Landskapsanalys - Exempelbanken

More documents

Recommendations

Info

4 Kulturarvets strukturer och tidsdjup 44 Kring tingsfunktionen utvecklades en tätort under 1800-talet, med flera karaktärsbyggnader. Här finns dessutom gravfält av yngre järnålderstyp, genomdragna av en hålväg (riksintresse F 80), som påminner om den tid när häradet bildades kring Lommarydstrakten. Hullaryd har uppenbarligen på nytt blivit tingsplats tack vare naturlig centralitet inom hela häradet. Värdet av tingsmiljön stegras av kopplingen bakåt till Svinesöla/Sundby, Åby/ Gripenberg och Säthälla. Söderut i Norra Vedbo återfinner vi storhäradets gamla tingställe Bredestad med medeltida stenkyrka, gästgivargård, sockenstuga, skola från 1700-talet, prästgård mm samt gravfält och fragment av runsten som markerar det stora tidsdjupet på platsen, allt i ett väl hävdat, småskaligt odlingslandskap (riksintresse F 82). I häradets sydostliga periferi finns Haurida med medeltida träkyrka med stenbyggt kor, och vad i övrigt anstår ett sockencentrum. Här finns också en del välbevarade odlingslandskap kring högtliggande gårdar (Åsens by, prästgård, riksintresse F 79). Med Haurida samspelar också den närbelägna träkyrkan i Vireda, av medeltida ursprung. I den sydöstliga övergångsbygden framträder Askeryds ursprungligen romanska kyrka, med valv slagna kring år 1500 och fresker (Sven målare), här ligger sätesgården Bordsjö som ätten Bonde bebott i 650 år. (riksintresse F 83 A). Den närbelägna, oskiftade radbyn Västorp har bebyggelse från tidigt 1800-tal, ekonomibyggnader på motstående sida av bygatan, skola från 1868 och missionshus (riksintresse F 83 B). Den slingrande vägen mellan Askeryd och Eksjö omges av äldre odlingsmark och bebyggelse (riksintresse F 47) Det samlade intrycket är att Norra Vedbos värdekärnor ger en upplevelse av ståndssamhället. Dokumentlandskapet Dalgången är rik på stenålderindikationer, men tyngdpunkten tycks ha flyttat ut mot den nuvarande övergångsmarken (Lommaryd och Bälaryd) under bronsåldern. Under äldre järnålder avtecknar sig två tyngdpunkter, en i sydväst, den andra i nordost av det uppenbarligen ännu inte samlade häradsområdet. I någon mening central inom det blivande häradet var däremot den tillflyktsborg som finns i Lommaryds socken. 115 Den yngre järnålderns fornlämningsbild visar en bättre överensstämmelse med häradet. Som kärnbygd framträder Lommaryds sockenområde, där 558 gravar av yngre järn ålderstyp inventerats, 290 högar och 268 runda stensättningar. Gravfältsfördelningen motsvaras av mönstret av inventerade fornåkrar, där Lommaryd återigen dominerar med 73 åkerytor fördelade på nio primärenheter. Den slutsats man kan dra är att vikingatiden sett en kolonisationsrörelse riktad mot den tidens odlingsvärda trakter, och att som en följd därav det bygdelag som skulle komma att bilda (främst Norra) Vedbo härad höll på att formas. 116 115 Att märka är att även S. Vedbo hd har en ”centralt” belägen tillflyktsborg (i N. Solberga s:n), medan annars utöver ovannämnda Vista kulle inga fornborgar känns från Småland. (B och K 1988 s. 24 (karta), s. 28). 116 B och K 1988 s. 26-32. Några få sätesgårdar bildades i Norra Vedbos övergångsbygd under medeltiden. Svartådalens förvandling till herrgårdslandskap skedde under 1600talet. De östliga Hålavedstrakterna i Linderås, Adelöv, Vireda och Haureda socknar inrättade sig som periferi. Processer och frågor i landskapet Det är ingen tillfällighet att Hålaveden omges av dessa klasar av herrgårdar, både i Vista och Vedbo härader. Den var en attraktiv jaktmark. Norra Vedbo ger en tydlig bild av adelns expansion under Sveriges stormaktstid. Bygden har inlevelsevärden som speglar ståndssamhället i dess helhet – byar och tingsplatser som flyttas runt, bondebruk som sprids centrifugalt över magrare utmarker. 