Landskapsanalys - Exempelbanken

Men Borås svarade på näringsreformerna med att dra till sig industrier.
Staden hade ju alltid haft en nära men kanske problematisk relation till lantproduktionen.
Under följande period utvecklades den explosivt när området
väster om Viskan fylldes med fabriker; mellan åren 1875 och 1910 växte
deras antal från 16 till 97 och staden blev, vid sidan av Norrköping, rikets
ledande textilcentrum. Textilindustrin har konkurrensutsatts under senare
årtionden, men lever kvar i nischer. Borås är också centrum för svensk
postorderhandel, vilket säkert är en modernare version av knallarnas gamla
vandringar. 81
Städerna och Götalandsbanan
Linköping, Jönköping och Borås kommer att angöras av Götalandsbanan,
vilket i samtliga fall medför betydande utmaningar. Som kulturmiljöer bär
de var för sig prägel av sin respektive uppkomst och historia, som har den
egenheten att vara väsensskilda men ändå leda till mycket likvärdiga städer.
Linköping växte fram på en uråldrig mötesplats, en smula trögt men
aldrig hotat tack vare sin naturliga centralitet. Jönköping var ursprungligen
en gränsstad mellan de båda Götaländerna, med vissa förutsättningar att i
Visingsös efterföljd utveckla dominans över dem båda och lokaliseringen
av Göta hovrätt hit var en uttalad viljeyttring i denna riktning; Borås anlades
av kungamakten i en från statsekonomisk synpunkt anarkisk utmark,
stadens egentliga uppdrag var polisiärt, vilket visade sig inte fungera istället
fick den enastående fördelar och lyckades med dem centralisera gränslandens
hushållsflit och gårdfarihandel.
Idag är Linköping, (Stor)Jönköping och Borås tre fullt jämförbara städer,
alla numera kunskapscentra med högteknologisk industri och akademiska
utbildningar.
81 Östblom, Hjelm och. Helmfrid 2004 s. 82-85,
Borås 1646-47, utsnitt. LMV:O4:50-4.
I alla tre miljöerna sitter den historiska dimensionen trångt, det är naturligt
att så är fallet i så komplexa och dynamiska miljöer, men förhållandet genererar
samtidigt en utmaning för Götalandsbanans byggare att inte ytterligare
utarma dem. Hur lösningarna ska se ut kommer att kräva särskilda utredningar,
som inte här kan föregripas.
Även Ulricehamn förutsätts få en direkt beröring med den planerade Götalandsbanan,
här är utgångspunkten delvis annorlunda. Kulturmiljövärdena
består i högre grad av det känsliga samspelet mellan bebyggelsen och
den berättelsedigra naturen, Ätrastigen, Åsunden och allt vad dessa namn
påminner om.
De städer som blev frukten av Östra stambanans tillkomst på 1870-talet –
som nämnt Mjölby, Tranås och Nässjö och kan också på olika sätt förutsättas
bli påverkade, framför allt om de får indirekt förbindelse till Götalandsbanan.
Men det har inte ingått i förstudiens uppdrag att närmare pröva
konsekvenserna av dessa eventualiteter.
Försörjningslandskap och
demografiskt tidsdjup
Naturen bakom kulturen
Försörjningslandskapet, människans grundläggande ekonomiska organisering
av sitt territorium, har vuxit fram ur mötet mellan hennes förväntningar
och kunskaper och de förutsättningar naturen erbjuder. Vi kan utgå
från att människans förhållande till landskapet har avsett att kombinera
olika slags resurser. Därför ligger de mänskliga biotoperna normalt på tvärs
över olika naturtyper.
Boplatsen, gården, byn, eller mer generellt den primära enheten, har genom
den hittillsvarande historien varit människans funktionella bas. För att reglera
grannrelationer, ägande och lösa ömsesidiga problem har sekundära,
eller om man så vill, högre indelningar skapats. De primära enheterna grupperades
redan i förhistorisk tid i större samhällen, där vi på sekundär nivå
urskiljer härader och på mer övergripande land(skap). Det var först möjligheterna
till högenergitransporter och koncentrerat boende i vidsträckta
stadslandskap som under 1900-talet löste upp den direkta kopplingen mellan
ett fungerande lokalsamhälle och dess invånares försörjning. 82 Därför
kommer försörjningslandskapet och det demografiska tidsdjupet här att
redovisas med den historiska häradsindelningen som bas.
