Landskapsanalys - Exempelbanken

4 Kulturarvets strukturer och tidsdjup
28
De färdades ”långsamt och utan avbrott genom ett vilt och något ödsligt landskap”
hon beskriver omätliga björkskogar, vidsträckta mossar där bränntorv skars,
kärrmarker ”därefter dunkla barrskogar, varest här och där små sjöar framtittade
mellan träden och stora gråstensblock låg kringströdda”
”Låga trähus, målade med högröd färg, var spridda på ganska långt avstånd från
varandra, och ibland såg man en oansenlig by med en liten, underligt byggd kyrka,
försedd med spetsigt trätorn; så kom ånyo den mörkgröna furuskogen, björkhagar,
sjöar, holmar och mossar”.
Vid stationerna låstes dörrarna upp och passagerarna tog sig en promenad
på perrongen. Allt gick i författarinnans ögon mycket sävligt till, så olikt
brådskan i England. Vid Hallsberg mötte man tåget från Stockholm, bägge
gjorde halt och passagerna intog en bastant lunch, till priset av en riksdaler.
Vid en senare station anslöt en bekant till fabrikören, en överste som var ”en
av järnvägsdirektörerna”, tydligen själve Nils Ericson som varit och inspekterat
en bana under byggnad. 31 Innan de hunnit till Stockholm föll mörkret varpå
31 Sjöberg 1956 s. 40-54.
Dagens järnvägsnät i södra Sverige. Källa: Atlas över Sverige 1953,
Svenska sällskapet för antropologi och geografi
sällskapet upptäckte att ingen lampa fanns i kupén. Med det var översten
mycket missnöjd och satte igång att tända tändstickor, under påpekande
att Sverige väsentligen var ”en tändsticksfabricerande nation”. Så fann de på att
bränna hopvirade papper och anlände ”under mycken munterhet och vid papperseklärering
till Stockholm”. 32
Järnvägsutbyggnaden i
förstudieområdet för Götalandsbanan
De spår som ännu dominerar trafiken öster, söder och väster om Vättern låg
färdiga för 135 år sen. Linköping länkades till Östra stambanan som drog
vidare mot Mjölby, Tranås och Nässjö. Där mötte Södra stambanan som vek
av mot Huskvarna, Jönköping och Falköping. Ulricehamn fick en smalspårig
bibana till Vartofta i Västergötland, och Borås sin första, likaså smalspåriga
förbindelse till Herrljunga.
De båda Sjuhäradsstäderna hamnade alltså vid sidan av de stora projekten.
Men särskilt Borås gjorde sedan mycket för att kompensera förhållandet,
som inte kan ha gynnat dess pågående, kraftfulla industrialisering
(mera därom nedan). Staden inneslöts i ett stjärnformigt utstrålande nät av
enskilda järn vägar. Järnvägarna fick omedelbart stora ekonomiska konsekvenser.
Ett näringsliv som skeptikerna bara några årtionden tidigare hade
förnekat möjligheten av, slog ut i full blom. 33 Mjölby, Tranås och Nässjö, tre
orter som nåddes av Östra stambanan år 1874 blev några årtionden senare
utropade till städer.
Statens innehav av stambanorna fick på nytt avgörande betydelse när frågan
om järnvägarnas elektrifiering uppkom under 1900-talets förra hälft. Med
början år 1910 (Malmbanan) ledde SJ utvecklingen och på 1930-talet finner
vi samtliga stambanesträckor i utredningsområdet elektrifierade. 34 När
Statens Järnvägar firade sina första hundra år 1956, var områdets alla banor
i dess ägo och järnvägsresandet hade nått sin höjdpunkt när just bilismen
och småningom även flyget började utvecklas till var mans möjlighet väntade
nya utmaningar om hörnet för den spårbundna trafiken.
De stora noderna
Linköping
Förutsättningar
Linköping karaktäriseras på senare tid ihop med Norrköping som Sveriges
fjärde storstadsregion. Medan Norrköping är förknippat med industrialismen,
och länge var avsevärt större, har Linköping under det senaste halvseklet
gått förbi grannen genom att knyta an till traditioner som är betydligt
äldre.