117 Märkligt är att bönderna i dessa trakter samtidigt kan förknippas med en innovation av betydande räckvidd. Under 1500-talet började nämligen en omgestaltning av bondejordbruket i Vedbo och vissa angränsande härader, som från oregelbunden trädning övergick till tresäde. Tresädet har annars förknippats med det feodala jordbrukets tidigmedeltida expansion i västra Europa och England, med det då danska Skåne som enda exempel på den Skandinaviska halvön. Aadel Vestbö-Franzén som undersökt det västsmåländska tresädet menar att omläggningen var en följdföreteelse av den senmedeltida agrarkrisen, som efterlämnade många ödegårdar i dessa trakter. Man började odla svedjeråg på dem, som ett första led i deras återanvändning som ängs- och hagmarker. Från mitten av 1500-talet drev statsmakterna på återuppodlingen, samtidigt som svedjning motverkades, varför höstrågen fick flytta till inägomarken. Där prövade man sig fram till ett odlingssystem där träda följdes av höstråg, följt av korn eller vårhavre, följt av ny träda. Denna omställning sammanhängde också med en förändring i kosthållet, införandet av förrådsbrödet som bereddes i rationella storbak och kunde förvaras lång tid. Vestbö-Franzén menar att den nya inriktningen utvecklades av bondebefolkningen utan nämnvärd påverkan uppifrån, lättare i små byar och ensamgårdar, och med större friktion i stora byar med komplicerade skiften. 118 117 Vedbos befolkning engagerade sig i Dackefejden 1542-43, vars epicentrum annars var sydöstra Småland (Åberg 1960 s. 102-105, 107f). 118 Vestbö-Franzén 2004 Hotbilden – möjligheter och utmaningar Herrgårdsstråken längs Svartån tål knappast 2000-talets snabbtåg. Övergångsstråkens små förtätade kommunikationsmiljöer, småskaliga centra och odlingslandskap än sämre. Men där finns rätt stora ytor emellan. Öppningarna finns antingen mellan övergångszonen och höglanden, eller mellan centralbygd och övergångszon. Södra Vedbo härad kan väl beröras perifert. Det centrerar kring den välbevarade trästaden Eksjö, som spåret inte bör komma i närheten av. Däremot är kanske det av tidigare järnvägar skapade Nässjö, en möjlig kontaktpunkt. Tveta härad, struktur och värdekärnor Tveta härad har haft en liten men markant centralbygd i ravinsänkan vid södra Vätterstranden, där stadsbygden som ovan skildrats gått hårt åt ett tidigare herrgårdslandskap. Häradets mellanbygd är tämligen utdragen åt öster, där den efterhand övergår i högland, i väster är den närmast obefintlig, och övergången sker abrupt. Med en sådan utbredning är det naturligt att häradets tyngdpunkt vacklat mellan en för hela området central plats och den för stora delar därav avlägsna centralbygden. Som tingsplatser omtalas i tur och ordning Rogberga, Jönköping, Ingaryd och Jönköping igen. Häradsnamnet innehåller ett gammalt ord thvet som betydde ”uthuggning eller röjning i skogen”, man har föreslagit att det på ett ungefär skulle betyda nybyggarlandet. Tvetas sammanträngda centralbygd, dagens stadslandskap, innehåller flera anmärkningsvärda upplevelse- och inlevelsemiljöer. Ett tiotal bronsåldershögar är kända från trakten, de flesta inom Ljungarums socken. Åtskilliga fynd av bronsföremål har även gjorts vid gravundersökningar, vartill kommer ett depåfynd om tjugotalet slitna föremål, vilka tolkats som en bronsgjutares lager. Särskilt uppmärksammad är Sagaholmshögen som vid undersökning visade sig innehålla sandstenshällar med ristningar, vilka daterats till intervallet 1445–1185 f.Kr. den förefaller utpeka ett maktcentrum över ett vidsträckt område. Tabergs bergslag, Norrahammars socken är ett industrihistoriskt Mecka, där lågteknisk järnframställning har bedrivits baserad på rödjordstäkt och myrtäkt sedan omkring 700 AD. Spår av kolmilor, kolgropar (gropkolning) och smältplatser, samt förhöjda halter av järn och mangan i Melansjöns sediment bär vittne om det. Det mineralrika Taberg började brytas senast under 1400-talet. 119 Därtill kommer Norrahammars bruk, bergsmansbyn Kåperyd med rester av masugn som kan ha anlagts mot slutet av 1400-talet jämte flera kringmiljöer, allt i samspel med protoindustrin vid vattenfallen, inte minst vapensmedjorna vid Huskvarna- och Dunkelhallaåarna. Herrgårdslandskapet kring Järstorp sockencentrum är en attraktiv trakt i stadsmiljöns närhet, men är dessutom ett inlevelselandskap, som minner om uppkomsten av herresäten på ”pendlingsavstånd” från ämbetsmannastaden (riksintresse F 67). En tidig exponent för det utgör lämningarna av sätesgården Stensholm med efterföljaren Stensholms säteri och fornlämningsmiljön Lundaberget i Hakarps socken (F 68-71). 119 Königsson och Qvarfort 1988 s. 49–69; Hansson 2008 s. 40f.
