
under århundraden. Kanske finns det spår av riktigt gammal stenskyltning, som markant avviker från senare
tiders standardiserade gränsrösen. Bygdegränserna kan också ha ändrat sträckningar genom terrängen både
en och flera gånger under tidernas lopp. Ock kanske är det möjligt att identifiera stenstråk,som tyder på
tidiga alternativa sträckningar av bygdegränserna, vilka inte det relativt sentida kartmaterialet fångar upp.
Men att koppla kultursten till gränssträckningar kan nog vara en både knepig och trixig sysselsättning.
Kultursten kan naturligtvis finnas i gränslinjer av ren tillfällighet. Och spektakulär kultursten, som inte låter
inplacera sig i kända bygdegränser kan ändå ha varit gränsmonument, som ingått i gränslinjer, som är
betydligt äldre än de bygdegränser, som vi känner till. Och en del av den kultursten som vi kanske med
säkerhet kan föra till kända bygdegränslinjer kan vara återanvända skyltblock och skyltblocksarrangemang
från en betydligt tidigare period (sen stenålder), då en jägarbefolkning med stor sannolikhet bodde och
verkade i Storskogen, som då fortfarande var en ö i ett skärgårdslandskap. Med stor sannolikhet kan vi räkna
med ett sådant återanvändande av kultursten förekommit. Det måste ha varit mumma för relativt sentida
gränsläggare att kunna utnyttja block , som redan tidigare utformats på ett spektakulärt sätt för att få en
tydlig skyltkaraktär. Och slutligen har vi naturligtvis problemet att kunna skilja kultursten
(människopåverkad sten) från sådan som naturkrafterna utan människans hjälp producerat. I slutändan
kokar ju detta ner till frågeställningen om mitt inventerade stenmaterial i undersökningsområdet längs
Tipptoppvägen är tillräckligt ”kulturstenssäkrat” för att över huvud taget kunna utgöra ett användbart
basmaterial för att undersöka kulturstens relation till kända gränssträckningar.
Men svårigheterna behöver naturligtvis inte hindra oss från att göra ett försök att undersöka kopplingen
mellan kulturstenen och bygdegränserna. Men då räcker det nog inte att bara studera det lilla
undersökningsområdet runt Tipptoppvägen. Då gäller det nog att försöka dra ut de långa bygdegränslinjerna.
Kanske måste vi, när det gäller bygränsen mellan Fullerö och Ekeby, vandra genom skogen till
Norrbo för att studera kulturstenen i områden, där bygränsen lämnar odlingsbygden och letar sig in i
Storskogen. Och när det gäller häradsgränsen skulle vi kanske behöva leta kultursten nordväst genom