Landskapsanalys - Exempelbanken

4 Kulturarvets strukturer och tidsdjup
42
Fram till år 1751 hade Tveta den största tillväxten, nästan 350 procent, Norra
Vedbo den svagaste, ”bara” 283 procent. Under den senare perioden var det
emellertid det glest bebodda Mo som växte mest, 214 procent, medan Vista
hade minsta ökningen, 147, 6 procent.
Folktätheten var dock hela tiden störst i Vista från drygt 6 invånare per
kvadratkilometer år 1571, till drygt 19 invånare per kvadratkilometer år
1751 och drygt 28 invånare per kvadratkilometer år 1865. Norra Vedbo och
Tveta följdes åt rätt väl på en lägre nivå, 3–4 invånare per kvadratkilometer
år 1571, 10–11 invånare per kvadratkilometer år 1751 och 17–19 invånare
per kvadratkilometer år 1865, det ödsliga Mo stod i en klass för sig, med 1
invånare per kvadratkilometer år 1571, 3 invånare per kvadratkilometer år
1751 och 6 invånare per kvadratkilometer år 1865.
Går vi med dessa inblickar i den historiska demografin till kartan, blir det
tydligt att siffrorna även här hjälper oss förstå häradernas struktur. Det
folktäta Vista var ett härad av samma slag som de östgötska, med Visingsö,
Grännadalen och Skärstadtrakten som en tydlig, men inte lika sammanhängande
centralbygd, med ett slags övergångsbygd norr om sjöarna Bunn
och Ören, och häradets beskärda del av Hålaveden som utmark. De rätt
jämbördiga Norra Vedbo och Tveta var där emot mer avrundade ”småland”,
med varsin centralbygd, i Norra Vedbo var det Svartåns övre dalgång, i
Tveta den lilla numer alldeles urbaniserade slätten nedanför förkastningsbranten;
men medan övergångsbygden var snäv runt Norra Vedbos kärna
och Hålaveden snart tog över, var den i Tvetas fall ganska vidsträckt i östlig
riktning, innan höglandet tog över. För Mo härad kan vi överhuvudtaget
inte tala om någon kärna, det utgör en tredje typ, uppbyggt kring den
genomlöpande samfärdselns strukturer, som först under 1800-talet började
forma en egentlig, flerkärnig bygd. Människans biotop har alltså tagit sig
skilda uttryck i norra Smålands bygder. Här kan vi inte skildra en kollektiv
process, utan får granska häradena ett efter ett.
Vista härad – struktur och värdekärnor
Det lilla Vista härad innefattar Visingsö (ursprungligen två socknar, senare
en) samt tre fastlandssocknar, och utbreder sig i nord–sydlig riktning från
landskapsgränsen till det spektakulära forn- och kulturminnet Vista kulle.
Häradet präglas av två väsensskilda naturtyper. Dels Vättersänkan där kustremsan
vid Gränna med långsträckta parallella åkerskiften och berömda
fruktodlingar, gynnades av fördelaktigt mikroklimat. Häradet bestod i
övrigt av västra Hålavedens berg- och skogsbygd.
Visingsö blev senast under tidigt 1100-tal ett centrum för hela Götaland, där
Sveriges kanske första murade slott uppfördes längst i söder vid Näs. Som
nämnt kom det i kungarnas hand, och den makt som utstrålade härifrån
hade föga med häradet att göra. Medeltida tingsplats var Reaby en halv mil
söder om Gränna. Namnet Vista har antagits betyda ”den slingrande” och i
så fall åsyfta Röttleån sträckning nära tingsplatsen. Men ting har även hållits
i Gränna socken och Ed, Skärstads socken.
Trakten präglas till stor del fortfarande av beslutet att införa högadliga värdigheter
i Sverige år 1561, som gav Per Brahe d.ä. Visingsö som territoriellt
grevskap, vilket därefter utvidgades betydligt i Vista härad. Förläningen
ägde bestånd till år 1680.
Visingsborgs slott, Brahekyrkan (barockombyggnad av medeltidskyrka,
idag den enda miljö där grevskapets härlighet fortfarande kan upplevas fullt
ut), Brahehus på fastlandsklinten, Brahälla (jaktslott 20 kilometer åt öster),
Västanå och Östanå säterier, samt stadsbygget i Gränna, grundat år 1652,
och Röttle kvarnby utgör tydliga fysiska spår av den feodala epok grevskapet
utgjorde.
Ett försök att hålla dess idé och legitimitet levande utgör de förklarande
inskrifter Per Brahe den yngre lät sätta ut på olika bemärkta platser, tio
på Visingsö, en på Vista kulle. 110 Fruktodlingarna i Grännadalen går med
säkerhet också tillbaka på Braheättens initiativ, möjligen även vissa hantverkstraditioner
(gelbgjuteri?).
110 Wienberg 2008 s. 260-78.
I Skärstaddalen finns dessutom ett värdefullt herrgårdslandskap med vägminnen
till påminnelse om att uppgången mot västra Hålvägen börjar här.
Dokumentlandskapet 111
Gränna- och framför allt Skärstadstrakten är rika på stenåldersindikationer.
Under bronsåldern tog Visingsö över. Här finns den största koncentrationen
av (sannolika) bronsåldershögar i norra Småland, de ligger visserligen
i flera fall i större gravfält och kan väl då vara från järnåldern, men på den
särpräglade ön behöver vi inte räkna med normalitet.
Äldre järnålder är svagt markerad i Vista, men under yngre järnålder antog
Visingsö alltmer dominanta drag, med över 700 registrerade gravar, den
största koncentrationen i norra Småland.
111 Min huvudkälla här och till de följande genomgångarna av
dokumentlandskap i nordsmåländska härader är: Bebyggelse och kulturlandskap
(B och K). Regionalt kulturminnesvårdsprogram för Jönköpings län, 1. Småländska
kulturbilder, 59. Jönköping år 1988.
Vista härad präglas av två väsensskilda naturtyper. Dels Vättersänkan där kustremsan vid Gränna med långsträckta parallella åkerskiften och berömda fruktodlingar, gynnades av fördelaktigt mikroklimat. Häradet bestod
i övrigt av västra Hålavedens berg- och skogsbygd. Del av härad med Brahehus, som är den mest kända symbolen för Braheättens strävan att etablera ett grevskap i området. Foto: Pekka Kärppä.