I övergångszonen finner vi en betydande värdekärna med gravfält i ängs- och hagmarker i Östra Höreda, Lekeryds socken (Riksintresse F 72), det välbevarade ålderdomliga odlingslandskapet samt gravfält av yngre järnålderstyp längs Huskvarnaåns övre dalgång i Djuvarp och Roestorp, Svarttorps socken (Riksintresse F 73). Allmänna värden i övriga sockencentra Bankeryd, Barnarp, Forserum, Månsarp, Nässjö, Rogberga, Sanda försvunna socken, delad mellan Ljungarum och Hakarp, Sandseryd, och Öggestorp. Dokumentlandskapet Sten- och bronsålder Jönköpingsdalen framträder redan i stenåldersmaterialet som ett kärnområde. Under bronsåldern blir denna bild ännu tydligare. Märklig är den nyss nämnda bronsålderskoncentration som spåras i främst Ljungarums socken. Järnålder Under äldre järnålder (500 f.Kr. – 600 e.Kr.) tycks en omsvängning ha skett. De flesta arkeologiska indikationerna från denna tid har återfunnits ovanför Vättersänkans bräm, i socknar som Sandseryd, Månsarp och särskilt Ödestugu i Lagans källområden. Under yngre järnålder verkar däremot tyngdpunkten ha förflyttats till det blivande häradets östliga delar – i trakterna, småningom socknarna, Svarttorp, Gärdsnäs och Lekeryd, medan Jönköpingsdalen ter sig föga betydande vid denna tid. Här måste visserligen den källkritiska synpunkten besinnas att just detta område blivit hårt exploaterat, så att risken för bortodling och skingrade fynd varit ovanligt stor, men det verkar ändå obestridligt att expansionen under yngre järnålder i det blivande häradets östliga trakter snarast varit en utlöpare av kolonisationen i Norra Vedbo. Bebyggelsebilden utanför Vättersänkan präglas fortfarande av 1800-talets agrarbebyggelse fördelad på oftast relativt små byar och kring rätt små centralorter, ofta sockencentra och stationssamhällen som fått växa till sig under 1900-talet. I skogsbygderna lever månghussystemet ofta i fri gruppering i förening med fragment av gammaldags ängsbruk. 120 Processer och frågor i landskapet En betydande tyngdpunktsförskjutning från väst mot öst skedde alltså under järnåldern. Att fornlämningsbilden från yngre järnålder inte stämmer närmare överens med häradsgränserna tyder snarast på att häradet kan vara yngre än de i Östergötland. Samtidigt ger förhållandet ett uppslag till förståelsen av namnet Tveta. Kanske skildes det från kärnbygden i Vedbo medan det just var ett nybyggarland, någon gång under 1000- eller 1100talen. Hotbilden – möjligheter och utmaningar Det rika, redan hårt pressade upplevelselandskapet i och kring Jönköping är en veritabel hot spot. Dess värde ligger inte i att allt är välbevarat utan i att mänsklig logik är så tydligt avläsbar här på grund av de stränga regler själva landskapet har satt. 120 B och K 1988 s. 78–91. Mo härad – struktur och värdekärnor Mo härad hörde av ålder till Västergötland och tillhör ännu Skara stift, men lades vid slutet av 1300-talet till Rumlaborgs län, därefter till Oppenstens fögderi i Västergötland, för att på 1500-talet återföras under Jönköpings slott och definitivt införlivas i Jönköpings län med 1634 års länsorganisation. Norra delen ingår i Jönköpings kommun, den södra i Gislaveds kommun. Namnet Mo anspelar på ”sandig mark”. Äldsta belägg