Landskapsanalys - Exempelbanken

4 Kulturarvets strukturer och tidsdjup
44
Kring tingsfunktionen utvecklades en tätort under 1800-talet, med flera
karaktärsbyggnader. Här finns dessutom gravfält av yngre järnålderstyp,
genomdragna av en hålväg (riksintresse F 80), som påminner om den tid
när häradet bildades kring Lommarydstrakten. Hullaryd har uppenbarligen
på nytt blivit tingsplats tack vare naturlig centralitet inom hela häradet. Värdet
av tingsmiljön stegras av kopplingen bakåt till Svinesöla/Sundby, Åby/
Gripenberg och Säthälla.
Söderut i Norra Vedbo återfinner vi storhäradets gamla tingställe Bredestad
med medeltida stenkyrka, gästgivargård, sockenstuga, skola från 1700-talet,
prästgård mm samt gravfält och fragment av runsten som markerar det stora
tidsdjupet på platsen, allt i ett väl hävdat, småskaligt odlingslandskap (riksintresse
F 82). I häradets sydostliga periferi finns Haurida med medeltida
träkyrka med stenbyggt kor, och vad i övrigt anstår ett sockencentrum. Här
finns också en del välbevarade odlingslandskap kring högtliggande gårdar
(Åsens by, prästgård, riksintresse F 79). Med Haurida samspelar också den
närbelägna träkyrkan i Vireda, av medeltida ursprung.
I den sydöstliga övergångsbygden framträder Askeryds ursprungligen
romanska kyrka, med valv slagna kring år 1500 och fresker (Sven målare),
här ligger sätesgården Bordsjö som ätten Bonde bebott i 650 år. (riksintresse
F 83 A). Den närbelägna, oskiftade radbyn Västorp har bebyggelse från tidigt
1800-tal, ekonomibyggnader på motstående sida av bygatan, skola från
1868 och missionshus (riksintresse F 83 B). Den slingrande vägen mellan
Askeryd och Eksjö omges av äldre odlingsmark och bebyggelse (riksintresse
F 47) Det samlade intrycket är att Norra Vedbos värdekärnor ger en upplevelse
av ståndssamhället.
Dokumentlandskapet
Dalgången är rik på stenålderindikationer, men tyngdpunkten tycks ha
flyttat ut mot den nuvarande övergångsmarken (Lommaryd och Bälaryd)
under bronsåldern. Under äldre järnålder avtecknar sig två tyngdpunkter,
en i sydväst, den andra i nordost av det uppenbarligen ännu inte samlade
häradsområdet. I någon mening central inom det blivande häradet var däremot
den tillflyktsborg som finns i Lommaryds socken. 115
Den yngre järnålderns fornlämningsbild visar en bättre överensstämmelse
med häradet. Som kärnbygd framträder Lommaryds sockenområde, där
558 gravar av yngre järn ålderstyp inventerats, 290 högar och 268 runda
stensättningar.
Gravfältsfördelningen motsvaras av mönstret av inventerade fornåkrar, där
Lommaryd återigen dominerar med 73 åkerytor fördelade på nio primärenheter.
Den slutsats man kan dra är att vikingatiden sett en kolonisationsrörelse
riktad mot den tidens odlingsvärda trakter, och att som en följd
därav det bygdelag som skulle komma att bilda (främst Norra) Vedbo härad
höll på att formas. 116
115 Att märka är att även S. Vedbo hd har en ”centralt” belägen tillflyktsborg
(i N. Solberga s:n), medan annars utöver ovannämnda Vista kulle inga fornborgar
känns från Småland. (B och K 1988 s. 24 (karta), s. 28).
116 B och K 1988 s. 26-32.
Några få sätesgårdar bildades i Norra Vedbos övergångsbygd under medeltiden.
Svartådalens förvandling till herrgårdslandskap skedde under 1600talet.
De östliga Hålavedstrakterna i Linderås, Adelöv, Vireda och Haureda
socknar inrättade sig som periferi.
Processer och frågor i landskapet
Det är ingen tillfällighet att Hålaveden omges av dessa klasar av herrgårdar,
både i Vista och Vedbo härader. Den var en attraktiv jaktmark. Norra Vedbo
ger en tydlig bild av adelns expansion under Sveriges stormaktstid. Bygden
har inlevelsevärden som speglar ståndssamhället i dess helhet – byar och
tingsplatser som flyttas runt, bondebruk som sprids centrifugalt över magrare
utmarker. 117
Märkligt är att bönderna i dessa trakter samtidigt kan förknippas med en
innovation av betydande räckvidd. Under 1500-talet började nämligen en
omgestaltning av bondejordbruket i Vedbo och vissa angränsande härader,
som från oregelbunden trädning övergick till tresäde. Tresädet har annars
förknippats med det feodala jordbrukets tidigmedeltida expansion i västra
Europa och England, med det då danska Skåne som enda exempel på den
Skandinaviska halvön.
