Landskapsanalys - Exempelbanken

5 Karaktärsanalys - tolv landskapskaraktärer
60
Säbydalen och Gripenberg
– herrgårdslandskap i skogsbygd
Mellan Tranås och Aneby rinner Svartån genom en väl avgränsad, öppen
centralbygd. Under isavsmältningen uppstod i dessa trakter en stor issjö vilket
förklarar förekomsten av relativt stenfria och lättodlade sediment i botten
av dalgången och längs dess sidor. Det uppodlade landskapet ger många
för Småland ovanligt goda utblickar över landskapet, framför allt från höjderna
som reser sig cirka 50 meter ovanför dalen. Huvuddelen av bebyggelsen,
vägarna och även järnvägen följer dalgångens sidor. På omkringliggande
höjdryggar finns också gårdar och torp placerade nära det småskaliga
vägnätet och odlingsmarkerna.
Det mest utpräglade när det gäller naturmiljön är knutet till odlingslandskapet.
Här finns en stor koncentration av värdefulla hagmarker, dels kring
Gripenberg och dels söderut kring Aneby.
Dalgången är rik på lämningar och fynd från stenåldern, men tyngdpunkten
tycks ha flyttat ut mot Lommaryd och Bälaryd under bronsåldern.
Senare blev dalgången centralbygd i Norra Vedbo härad med tyngdpunkt i
Säbytrakten och Aneby-Bredestad, som också är av riksintressen för kulturmiljövården.
Sundby var tidigt en tingsplats (”Svinasöla” på gamla kartor),
men senare flyttades tingsplatsen till Åby där det också fanns galgbacke och
gästgiveri. Åby tvingades flytta på 1660-talet för att bereda plats åt fältmarskalken
C G Wrangels jaktslott Gripenberg.
Gripenberg är ett unikt herrgårdslandskap på Småländska höglandet. Under inlandsisens avsmältning bildades här en stor sjö, i vilken avsattes stora mängder finkorniga jordar. De har gett upphov till den bördiga,
stenfria jorden som finns längs sluttningarna. Foto: Bengt Schibbye.
Gripenbergs slott är Sveriges största herresäte av trä, ritat av tidens främsta
arkitekter. Häradscentrum flyttades då först till Säthälla, sedan till Hullaryd
för att slutligen hamna i Tranås 1910.
Under 1600-talet förvandlas dalgången till den typiska herrgårdsbygd som
är så tydlig än idag. Det är ingen slump att det finns flera herrgårdar runt
Hålaveden. Orsaken var främst de goda möjligheterna till jakt.
Höglandet norr om Nässjö
I de norra delarna av detta område är sprickdalslandskapet framträdande.
Mot söder går dessa över i ett landskap med mer böljande bergkullar och
där sluttningarna är flackare och landskapets riktningar är otydliga. Hela
området ligger mellan 240 och 340 meter över havet. Här passeras vattendelaren
mellan Svartån, som rinner norrut och Huskvarnaåns vattensystem
som rinner mot sydväst. Sjöar är vanliga i terrängens lågpunkter.
Jordtäcket domineras av moränjordar med inslag av sandiga och moiga jordar.
De lätta sandjordarna togs tidigt i bruk av människor, och gravfält från
järnålder finns i Höreda öster om Lekeryd. Kring de stora sjöarna finns
herrgårdar, vars historia påminner om de kring Säbydalen. Då sandjordarna
i alla tider lämpat sig väl för odling är bebyggelse och odlingsmark knutna
till de sandiga dalstråken.
Gårdar och torp återfinns även i höjdlägen, precis som i övriga Småland.
Höjderna är glest bebyggda och domineras främst av mindre mossar och
flack skogsmark.
Det småländska höglandet har förvånansvärt lite skogliga värden jämfört
med både Hålaveden och Östra Vätternbrant erna. Detta hänger säkerligen
samman med att det är flackare och därmed varit mer lättbrukat. Likaså är
odlingslandskapet relativt utarmat på grund av att brukandet har minskat
betydligt och hagmarker och ängar vuxit igen. Ett typiskt utseende kring
dagens gårdar är att åkermarken brukas som vall och till bete och de tidigare
hagmarkerna nu är bevuxna med yngre lövskogar. Här stämmer bilden
av ”det mörka Småland” då landskapet är på väg att växa igen. Trots detta
finns inslag av värdefulla naturmiljöer. En av dessa är Huskvarnaåns vattensystem
kring vilket det finns flera sjöar och våtmarker av riksintresse.