Landskapsanalys - Exempelbanken

4 Kulturarvets strukturer och tidsdjup
36
Men minnet bor vid väg och dike
och sagan står bak stigens krök.
Det blommar slätter utan like
kring runorna i Rök. 87
Vad denne diktare väl antyder är att stora delar av slätten är ett inlevelselandskap.
Och det kan stämma att det för den som sätter sig in i historien
finns viktiga geografiska grunddrag, gamla bykärnor är delvis urskiljbara,
vägnäten på sockennivå är till stor del intakta, och även om de tätt liggande
1100-talskyrkorna blivit ombyggda till oigenkännlighet, så utgör många
sockencentra historieöar i landskapet; så som en del mer aristokratiska
miljöer gör i övergångslandskapet, påminner de om tidsdjupet på slätten,
87 Axelsson 1998 s. 36.
Häraderna är den äldsta och längst använda indelningen av Götaland. Ett härad var område för
rättskipning, förvaltning och lokalpolitik från vikingatid till 1900-talets början. I motsats till de yngre och
mindre socknarna byggde häradsindelningen på en ekonomisk värdering av land skapet i centralbygd och
utmark. Foto: Bengt Schibbye
åsänkor och enstaka bevarade rågångar hjälper till. De strödda lämningarna
är för att tala med Holger Arbman ”minnesmärken som likt rynkorna i ett människoansikte,
spår efter ett långt liv med dess glädje och bekymmer, ger landskapet dess
karaktär”. 88
Till inlevelselandskapet bidrar med all säkerhet också denna bygds starkt
markerade andliga dimension. För många människor har det särskild vikt
att slätten var säte för några av det katolska Sveriges viktigaste institutioner
och har frambragt fler personer med helgonrykte än någon annan del av
landet.
I särklass viktigast blev den heliga Birgittas klostergrundning i Vadstena,
en av Sveriges rikaste institutioner med en godsmassa på över 800 gårdar
strödda land och rike runt, till stor del i det för Götalandsbanan aktuella
området. Birgitta kanoniserades i Rom år 1391 och hennes grav blev en av
sen medeltidens viktigaste vallfartsorter i norra Europa.
Något århundrade senare saligförklarades även hennes dotter Katarina, liksom
Ingrid Elovsdotter som åren 1281–82 hade grundat ett systrakloster
av dominikanorden i Skänninge, och när till sist den med Birgitta samtida
linköpingsbiskopen Nils Hermansson också saligförklarats kan vi konstatera
att en hel vallfartsgeografi var under medveten utbyggnad under senmedeltiden.
89
Med reformationen drogs klostrens egendomar in till kronan som använde
dem för egna investeringar (Vadstena slott), en del hamnade hos adelsätterna
som även på andra sätt ökade sitt innehav på slätten.
Övergångslandet, dalgångarna och utmarken
Söder om slätten breder de fem häradernas yngre bygder ut sig, mellan tilltagande
trädvegetation på sandiga sediment, innan den öppna bygden sammanträngs
i dalgångar omgivna av skog och landet höjer sig. En dansk som
reste mellan Ydre och Vadstena i början av 1800-talet gjorde jämförelser
mellan ”små enstaka jordbitar mellan klipporna” som gav sparsamma skördar
och ”ett frodigt sädesland”. På slätten var socknarna små och hade bara
300–400 invånare, medan de milsvida skogssocknarna hade flera tusen,
nämnde han.
Inte oväntat har de knappare odlingsmöjligheterna i övergångsbygden tilllåtit
att äldre strukturer bevarats. Här finns större sammanhängande upplevelselandskap.
I övergångslandet utbreder sig ett av Sveriges rikaste stensträngssystem
som utgör kvarlevor efter den äldsta odlingen på fasta tegar
i kombination med boskapsskötsel. Där dalgångarna tränger samman bygden
möter man välbevarade agrara miljöer med bebyggelse från 1700- och
1800-tal.
88 Arbman 1958 s. 42.
89 Norborg 1958; Fröjmark 1992; Fries 1977; Helmfrid 1962; Kaliff 1999.
Det vi säkert vet om höjdskillnaderna är att de erbjöd goda kvarnlägen.
Sådana var eftertraktade av de stora institutionerna och det världsliga frälset.
De skulle i många fall utvecklas till mångfacetterade industrimiljöer. Ett
märkligt exempel är Öjebro kvarnby vid Svartån mellan Skänninge och Linköping,
ett annat är Mjölby, båda med rötter i 1200-talet och både livskraftiga
fram till vår tid, då Öjebro plötsligt förvandlades till ett industriminne
genom en vattenreglering, medan Mjölby levde vidare och fortfarande är ett
kvarncentrum. Ännu en är Boxholm, som under 1700-talet utvecklades till
en innovativ manufaktur.
Dokumentlandskapet 90
Sten- och bronsålder Omkring 7000–6000 f.Kr. låg delar av slätten ännu
under Ancylussjöns yta och kustnära boplatser bildades i bland annat Linköpingstrakten.
Från Littorinahavets tid finns fyndkoncentrationer i bland
annat Tåkerntrakten. Vid yngre stenålderns början (4000–3000 f.Kr.) spreds
småskaligt, extensivt jordbruk tillsammans med boskapsskötsel, gynnat av
milt klimat.
Sten- och bronsåldersindikationer bildar ett band i främst övergångsbygden
mellan Tåkerntrakten och nuvarande Linköping, där även fynd av skafthålsyxor
användbara för lövtäkt och flintskäror vittnar om odlingens expansion
på lättare jordar. Från yngre stenålder och bronsålder härrör revirmarkerande
monument (hällkistor). Dessa kollektiva gravar är ibland överbyggda
med rösen. Med bronsålderns metallimport framträder fler monumentala
högar och rösen. Man kan tänka sig att de utmärkte stamboplatser.
90 Huvudkälla till följande översikt är Natur och Kultur. Miljöer i Östergötland. 1983.