Aadel Vestbö-Franzén som undersökt det västsmåländska tresädet menar
att omläggningen var en följdföreteelse av den senmedeltida agrarkrisen,
som efterlämnade många ödegårdar i dessa trakter. Man började odla svedjeråg
på dem, som ett första led i deras återanvändning som ängs- och hagmarker.
Från mitten av 1500-talet drev statsmakterna på återuppodlingen,
samtidigt som svedjning motverkades, varför höstrågen fick flytta till inägomarken.
Där prövade man sig fram till ett odlingssystem där träda följdes
av höstråg, följt av korn eller vårhavre, följt av ny träda.
Denna omställning sammanhängde också med en förändring i kosthållet,
införandet av förrådsbrödet som bereddes i rationella storbak och kunde
förvaras lång tid. Vestbö-Franzén menar att den nya inriktningen utvecklades
av bondebefolkningen utan nämnvärd påverkan uppifrån, lättare i små
byar och ensamgårdar, och med större friktion i stora byar med komplicerade
skiften. 118
117 Vedbos befolkning engagerade sig i Dackefejden 1542-43, vars epicentrum annars var
sydöstra Småland (Åberg 1960 s. 102-105, 107f).
118 Vestbö-Franzén 2004
Hotbilden – möjligheter och utmaningar
Herrgårdsstråken längs Svartån tål knappast 2000-talets snabbtåg. Övergångsstråkens
små förtätade kommunikationsmiljöer, småskaliga centra
och odlingslandskap än sämre. Men där finns rätt stora ytor emellan. Öppningarna
finns antingen mellan övergångszonen och höglanden, eller mellan
centralbygd och övergångszon.
Södra Vedbo härad kan väl beröras perifert. Det centrerar kring den välbevarade
trästaden Eksjö, som spåret inte bör komma i närheten av. Däremot
är kanske det av tidigare järnvägar skapade Nässjö, en möjlig kontaktpunkt.
Tveta härad, struktur och värdekärnor Tveta härad har haft en liten men
markant centralbygd i ravinsänkan vid södra Vätterstranden, där stadsbygden
som ovan skildrats gått hårt åt ett tidigare herrgårdslandskap. Häradets
mellanbygd är tämligen utdragen åt öster, där den efterhand övergår i högland,
i väster är den närmast obefintlig, och övergången sker abrupt.
Med en sådan utbredning är det naturligt att häradets tyngdpunkt vacklat
mellan en för hela området central plats och den för stora delar därav
avlägsna centralbygden. Som tingsplatser omtalas i tur och ordning Rogberga,
Jönköping, Ingaryd och Jönköping igen. Häradsnamnet innehåller ett
gammalt ord thvet som betydde ”uthuggning eller röjning i skogen”, man
har föreslagit att det på ett ungefär skulle betyda nybyggarlandet.
Tvetas sammanträngda centralbygd, dagens stadslandskap, innehåller flera
anmärkningsvärda upplevelse- och inlevelsemiljöer.
Ett tiotal bronsåldershögar är kända från trakten, de flesta inom Ljungarums
socken. Åtskilliga fynd av bronsföremål har även gjorts vid gravundersökningar,
vartill kommer ett depåfynd om tjugotalet slitna föremål,
vilka tolkats som en bronsgjutares lager. Särskilt uppmärksammad är Sagaholmshögen
som vid undersökning visade sig innehålla sandstenshällar
med ristningar, vilka daterats till intervallet 1445–1185 f.Kr. den förefaller
utpeka ett maktcentrum över ett vidsträckt område.
Tabergs bergslag, Norrahammars socken är ett industrihistoriskt Mecka,
där lågteknisk järnframställning har bedrivits baserad på rödjordstäkt och
myrtäkt sedan omkring 700 AD. Spår av kolmilor, kolgropar (gropkolning)
och smältplatser, samt förhöjda halter av järn och mangan i Melansjöns
sediment bär vittne om det. Det mineralrika Taberg började brytas senast
under 1400-talet. 119 Därtill kommer Norrahammars bruk, bergsmansbyn
Kåperyd med rester av masugn som kan ha anlagts mot slutet av 1400-talet
jämte flera kringmiljöer, allt i samspel med protoindustrin vid vattenfallen,
inte minst vapensmedjorna vid Huskvarna- och Dunkelhallaåarna.
Herrgårdslandskapet kring Järstorp sockencentrum är en attraktiv trakt i
stadsmiljöns närhet, men är dessutom ett inlevelselandskap, som minner
om uppkomsten av herresäten på ”pendlingsavstånd” från ämbetsmannastaden
(riksintresse F 67). En tidig exponent för det utgör lämningarna av
sätesgården Stensholm med efterföljaren Stensholms säteri och fornlämningsmiljön
Lundaberget i Hakarps socken (F 68-71).
119 Königsson och Qvarfort 1988 s. 49–69; Hansson 2008 s. 40f.