Landskapsanalys - Exempelbanken

Östergötland
Helheten
Förstudieområdet berör Östergötlands södra skogsbygd samt slätten.
Skogsbygden består av ett sprickdalslandskap och domineras av olika barrskogstyper
samt myrar och sjöar i dalgångarna. Den västra delen av östgötaslätten
vilar på en kalkrik berggrund från kambrosilurtiden 8 och här
påträffas kalkkärr och stäppängar. I slättbygden förekommer flera vattendrag
och näringsrika sjöar, varav Tåkern är den största och mest kända.
Svartån är det största vattendraget. Mellan slätten och skogsbygden kan en
övergångsbygd urskiljas. Denna är mycket rik på hagmarker och lövskog,
däribland ädellövskog med stort ekinslag. Lövskogen är kulturbetingad och
består antingen av igenväxande kulturmarker eller lövbeklädda hagmarker.
Vättern och Vätterbranterna bildar en helt egen naturmiljö i sig med klippängar,
ädellövskog och Vätterns särpräglade vattenmiljöer.
Linköping
I Östergötlands största kommun, Linköping, berör banan den västra delen.
Från den vidsträckta slätten i norr reser sig landskapet sakta söderut.
På slätten finns utspridda, mer eller mindre isolerade biotoper knutna till
odlingslandskapet. Dessa var historiskt mer sammanhängande men jordbrukets
rationalisering har under århundradena gett denna fragmentering.
Här rinner också värdefulla vattendrag som exempelvis Kapellån med sitt
meandrande lopp. Kapellån är vid Lagerlunda Natura 2000–klassad och
längre västerut klassas den som ett riksintresse för naturvården.
Längre söderut får den åkerdominerade marken ett ökat inslag av åkerholmar
och impediment då de tjocka, bördiga jordarna från slätten successivt
byts ut mot tunnare jordar. Söder om E4:an vidtar den småkuperade övergångsbygden
där det östgötska eklandskapet breder ut sig. Historiskt har
detta varit ett herrgårdslandskap och här är inslaget av naturbetesmarker
högre och dessa blandas med små skogsområden, ofta med stort ädellövinslag.
Söder om Linköping är delar av eklandskapet klassat som riksintresse
och Natura 2000. I hela eklandskapet finns rikligt med värdefulla
hagmarker, de flesta med inslag av ek där flera är skyddade som Natura
2000 områden.
I delar av kommunen finns stråk med kalk som ger förutsättningar för förhöjda
naturvärden. Kalken härstammar från de sedimentära bergarter som
skapades under kambrosilur. Inlandsisens påverkan och isälvar har transporterat
dem söderut. Särskilt värdefulla stråk är de som avsatts vid den
Mellansvenska israndzonen där iskanten stod stilla under flera hundra år.
En kalkrik miljö med mycket höga naturvärden är Kärna mosse strax väster
om Linköping. Detta rikkärr med sin karakteristiska flora av orkidéer och
andra rara växter rymmer också en intressant snäckfauna och det är skyddat
som ett Natura 2000-område.
I sydligaste delen av kommunen börjar den mer storskaligt böljande skogsbygden
med en helt annan ekologi än de norra delarna. Här finns istället
värden knutna till äldre barrskogar.
8 En sammanslagning av berggrund som bildats under den geologiska tidsåldern kambrium,
ordovicium och silur för 550 - 400 miljoner år sedan.
Mjölby
Kommunen börjar, precis som Linköping, på slätten och sträcker sig söderut
ned i skogsbygden. I gränsen mellan slätten och övergångsbygden finns
intressanta geologiska formationer i form av åslandskap. Till sådana kan
Mjölbyfältets och Ljunaområdets riksintressen räknas. De är fina exempel
på småkulliga ås- och kullandskap på morän och isälvsgrus. De har också
värden knutna till betade marker, lundmiljöer och källföden. I det första
ingår Solberga Natura 2000-område med sina böljande ekhagmarker och
gamla tallskogar. Eklandskapet löper som ett tongivande stråk genom kommunen
med en tyngdpunkt i Västra Hargs ekhagmarker som också de är
Natura 2000-områden.
Kommunens största vattendrag Svartån löper djupt nedskuren i sedimenten
genom kommunen och den är en viktig spridningsväg för djur och växter.
Svartåns dalgång och i mindre utsträckning Lillåns dalgång är tongivande
element i landskapet med sina uppodlade marker. Den mellansvenska
israndzonen löper i öst-västlig riktning genom kommunen och även här
finns områden med kalkpåverkan som ger upphov till kalkkärr där Örbackens
kalkkärr även ett Natura 2000-område är ett fint exempel. Stäppängar
är en annan kalkmiljö som finns i kommunen.
