Nr 2, 2011 - Fastighetstidningen

forts. från sidan 29
förvaltningstjänster är en
lågmarginalbransch och
kostnaden man tar, får fastighetsägaren
ofta tillbaka i form
av en effektivare förvaltning.
Alternativet är att skaffa
egen personal men då krävs
en kritisk massa på några hus
innan det lönar sig. Många
mindre värdar löser det akuta
med en portvakt som bor i
fastigheten. Eller bor själva
i huset och ordnar det mesta
själv.
tRe av fastighetsägarna med
andra yrken i vårt reportage
har ärvt sina hus, vilket inte
är så ovanligt. Är det fler
syskon som ärver brukar till
sist ett av syskonen som visar
störst engagemang köpa ut
de övriga. Innan arvskatten
försvann 2004 var fastigheter
även ett sätt att föra över
större kapital mellan generationer,
men den typen av
fastig hetsaffärer är inte kvar.
– Däremot ser jag många
köpare som redan har en
näringsverksamhet med
överskott och ser fastigheten
som ett sätt att flytta pengar
mellan näringsgrenarna.
Alternativet att ta ut som
vinst leder till hög skatt, säger
Lasse Sannö.
lasse steineR, chef på
avdelningen för ekonomi på
Högskolan i Gävle, har träffat
olika typer av små fastighetsägare
med skilda motiv till
varför de köpt ett eller flera
hus. Där finns entreprenören
som känner sig obekväm i
stora företag och vill vara sin
egen chef. Folk som tycker att
avkastningen är bra och trygg
i fastigheter eller hantverkaren
som ser möjligheten att
sköta en stor del av förvaltningen
själv.
– Jag träffade en man i
Öregrund som köpte ett hus
mest för att han var intresserad
av att hitta ett ställe att
själv bo i. Sedan märkte han
att fastighetsföretagande var
lönsamt och köpte ett hyreshus
till och blev professionell
förvaltare. •
Fastighetstidningen nr 2 mars 2011
annelie astvald, polis:
visst går det att kombinera
brottsutredningar och stambyten.
kriminalinspektören och
fastighetsägaren annelie astvald i
örebro förvaltar med sitt sunda förnuft
och sin erfarenhet som förhörsledare.
Tungt utrustade poliser vaggar förbi i korridorerna.
Civilklädda tjänstemän går in och
ut genom dörrarna. Varenda en hälsar glatt på
Annelie Astvald. Inte undra på, hon har jobbat
i huset i nästan 30 år. Först i yttre tjänst under
1980-talet. Sedan som förhörsledare och ekobrottsutredare
på 1990-talet. I dag jobbar hon
sedan sex år med intern brottsinformation
inom Kriminalutredningstjänsten,
KUT i Örebro.
Men Annelie är inte bara polis.
Ända sedan barnsben är hon även
fastighetsägare.
– Jag är född fastighetsägare,
skrattar hon.
Huset på Kristinagatan ärvdes
efter hennes farfars bortgång när
hon själv var sju år gammal.
– Farmor skötte om förvaltningen. Sedan tog
jag över när jag var i 25-årsåldern.
– jag bodde själv i fastigheten i 20 år, så jag
har haft ett naturligt engagemang. Egentligen
kan jag inte så mycket om hur riktlinjer och regler
som styr de stora bolagen fungerar, jag går på
sunt förnuft. Min filosofi är att hyresgästerna ska
trivas. Kommer de med förslag på någon förändring
frågar jag alltid mig själv om jag skulle vilja
min filosofi
är att hyresgästerna
ska trivas.”
dubbla roller tema
annelies fastighet:
adress: Kristinagatan 16, Örebro.
förvärvet: Arv.
storlek: 703 m 2
antal lägenheter: 5 stycken ettor, 3 stycken
tvåor och 3 stycken treor.
hyresintäkter: Cirka 54 000 kronor/månad.
Född fastighetsägare
ha den förändringen i mitt eget hus. Varför skulle
mina hyresgäster ha det sämre än jag har det?
När det gäller själva arbetet i fastigheten fungerar
Annelie som en sluss. Hyresgästerna kontaktar
henne direkt när frågor eller problem uppstår,
sedan lämnar hon över ärendet till hantverkare
som hon anlitat under många års tid.
även om annelie inte bor kvar i fastigheten
eller utför något arbete i lägenheterna själv
tycker hon att kontakten med hyresgästerna är
viktig. När en vakans uppstår går hon oftast på
rekommendationer och träffar helst personen i
fråga. Det är här hennes skicklighet
från polisyrket kommer till nytta, inte
minst erfarenheterna som förhörsledare.
– Jag har väldigt god personkännedom,
och jag är inte blyg för att ställa
frågor eller tala om vad jag vill ha.
Sedan Annelie tog över huset har värdet
stadigt klättrat uppåt. Det lilla som
blir över att plocka ut av hyresintäkterna
kallar hon själv för kaffepengar
men marknadsvärdet på fastigheten uppskattar
hon till runt 6–7 miljoner kronor, en tämligen god
förtjänst med tanke på att hon inte gått in med
något eget kapital. Men att göra sig av med huset
har Annelie inga som helst planer på.
– Absolut inte. Det är min hobby. Dessutom var
min farmor väldigt viktig för mig, så det känns
inte rätt att sälja. Tanken är att min dotter ska ta
över så småningom, men hon är bara 14 år, så det
lär nog dröja, säger Annelie. •
31
Foto: pia nordLander