Landskapsanalys - Exempelbanken

Intill Malmslätt finns Kärna mosse som är en av Östergötlands viktigaste
kalkkärr med en mängd sällsynta orkidéer och andra växter.
Nedskurna i sedimenten, slingrar över slätten åar som Svartån, Kapellån
och Lillån. Åarna har till stor del kvar sitt naturliga, meandrande lopp och
hyser bland annat en riklig musselfauna. Kring Svartån finns kvarnmiljöer
som var eftertraktade redan på medeltiden, och från dessa har flera industrimiljöer
vuxit upp, exempelvis Öjebro och Mjölby.
Bönderna hade en stark ställning under senare delen av 1800-talet. De nya
bostadshus och ladugårdar som byggdes då och de större systemen av åkrar
har format slättens utseende. Sedan dess har jordbrukets utveckling påverkat
landskapsbilden och nu kan åkermarken nästan se öde ut. Det gamla,
småskaliga odlingslandskapet är nästan helt borta. Det innebär att stora
delar av åkermarken, ur kulturhistorisk synvinkel, är ett inlevelselandskap*.
De gamla bykärnorna kan man delvis se och de gamla mindre vägarna finns
till stor del kvar och kyrkorna finns kvar. I området finns fortfarande många
fornlämningar trots att en mängd lämningar nu är bortodlade. Ändå är den
upplevda känslan av traktens historiska betydelse stark. Den berättelse
detta landskap ruvar på handlar i långa stycken om hur Sverige blev till.
Övergångsbygden
”först lera allt intill Skänninge, där sanden begynte, som räckte intill hålvägen. Således
har man närmast intill höga berg merendels alltid sand och längre därifrån lera,
en tydelig effekt av forna havets stränder”. (Ur Linnés Skånska resa)
Övergångsbygden är ett mosaiklandskap* som präglas av den successiva
övergången från den öppna, flacka och storskaliga slätten i norr till det
högre belägna och kuperade, skogsdominerade landskapet i söder. Hela
området ligger under högsta kustlinjen och den odlingsbara jorden finns
ofta i dalgångarna. Utblickarna begränsas av relativt låga kullar och skog.
Enstaka mindre vattendrag rinner genom området, och några mindre sjöar
finns i söder. Bebyggelsen är samlad i dalstråken och ofta placerad i gränsen
mellan jordbruksmarken i dalbotten och skogs- och hagmarkerna på
höjderna. Här ligger hagmarkerna tätt och inslaget av lövträd (bland annat
grova ekar) är stort. Det finns alla typer av hagmarker i området, från ekhagarna
med stolta sparbanksekar via björkhagar, enbuskmarker till den helt
öppna hagen. På samma sätt skiftar flora och fauna och särskilt insektsfaunan
med alla dagfjärilar är rik.
Övergångsbygden har varit svårare än slätten att odla och de äldre spåren
har därför bevarats bättre. Detta ger landskapet högre upplevelsekvaliteter.
Här finns ett av Sveriges rikaste stensträngssystem som utgör spår efter
den första brukningsformen då människan kombinerade fasta tegar med
boskapsskötsel. Där den uppodlade bygden trängs samman i dalgångarna
finns välbevarade jordbruksmiljöer med bebyggelse från 1700- och 1800tal.
I övergångsbygden finns också aristokratiska miljöer som ger en påminnelse
om landskapets tidsdjup. Det var i övergångsbygden som det så kallade
rusthållsfrälset växte fram under 1200-talet. Rusthållsfrälset gavs skattefrihet
men också riddare och väpnare och bidrog till att en första överklass
bildades. En anledning till att de gårdarna byggdes i övergångsbygden var
att åkermarkerna på slätten redan var upptagna. De stora höjdskillnaderna
kunde dessutom ge vackrare gårdsplatser och därmed större möjlighet att
visa sin makt genom ståtliga byggnader i exponerade lägen.
Svartåns och Åsboåns dalgångar
Dessa dalgångar har en tydlig riktning, vilket skiljer dem från det omgivande
övergångslandskapet. Dalbottnarnas sandiga och leriga jordar är ofta
uppodlade och landskapet öppet, sånär som på lövridåer närmast åarna
och hagmarkernas stora lövträd.
Övergångsbygdens pastorala landskap med bland annat ekhagar rymmer välbevarade äldre jordbruksmiljöer och en unik biologisk mångfald.
Bild från Rinna öster om Mjölby. Foto: Håkan Ignell.
Läget söder om slätten har gett marken i dalgångarna ett högt kalkinslag
då inlandsisen tagit med sig kalkhaltiga sediment från slätten. Kalkinslaget
gör att vi även i dessa dalgångar finner både kalkkärr och kalkrika torrbackar.
Vägar, järnvägar och bebyggelse följer dalgången, ofta i gränsen mellan
odlingen och skogen på de ganska branta dalsidorna. Höjdskillnaderna
mellan dalgångar och höjder är ofta över 50 meter. Kring fallen i Svartån
uppstod tidigt kvarnar och industrier, bland annat det industrihistoriskt
intressanta Boxholms bruk.
Bebyggelsen i Åsboåns dalgång har funnits länge och även odlingslandskapet
har kvar en ålderdomlig prägel, med både ängar och naturbetesmarker,
avgränsade av trägärdesgårdar. Hagmarkerna har mycket höga naturvärden.
Åbodalen kopplas ofta ihop med skalden Atterbom som föddes i Åsbo.
5 Karaktärsanalys - tolv landskapskaraktärer
57