Boxholm
Boxholms kommun domineras av skogsmark men med insprängda odlingsmarker
framförallt i de norra delarna och i dalgångarna. Svartåns dalgång
fortsätter från Mjölby kommun och genom Boxholm till Sommen. En
utlöpare från Svartåns dalgång är Åsboån. Längs dalgångarna finns större
sammanhängande odlingslandskap med många djurhållande jordbruk fortfarande
i drift. Klarvattensjön Sommen är en gammal issjö med ett djup på
över 50 meter. Sommen dominerar landskapsbilden i de södra delarna av
kommunen. Sjön har både ett rikt djurliv och en mycket god vattenkvalitet
som gör den populär för friluftslivet. Sommen är riksintresse för både naturen
och friluftslivet. I anslutning till Sommen finns flera herrgårdar med
tillhörande odlingslandskap.
Ödeshög
Ödeshög har också en koppling mellan uppodlade delar på slätten i norr,
via övergångsbygden och vidare till skogslandskapet. Övergångsbygden har
precis som i övriga kommuner i länet höga värden knutna till odlingslandskapet.
Ett område inom utredningsområdet som fångar övergångsbygdens
speciella ekologi är Natura 2000-området Valla-Ingvaldstorp. Något som
skiljer Ödehög från tidigare kommuner i Östergötland är närheten till Vättern.
Vätternförkastningen uppstod för 600 miljoner år sedan. Själva vätterbranterna
har ett speciellt klimat och höga värden knutna till framförallt
ädellövmiljöer som finns ymnigt här.
På höjderna öster om förkastningen breder Hålavedens småbrutna landskap
ut sig med små odlingslandskap insprängda i den bitvis gamla skogen.
Några fina exempel på sådana värdefulla odlingslandskap är Natura
2000-områdena Bomhult, Gumby-Bultsbol och Stortorp. Här finns värden
knutna både till skogsmiljöer av både löv och barr samt betade hagar och
gamla åkermarker. Hela Hålaveden ligger över högsta kustlinjen vilket gör
att det är åsar och höjder som uppodlats.
Jönköpings län
Helheten
Förstudieområdet berör södra delen av Vätterbranterna, Sommenbygden
och småländska höglandet med sina skogar samt Vätternsänkan.
Sprickdalssjön Vättern ger landskapet dess karaktär inom stora delar av länet.
Denna sjö med sitt kalla och mycket klara vatten och sina ishavsrelikter
i form av bland annat röding är naturligtvis Natura 2000-klassad i sin helhet.
De mäktiga Vätterbranterna med sin särpräglade förkastningsgeologi reser
sig både på östra och västra sidan av Vättern. De typiska naturmiljöerna
med klippängar och ädellövskog fortsätter från Östergötland söderut. Branterna
blir också ännu mäktigare. På västra sidan av Vättern stiger landet i två
etapper och här är en större del av branterna uppodlade.
Endast de västligaste delarna av Sommenbygdens sprickdalslandskap berörs.
Här dominerar olika barrskogstyper höjderna som leder upp mot
småländska höglandet.
Det småländska höglandet har ett strängare klimat vilket återspeglar sig i
den mer barrdominerade skogen och avsaknaden av ädellövträd i stora delar.
Framförallt den västra utlöparen av höglandet har en hög koncentration
av mossar och myrar som exempelvis natura 2000-området Komosse.
Vätternsänkan har ett betydligt gynnsammare klimat vilket återspeglar sig i
den rikedom av ädellövmiljöer och uppodlad mark som finns här.
Tranås
De västra och östra delarna av kommunen är kraftigt kuperade och skogsdominerade
med en tyngdpunkt av ädellöv i väster och barr med lövinslag
i öster. Mellan dessa sveper Svartåns mjukt böljande dalgång i vilken hagmarker
och åkrar breder ut sig. Tyngdpunkten i odlingslandskapet ligger
kring Gripenbergs slottsmiljö. Överlag ligger de uppodlade markerna på
sedimentjordar.
Hålavedens varierande, småbrutna landskap sträcker sig ned i kommunen
norrifrån och ger karaktär i de norra delarna. Sommen är kommunens mest
dominerande sjö och den är även i Tranås kommun naturlig och väldigt
värdefull. Noåns vattensystem som ansluter till Svartån vid Ralången är av
riksintresse och påverkar påtagligt landskapsbilden i sydväst.
Aneby
Aneby kommun ligger uppe på det moränrika småländska höglandet och
är i huvudsak en skogskommun som präglas av stora arealer produktiv
skogsmark. På höglandet är topografin relativt plan men brant kuperade
områden finns i kommunens nordvästra del, i de områden som ansluter till
Biosfärsområdet Östra Vätterbranterna. Här ligger också en av kommunens
värdefullaste sjöar, Natura 2000-området Ören. Det är en sjö i en gravsänka
med ovanliga vegetationstyper och en rik fauna av fisk och andra djur.
3 Landskapets ekologi
13