Häraderna som metod
Historien har avsatt spår av centrum/periferirelationer och cykliska processer
på flera nivåer, men för ett studium av lokal samhället har häraderna den
särskilda fördelen att vara direkt konstruerade för att kärnbygdens invånare
skulle ha tillgång till utmarksresurser (häradsallmänningen), samtidigt som
deras tusenåriga existens erbjuder en robust ram för att följa processers
gång i landskapet.
82 Blomkvist 2007 s. 53-65.
Häraderna verkar dessutom vara den gruppering, inom vilken primärenheternas
invånare tidigast började samlas för att angripa gemensamma problem.
83
Termen härad är omdiskuterad, men ett förslag är att den avser en skara
som rider till samma tingsplats. Indelningen i härader går ibland tillbaka på
urgamla stamområden och de bär i vissa fall namn efter vad som redan var
välavgränsade bygder när indelningen gjordes. Andra häradsnamn nybildades
i samband därmed, och fick då ofta namn som anspelade på själva
tingsplatsen. I Västra Östergötland, där naturliga gränser inte så lätt framträder,
verkar häradsindelningen ha lagts ut ovanifrån redan under förhistoriskt
tid. 84
Häradstinget var den institution där den lilla historien konfronterades med
den stora. Där tillämpades lagen, tidigast landskapsvis, från 1300-talets mitt
också på riksnivå, där utkämpades en seg dragkamp mellan det skrivna
ordets ny modigheter och de av alla kända men oskrivna sedvänjorna; där
såldes och köptes mark medelst skötning (säljaren lade en torva av den i
köparens sköte) inför menighetens ögon, där skulle budkavlen skäras upp
om fiender nalkades och frid stiftas mellan tvistande släktkretsar.
Där tog steg för steg den centrala makten kommandot över lokalsamhället.
Tingsställen var ofta fast etablerade i anslutning till mötesplatser av förhistorisk
ålder, men kunde i vissa härader skifta mellan flera ställen. Från
1500-talet blev häradernas avtryck i landskapet tydligare, tingsplatsen blev
efterhand bebyggd med tingshus. För vårt område är det av betydelse att
Göta hovrätt år 1638 uppdrog åt landshövdingarna att se till att häraderna
fick ett permanent tingsställe. Ibland kan tidsdjupet vid gamla tingsplatser
vara hissnande, särskilt när de ligger i anslutning till monumentala fornminnen.
I häraderna fanns en häradshövding som ursprungligen var just en hövding,
rekryterad ur den lokala eliten, men med tiden blev yrkesdomare. 85
Ur medeltidens fogdeväsende organiserades häradsfogdar (kronofogdar),
vilka år 1634 lades under de nyskapade länsstyrelserna. Kronofogden hade
tillsyn över vägväsende, gästgiverier och annan infrastruktur, kronoskogar
och allmänningar, vakade över lag och ordning, samt bar upp skatten; där
den bestod av naturaprodukter lades dessa in i ett särskilt kronomagasin.
Han kommenderade för dessa syften ett antal länsmän och fjärdingsmän.
Häradsskrivarämbetet var däremot sidoordnat. Dess innehavare deltog i
skatteuppbörden och hade som väsentlig uppgift att kontrollera att fogden
inte försnillade den. 86 För alla dessa befattningshavare inrättades boställen,
där kronans landbor var dagsverkspliktiga.
Andra centralfunktioner tillkom som föranledde representativt byggande,
som ibland kunde samverka med varandra, exempelvis kyrkans motsvarade
funktioner, gästgivargårdar eller indelningsverkets officersboställen
som skulle forma ett slags elitära landsbygdsmiljöer.
83 Socknarna är i allmänhet för små, för att kunna användas på detta sätt.
84 MEL RB 1–2; Andersson 1965 s. 167f, 350; Claëson 1987 s. 163–66, 178–80; Reinholdsson
1998 s. 180–96.
85 Claëson 1987; Reinholdsson 1998 s. 73-77, 127-46..
86 Westerhult 1965; Tegengren 1943; Bergström 1993 s.119-23. .
4 Kulturarvets strukturer och tidsdjup
33