Redan under äldre järnålder hade Linköpingstrakten börjat te sig som en
centralbygd på Östgötaslätten – det framgår av rika vapengravar, romersk
import och ädelmetaller.
32 Sjöberg 1956 s. 40-54.
33 Sjöberg 1956 s. 40-54.
34 Sjöberg 1956 s. 40-54.
Man har pekat på ett möjligt vårdkassystem och försvarsvallen Götavirke
som ansatser till samverkan i vad som skulle bli landet Östergötland. När
hela Östgötaslätten blev en politisk enhet blev Linköpingsbygden dess
naturliga centrum. Linjer i landskapet leder dit: Stångån från söder, en rullstensås
från sydväst till nordost, Motala ström och Roxen, vartill kommer
den av människor och ök upptrampade huvudleden genom landskapet,
Göta landsväg.
Ett tidigt maktcentrum har utpekats i Odensfors fornborg i Ledberg socken,
med storhögen Ledbergskulle som markör. Sannolikt hör det till skedet
600–800 e.Kr, det kan ha efterträtts av Stång i stadslandskapets norra
ytterområde, en storgård vid ett vadställe med höggravfält, en monumental
skeppssättning och två återfunna runstenar som tidigt blev kungsgård. Men
det är inte säkert att dessa platser berättar om ett framväxande monolitiskt
hövdingadöme. Stadskärnan omges många tänkbara centra. Säkert är att
Linköpingstrakten blivit centralområde för ett större land under vikingatidens
lopp, i vissa hänseenden kanske för hela Östergötland. Mycket av
beläggen hör till det dolda kulturarvet, och har tagits fram genom en under
senare år intensiv arkeologisk verksamhet. 35
Framväxt
Men stadskärnan har inte gett många förhistoriska fynd. Där utbredde sig
den ljunghed som uppstått i det näringsfattiga området vid rullstensåsen,
där Liunga thing hölls under äldre medeltid och kanske ännu tidigare. Här
bildades en handelsplats som omtalas redan omkring år 1123 som Liunga
kaupinga, Ljungköping. Orten omtalas för att ett biskopssäte omkring år
1100 etablerats på platsen. 36
Landskyrkan S:t Lars tycks vara äldre än domkyrkan. Den byggdes i anslutning
till en nekropol, en tidigkristen gravplats för ett stort upptagningsområde;
en liknande tidigkristen gravplats har återfunnits vid Sverkerskapellet
i Alvastra. Sådana storgravplatser har antagits vara nyttjade av samarbetande
stormannasläkter i skedet innan kungamakten kunde renodla kontrollen
över riket. 37 S:t Lars kan alltså ha samlingsplats för en stormannaallians,
som satsade på Linköpings centralitet över hela landskapet.
Det är mot bakgrunden av sådana redan etablerade maktcentra vi måste
förstå att biskop och domkyrka sökte en plats längre västerut, som dessutom
hade fördelen att ligga högre. Den nu befintliga gotiska domkyrkan
började byggas på 1230-talet, elegant stod den färdig med sengotiskt kor,
men utan torn år 1500. Strax västerut började biskopsgården byggas. Den
skulle växa i samma takt som domkyrkan och blev mot bakgrunden av
1400-talets inbördeskrig till sist en fyrsidigt kringbyggd fästning.
Från 1260-talet känner vi till existensen av en katedralskola. År 1287 inrättade
franciskanerna ett konvent vars läge var föremål för diskussion. 38 Kring
domkyrkan och slottet utbreder sig fortfarande en seren kulturmiljö präglad
av institutionell bebyggelse från olika århundraden. Dessa linköpingska
latinkvarter har sina rötter i den kyrkliga stenstad som växte upp här under
1400-talet, som åtminstone indirekt byggdes av hela det jättelika stiftet.
35 Kaliff .och Tagesson 2005; jfr Tagesson 2002 s. 50-73; Kaliff 1999.
36 Sjöberg 1956 s. 40-54.
37 Ersgård 2006 s. 43-61..
38 I Styffe 1911 s. 243 anges utan belägg att det efter reformationen blev biskopsgård.