Landskapsanalys - Exempelbanken

4 Kulturarvets strukturer och tidsdjup
54
Kulturarvets strukturer och tidsdjup
– en sammanfattning
Götalandsbanans kommande sträckning leder som framgått genom trakter,
vilka spelar stor, i vissa fall utslagsgivande roll i Sveriges framväxt. Dagens
dynamiska Linköping har på de senaste 50–60 åren expanderat ut över bördiga,
historiskt rika trakter. Det har inte kunnat undvikas att historien blivit
hårt åtgången av det. Människans historia går här tillbaka på strandbosättningar
vid Ancylussjön. En centralbygd blev Linköpingstrakten under äldre
järnålder (500 f.Kr. – 600 e.Kr.), kanske i samband med att det blivande Östergötland
börjat integreras. Som mötesplats för ett stort område drog trakten
till sig en kungsgård och omkring år 1100 ett biskopssäte. Domkyrkans
ekonomiska styrka under medeltiden gjorde att en handelsstad utvecklades.
Med reformationen förföll allt detta, men Linköping återuppstod snart
som skol- och residensstad och med Malmslätt som militär mötesplats. Ur
detta växte, men först i vår tid, dagens blomstrande Linköping fram.
På motsvarande sätt har jordbrukets fortgående rationalisering skett på
bekostnad av spåren av äldre odling på slätten ”Västanstångs”. Men den vid
första anblicken sterila slätten visar sig vid närmare påseende bevara ett
inlevelselandskap, som berättar om dessa trakters stora roll när Sverige blev
till, med platser som Alvastra, Bjälbo, Skänninge, Hov och Vadstena som
upplevbara höjdpunkter.
Den lokala historien låter sig bäst avläsas med stöd av häradsindelningen.
De fem häraderna Hanekind, Valkebo, Vifolka, Göstring och Lysing ligger
i parallella stråk från en ungefärlig mittlinje på slätten söderut mot sjön
Sommen och Hålavedens bergiga skogar. De gamla tingsplatserna och sockencentra
med rötter i medeltiden ligger alla på slätten och i randen till övergångsbygden.
Gamla, lokala vägar finns i stor utsträckning kvar, och bygden
är i själva verket rik på fornminnen. I övergångsbygden möter spåren av
det första jordbruket på fasta tegar i ett par av Sveriges mest omfattande
stensträngssystem från äldre järnålder. Svartå- och Åsbodalarna bevarar ett
mer traditionellt agrarlandskap av 1700-talsprägel. Med Hålavedens backar
börjar redan Småland.
Den småländska bygden är inte på samma sätt enhetlig. Vista härad behåller
Östgötaslättens karaktär i sina kärnbygder Grännadalen, Visingsö och Skärstadstrakten.
Även här går tidsdjupet ner i stenåldern. Visingsö hör också till
berättelsen om hur Sverige blev till, som 1100- och 1200-talets kungasäte,
mitt emellan de två Götalanden. Men gränsen till den småländska naturen
är tvärbrant, och ovanför Vättersänkan vidtar Hålaveden, förr främst ett
hinder för passage, men idag ett värdefullt reliktområde. Hela trakten präglas
än idag av Braheättens försök att förvandla sitt här förvärvade grevskap
till en kulturell stat i staten, som sådant unikt i Sverige (åren1561–1680).
Norra Vedbo härad har en påtaglig kärna i övre Svartå dalen. Där växte på
1600-talet ett herrgårdslandskap fram med Gripenberg som främsta företrädare.
Men Norra Vedbo var en tydligt avgränsad bygd långt tidigare, med
Lommarydstrakten som kärnområde, vilket visas av en stor koncentration
järnåldersgravar.
Adelsätternas invasion av den avsides liggande Svartådalen skapade ett
upplevelselandskap, som illustrerar det tidigmoderna ståndssamhällets
kynne. Man kan fortfarande uppleva en spänning mellan herrgårdslandskapet
och kvarlevor av det magra åkerbruket i närbelägna skogstrakter.
Tveta härad centrerar i den trånga Vättersänkan, som kanske även här kan
karaktäriseras som ett stycke utslängd östgötaslätt. Det är en bördig dalgång,
som varit ett stort bronsålderscentrum. Här anlade Magnus Ladulås
på 1270-talet Jönköping. Närheten till Visingsö hörde till förutsättningarna,
och Jönköping skulle även senare bli föremål för satsningar, tänkta att ge
den en viktig roll i den stora historien. De stora höjdskillnaderna drog
tidigt också till sig manufakturer, som Smålands Taberg försåg med råvara.
Dalgången blev därför redan under tidigmodern tid (åren 1500–1800)
ett flerkärnigt centralområde som under 1900-talet växte samman till ett
stadslandskap. I övrigt förefaller Tveta härad vara ett förhållandevis ungt
kolonisationsområde, snarast en utmark till Norra Vedbobygden. Namnet
Tveta antas betyda något i stil med nyodlarbygd. Det var först järnvägen
som på 1860-talet öppnade häradets periferi med järnvägsknuten Nässjö
som främsta exempel.
Av namnet Mo härad framgår hur mager odlingsmarken är. Ändå var den
tidigt befolkad från jägarstenålder till äldre järnålder, varefter en avfolkning
tycks ha följt. Återkolonisationen tycks ha börjat först under medeltiden.
Kulturspåren sammanhänger här främst med samfärdslederna, där historiskt
sett en spänning har förelegat mellan det svenska rikets behov av öst–
västliga samband och Nissans dalgång, som lockat till handelsfärder mot
det till år 1645 danska Halland.
Samma problematik återfinns i den västgötska Sjuhäradsbygden, där Redvägs,
Ås och Vedens härader genomströmmas av de likaså mot Halland rinnande
Ätran och Viskan. Gränsproblematiken motsvaras av en betydligt
äldre dragkamp mellan Hallandskusten och Falköpingsslätten. Dalgångarna
befolkades från bägge håll och de var uppenbarligen influerade av den
mäktiga kulturutvecklingen på Falbygden under sten- och bronsålder. Man
kan betrakta Redvägs härad och de norra delarna av Ås härad som mellanbygder
i förhållande till Falbygden. Här fanns en tidig etablering av sätesgårdar
och betydande frälsesläkter härstammar från dessa trakter.
Marks och Kinds härader hade av ålder en tämligen självständig karaktär,
delvis sammanhängande med att de både var skogstrakter och gränsland.
Det magra jordbruket ledde till diversifiering, som redan på 1600-talet gav
upphov till manufaktur och handelsverksamhet. Det på 1300-talet under
namnet Bogesund framvuxna Ulricehamn kan ha anlagts av en frälseätt
för att utnyttja gränshandeln. Det 1621 anlagda Borås fick däremot den
omvända uppgiften att bringa manufaktur och handelsvandringarna under
svenska kronans kontroll. Med hjälp av betydande privilegier blev Borås på
kort tid en betydande handelsstad samtidigt som den svenska erövringen
av Halland undanröjde gränsproblemet. Under 1700-talet fick textilslöjden
industriella drag, först enligt det så kallade förlagssystemet. Under
1800-talets förra del byggdes de första fabrikerna. De skapade en hel kedja
av tätorter, medan efterhand allt fler fabriker flyttade till Borås.