Landskapsanalys - Exempelbanken

8 Metodik
76
8 Metodik
Denna landskapsanalys ställer landskapets förutsättningar mot vad den
nya banan kräver. Målet är att ta fram ett underlag för planeringen som på
ett tydligt sätt ger förståelse för landskapet som helhet. Analysen ska också
kunna användas som ett underlag för diskussioner om olika frågor som
natur- och kulturmiljö, gestaltning, geoteknik med mera. Den kan användas
som underlag för att avgränsa förstudieområdet och de korridorer som
ska studeras i järnvägsutredningsskedet, jämföra dessa korridorer samt för
att utforma åtgärder i järnvägsplaneskedet.
Det är av stor vikt att de analyser som görs är anpassade till uppgiften. I
förstudieskedet är det viktigast att fokusera på det studerade områdets
storskaliga drag. I senare skeden av planeringen (järnvägsutredning och
järnvägsplan) finns möjlighet att göra noggrannare studier av delområden,
avgränsade teman och enskilda detaljer.
Det är också viktigt att ha rätt kompetens. Det krävs biologisk kunskap, historieförståelse
och formkänsla för att avgöra hur järnvägen kan anpassas till
landskapet. Analysen genomförs således gemensamt med alla kompetenser
till hands. På så sätt utvecklas kunskapen om och förståelsen för såväl landskapet
som järnvägen.
I förstudien används resultatet av landskapsanalysen för att identifiera:
områden som inte bör ingå i det fortsatta utredningsområdet, det vill säga
områden där det är olämpligt att dra en ny höghastighetsbana.
Känsliga karaktärsområden som behöver speciell hänsyn vad gäller lokalisering,
landskapsanpassning och gestaltning av en ny höghastighetsbana.
Inledande karaktärsanalys
Första steget är en områdesanalys av hela landskapet, så som det uppfattas
idag. Det kräver kompetens inom tre områden: naturmiljö (geologi,
hydrologi och biologisk infrastruktur), kulturhistorisk utveckling, samt
landskapets form (rumsliga och visuella förhållanden). Genom att beskriva
områdets karaktär skapas en grund för en gemensam förståelse och för det
fortsatta arbetet.
Med landskapskaraktär menas Ett specifikt samspel av landskapselement som ges
av naturförutsättningarna, den historiskt betingade markanvändningen samt de rumsliga
och visuella förhållanden som präglar ett landskapsområde och som skiljer det från
omkringliggande landskap.
Arbetet innebär inläsning av tidigare utredningar och relevant litteratur, ett
gemensamt fältbesök samt en sammanställning av detta. Resultatet blir en
grov indelning av landskapet, så som vi uppfattar det idag, i karaktärsområden.
Beskrivningen ska göras förklarande för att öka förståelsen: varför ser
landskapet ut och fungerar som det gör? Indelningen bygger på en analys
av följande delfaktorer:
• Topografi, landskapets huvudformer och småformer
• Övergripande struktur (här ingår även sjöar och vattensystem)
• Bebyggelse och infrastruktur
• Brukningssätt
• Vegetation – skogstyp
Biologisk infrastruktur – tematisk analys
Det senaste årtiondet har frågor kopplade till biologisk mångfald hamnat i
fokus. Detta beror på att naturlandskapet fragmenteras i allt högre grad, på
grund av en ökad exploatering och ett ökat uttag av naturresurser. Idag är
fragmentering den näst viktigaste orsaken till att arter dör ut. Infrastruktur
som järnvägar och vägar bidrar starkt till att fragmentera landskapet. Därför
är det viktigt att beskriva och värdera de övergripande landskapsekologiska
samband som kan påverkas av en framtida järnväg.
En järnväg påverkar den biologiska mångfalden på en rad sätt. Järnvägen
kan orsaka förlust av livsmiljöer, skapa barriärer för spridning och rörelser,
störa genom buller, öka dödligheten genom påkörning samt förändra
hydrologi i myrar och vatten.
Landskapsekologiska samband studeras genom att kartlägga den biologiska
infrastrukturen. Kartläggningen tar hänsyn till att djur och växter använder
landskapet på en mängd olika sätt och ställer olika krav på sin livsmiljö.
Arternas krav på livsmiljön (habitatkrav) gör att olika arter trivs i olika miljöer.
En del arter lever i lövskog, andra i vattendrag, hagmarker, grova ekar
eller i en kombination av flera miljöer. Det är också viktigt att studera både
vilken areal och vilka spridningsmöjligheter en art behöver för att inte riskera
att dö ut. Därför måste en kartläggning av biologisk infrastruktur innefatta
olika skalor, från närapå nationell skala för de stora rovdjuren till en
mer detaljerad skala för andra djurgrupper.
Biologisk infrastruktur beskriver funktionella samband. Några nyckelbegrepp
är värdekärna, värdesystem och värdetrakt. (se illustration på motstående
sida)
Analyser av vilt ingår allmänt i analysen av biologisk infrastruktur. Fördju-
pade studier bör göras i kommande skeden. Förutom analysen av biologisk
infrastruktur fördjupas beskrivningarna av Natura 2000 områden. Det är
viktigt att identifiera de områden och arter som är känsliga för den förändring
en framtida bana kan innebära.
FAKTARUTA: NATURA 2000
Natura 2000 är ett nätverk av EU:s mest skyddsvärda naturområden.
Nätverket syftar till att hejda utrotningen av arter och
livsmiljöer.
De EU-direktiv som styr Natura 2000 listar över 600 växtoch
djurarter, 185 fågelarter och mer än 170 livsmiljöer som
hotade eller unika i ett europeiskt perspektiv. Alla medlemsländer
ska genom Natura 2000 se till att skyddsvärda naturtyper
och arter har så kallad gynnsam bevarandestatus. Livsmiljöerna
och arterna ska finnas kvar i livskraftiga bestånd.
Sverige har 4 071 Natura 2000-områden som har utpekats
av regeringen. Åtgärder som på ett betydande sätt kan påverka
miljön i ett Natura 2000-område kräver tillstånd av länsstyrelsen
och ibland även av regeringen.
Källa: www.naturvardsverket.se
Underlag för analyserna har varit:
• den rikstäckande nyckelbiotopsinventeringen (indikatorer för skogliga
värden)
• rikstäckande ängs- och hagmarksinventeringen (indikatorer för värdefulla
odlingslandskap)
• arealkrav för störningskänsliga arter (stora öppna myrar)
• sammanvägd analys av värdetrakter för skogs- och odlingslandskap
(mosaiklandskap – områden med bäst fungerande ekosystem överlag)
• regionala lövskogsinventeringen i Västra Götaland (system av ädellövskog)