Landskapsanalys - Exempelbanken

Troliga krav på stängsel/avskärmning
Den kanske mest betydande negativa effekten av en ny järnväg är den barriär
som kan uppstå för samband tvärs sträckningen och den landskapsmässiga
fragmentering som detta leder till. Det gäller såväl funktionellt
som ekologiskt, kulturhistoriskt, visuellt och känslomässigt. Höghastighetsbanor
utomlands är dessutom ofta försedda med stängsel och andra
avskärmningar, som bullerdämpande vallar eller skärmar. De ska skydda
människor och djur i omgivningen från att komma in på spårområdet, verka
bullerdämpande eller helt enkelt dölja järnvägen i känsliga landskapsavsnitt.
Även i Sverige lär det vara aktuellt med dessa åtgärder och det påverkar
möjligheterna till landskapsanpassning.
Järnvägsbank över dalgång i odlingslandskap. Foto: Bengt Schibbye.
Bro över dalgång i odlingslandskap. Foto: Bengt Schibbye.
Påverkan och effekter
Effekter på biologisk mångfald
Järnvägar kan ha en rad olika effekter på fauna och flora från arealmässiga
ingreppet till barriäreffekter och störning.
I Sverige täcker vägar och järnvägar en större areal än landets alla nationalparker
tillsammans. Arealerna blir betydligt större om man dessutom räknar
med buffertzoner där djur- och växtlivet påverkas negativt. I USA beräknas
så mycket som 15-20 procent av markarealen vara ekologiskt påverkade av
vägar och järnvägar. En rad olika negativa effekter av infrastruktur på djur
och växter har också påvisats. Bland annat handlar det om djur som dödas
genom kollisioner med fordon, förändrade rörelsemönster och förändringar
av den fysiska miljön. En övervägande majoritet av alla studier har gjorts på
större däggdjur och fåglar. Även groddjur och smådäggdjur finns relativt väl
representerade. För ryggradslösa djur finns dock få studier och kunskapen
är dålig om effekterna på denna grupp som är den absolut artrikaste.
Förlust av livsmiljöer
Förlust av livsmiljöer är den mest påtagliga effekten av en ny järnväg. Detta
leder i första hand till att populationer av djur och växter minskar i antal.
Om populationen i kvarvarande livsmiljö blir för liten riskerar den att dö
ut. Om arealförlusten gör att kritiska tröskelvärden underskrids kommer
arten sannolikt att dö ut från platsen i framtiden. För arter med begränsad
utbredning kan det leda till lokala utdöenden, speciellt om området som
drabbas är en sällsynt livsmiljö, t.ex. ett kalkkärr med krävande orkidéer
och snäckor.
I normalfallet är inte arealförlusterna betydande vid en järnvägsdragning,
kanske något till några hektar av en livsmiljö. Det beror givetvis på att järnvägen
är långsträckt och sällan tar en stor andel av ett område. De djur
som har stora arealkrav, t.ex. björn, duvhök och älg, utnyttjar landskapet
på ett sådant sätt att en minskning på några hektar av ett enskilt område
normalt inte spelar någon stor roll (eventuella barriäreffekter och störningar
kan dock vara betydelsefulla). För ett entite-par eller en insektspopulation
vars livsmiljö är på några hektar kan dock minskningen av det enskilda
området leda till minskande populationsstorlekar och lokala utdöenden.
Organismer med ännu mindre arealkrav (10-100 m2) som t.ex. snäckor och
daggmaskar kan ofta leva kvar även i små restområdet som blivit kvar efter
järnvägsdragningen. En viktig slutsats av detta är att arter som har intermediära
arealkrav är de som i normalfallet kan påverkas mycket av direkta
förluster av livsmiljö.
Barriäreffekter
Arealminskningar och isolering när livsmiljöer förstörs är relativt uppenbara
effekter av järnvägsdragningar, men järnvägar kan också ha en effekt
på djurlivet även om inga viktiga områden för arter försvinner. Om många
små områden som ligger nära varandra isoleras av en väg eller järnväg kan
det leda till isolering av populationer, demografiska effekter, inavelseffekter
och förlängningen – utdöenden. Det finns en rad studier kring hur vägar
påverkar rörelser och tätheter hos ryggradsdjur. Svartbjörnar flyttade hemområden
bort från vägar med hög trafikintensitet. Liknande resultat finns
för puma, varg, grisslybjörnar, vapitihjort och många smådäggdjur. Vidare
är det visat att en 6-10 meter bred väg med lätt trafik kan minska förflyttningarna
hos smådäggdjur med 90 procent. I en studie av barriäreffekter på
dagfjärilar var E4:an en tydlig barriär och reducerade förflyttningar av fjärilar
upp till 75 procent. Det är anmärkningsvärt eftersom dagfjärilar är fullt
kapabla att flyga den relativt korta sträcka som en motor väg utgör. Särskilt
viktiga blir barriäreffekter när populationer isoleras från varandra så mycket
att balansen mellan utdöenden och återkolonisering inte längre fungerar.
En viktig aspekt när det gäller de större däggdjuren är att de negativa effekterna
av en barriärkan verka över stora avstånd från järnvägar – ofta flera
kilometer, och för vissa arter flera mil. Det hänger samman med att de rör
sig mycket mer i landskapet som helhet. Sammantaget innebär detta att
landskapet fragmenteras (styckas sönder) och att livsmiljöerna riskerar försämras
för dessa inom ett stort område kring en järnväg.
Att djur dödas (mortalitet) är en mycket påtaglig form av barriäreffekt. Mortalitet
är bäst studerat vad gäller däggdjur. I jämförelse med många andra
arter är viltarterna i allmänhet långlivade och har långsam förökningstakt.
Detta innebär att stammarna kan vara känsliga för en ökad dödlighet, även
om antalet dödsfall i rena siffror inte är så högt.
Förlust av livsmiljöer, så kallade habitatförluster är den mest påtagliga effekten av en ny järnväg. Vissa
arter, med stora arealkrav är särskilt känsliga för att förlora delar av sina habitat. Illustration: Lars
Löfman, Calluna AB
6 Götalandsbanan i landskapet - hot och möjligheter
67