Moaherath är från år 1259. Jordmånen har karakteriserats som den minst bördiga i Jönköpings län. På den sandiga marken växer barrskog och gamla vägstråk har sjunkit samman till hålvägar. Följande diktrader illustrerar rätt väl första intrycket. Se landets linjer! Såsom runor, skurna med eld och stål, mot gryningen de stå. Se skogarna! Av starka skuldror burna, de hålla vakt där våra vägar gå. 121 Som diktaren antyder är vägar och färdleder Mo härads starkaste kulturmarkörer. I sin östra del genombryts trakten av Nissans dalgång som leder ner mot Halmstad. I norr lutar den mot Västgötaslätten. Där rinner Tidan upp och söker sig tämligen rakt norrut innan den i en vid båge faller ut i Vänern vid Mariestad. Men genom häradet har också de stråk dragits som förbinder Sveriges östliga huvudbygder med de västliga. 121 Mats Magni Granström, cit. i Allhems landskapsböcker: ”Ett bildverk om Småland” 1964. Namnet Mo anspelar på ’sandig mark’. Jordmånen i Mo härad har karakteriserats som den minst bördiga i Jönköpings län. På den sandiga marken växer barrskog och gamla vägstråk har sjunkit samman till hålvägar. Foto: Bengt Schibbye. 4 Kulturarvets strukturer och tidsdjup 45
Page 1 and 2: Förstudie Götalandsbanan delen Li
Page 3 and 4: Innehåll 1 Bakgrund ..............
Page 5 and 6: 1 Bakgrund 5
Page 7 and 8: Vätternsänkan har karaktären av
Page 9 and 10: 2 Landskapets övergripande karakt
Page 11 and 12: Grästorp Fritsla Vårgårda Sandar
Page 13 and 14: Östergötland Helheten Förstudieo
Page 15 and 16: 100 ha er (>400ha) er Grästorp S k
Page 17 and 18: Grästorp Fritsla Vänern S kala 1:
Page 19 and 20: Funktionellt habitat myrmarker Lidk
Page 21 and 22: Funktionellt habitat myrmarker För
Page 23 and 24: Grästorp Värdetrakter för ängs-
Page 25 and 26: Götalanden Arbetsnamnet för högh
Page 27 and 28: Denna handel kan inte ha varit helt
Page 29 and 30: Den senmedeltida stenstaden Som nä
Page 31 and 32: Tredje akten - flerkärnigt stadsla
Page 33 and 34: Men Borås svarade på näringsrefo
Page 35 and 36: Vifolka var hela tiden det tätast
Page 37 and 38: ttern d stad Gingri Hjo Herrljunga
Page 39 and 40: Dessutom fanns i häradet även Vä
Page 41 and 42: tran tran ran ran a amn amn Götene
Page 43: Möjligt är väl också att fornbo
Page 47 and 48: Gunillaberg visar sig alltså vara
Page 49 and 50: Ätrans dalgång är ett starkt upp
Page 51 and 52: Dokumentlandskapet Fornlämningsbil
Page 53 and 54: Den förut nämnda unga engelska so
Page 55 and 56: Förstudieområdet berör flera byg
Page 57 and 58: Intill Malmslätt finns Kärna moss
Page 59 and 60: Östra Vätternbranten och Sommen -
Page 61 and 62: Vätternsänkan och Jönköping Det
Page 63 and 64: Sprickdalar och höjder kring Nissa
Page 65 and 66: 5 Karaktärsanalys - tolv landskaps
Page 67 and 68: Troliga krav på stängsel/avskärm
Page 69 and 70: 6 Götalandsbanan i landskapet - ho
Page 71 and 72: Grästorp Vårgårda Sandared Viska
Page 73 and 74: 8. Höglandet norr om Nässjö Ett
Page 75 and 76: Noggranna undersökningar av berget
Page 77 and 78: Landskapets känslighet ur biologis
Page 79 and 80: 8 Metodik 79
Page 81 and 82: Lagerqvist, L.O. & E. Nathorst-Bö

Landskapsanalys - Exempelbanken

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?