8 Metodik 78 Klassificeringar Genom att relatera till historisk kontinuitet kan linjedragningen med andra ord appellera till vad man kallat den historiska dimensionens bruksvärde. I övrigt har man brukat tala om kulturmiljöers kunskaps- och upplevelsevärden. Inför den här uppgiften, med de många slag av landskap som skall bedömas likvärdigt har jag känt behovet att något förfina klassificeringen av värdena och lanserar försöksvis en gradering av kulturmiljöns egenskaper i grovt taget tre klasser: • upplevelselandskap, som appellerar direkt till de flesta betraktare, väcker frågor och känslor, givet att det handlar om synliga konstellationer av element i ömsesidiga samspel och/eller med naturmiljön • inlevelselandskap, som fortfarande är mer eller mindre läsbart och/eller representerar för ögat icke synbara värden, och som därför förutsätter kunskap för att förstås – gemensamt för upplevelse- och inlevelselandskapen är den pedagogiska dimension, de bär med olika stilmedel på en ”berättelse” • dokumentlandskap, där kunskapsvärden och vetenskapliga värden finns, medan intrycken av helheten utarmats och arkivaspekten överväger; dock givet att varje landskap vinner på att så långt möjligt bevara sitt förnimbara tidsdjup Avgränsning och inriktning Vilka frågor förtjänar att tas upp? Kulturmiljön innehåller berättelser på olika nivåer: man talar ibland om den stora historien, om Sverige och motsvarande storheter, om rikens och staters uppkomst och utveckling. • den stora historien handlar om politik och avgörande händelser, kungar, krig, freder, men också nationalekonomi, stora katastrofer, folkvandringar och annat sådant; • den stora historiens strukturella innehåll är samfärdslinjer och noder, olika tiders centralorter, givet att de också haft och har omland knutna till sig; här återfinner vi ju bland annat järnvägarnas egen kulturhistoria; därtill de fysiska uttrycken för dess gränser och meningsbärande symboler för den ifrågavarande storhetens ursprung och innehåll. På den lägre nivån kan man tala om lokalhistoria, dit hör • försörjningslandskapet (agrar- och industrihistoriens, eller överhuvudtaget produktionens landskap) • demografiskt tidsdjup, socialhistoria och mentalitet (boendet, konsumtionen, föreställningarna) Och där under finns den lilla historien, individers, familjers, släkters historia, men det kommer vi knappast in på annat än undantagsvis. Istället avser jag att försöka beakta två andra aspekter. • naturen bakom kulturen (som en möjlig länk till naturmiljöns värde- och skyddsdiskussion); • frågor i landskapet som vi ännu inte vet svaren på, och uttrycken för historiens processer. Jag menar då att miljöer – värdekärnor – kan samspela med varandra, utan att bilda en sammanhängande enhet. Metod Eftersom en förstudie inte medger egentlig forskning hämtas data där de står att få, helst så bearbetade som möjligt – främst från länens kulturmiljöprogram. Men litteraturen fördelar sina gracer rätt olikartat och måste på något sätt ”rektifieras”. En metod att göra data likvärdiga kan vara att relatera dem till ett centrum/periferiperspektiv och ett processperspektiv. Enkelt uttryckt kan man anta att mänskliga system formas kring kärnområden, där spår avsätts av varje tids dominanter, medan svagare, äldre former tenderar att fördrivas utåt. På samma sätt kan man förvänta sig att mänskliga system följer cykler – expanderar i början, planar ut, hamnar i kris, ersätts. Särskilt mycket ska inte görs av detta, men de båda perspektiven får bilda två tumregler för jämförelse av områden på lika villkor. När data ska ställas mot en rums- och en tidsaxel uppkommer också en skalfråga. På vilken yta och över hur lång tid blir jämförelser meningsfulla? Vad gäller den stora historien går blicken framför allt till de stora noderna och deras nätverk, med andra ord maktcentra och städer, och de kommunikationssystem som band dem samman. Det var genom dem Sverige blev Sverige. Uttrycken för de senaste århundradenas industriella, sociala och kulturella revolutioner, ”modernismen”, ick sin konsekvens i införandet av storkommuner år 1971, tämligen mönstergillt organiserade på basis av geografisk centralortsteori. Därmed blev Sverige en enhetlig administrativ ”organism” i ett europeiskt och globalt perspektiv. Denna indelning bryter emellertid många gånger med det förflutna. För lokalhistorien har det därför fallit sig naturligt att arbeta utifrån häraderna, den urgamla indelning av Götaland som fanns före kristendomen och fortlevde till 1900-talets början, och försöka ”rektifiera” det inventerade materialet med hjälp av dem. Bedömning av landskapets känslighet I denna fas dras slutsatser av studierna. En gemensam analys ligger till grund för en värdering av landskapets ”känslighet”, hur den nya järnvägen kan infogas i sitt landskapliga sammanhang. Här har det resulterat i en karta som redovisar två typer av områden: • Områden där en lokalisering av ny järnväg bör undvikas eftersom landskapets karaktär och värden skulle förändras negativt. Det är främst områden med mycket stora landskapsvärden. • Områden där man vid en lokalisering måste ta stor hänsyn till landskapets karaktär och värden. Det är områden som behöver fördjupade studier för att hitta lämpligaste lokaliseringen av järnvägen. Områdena är av olika typ. Det är karaktärsområden med mycket höga värden men som inte kan undvikas (exempelvis övergångslandskapet utanför Linköping och Vätterbranten norr om Tenhult), eller sådana där bedömningarna idag är osäkra (exempelvis västra delarna av Aneby kommun). Ibland krävs också ett klargörande av järnvägens linjeföring (exempelvis delar av Åsbodalen, Vätternsänkan) innan lämpliga korridorer kan avgränsas. Inom övriga delar av förstudieområdet ska normal hänsyn tas till de känsliga objekt och områden som kan identifieras i de detaljerade analyser som ska göras i kommande skeden. Fortsatt arbete Denna karaktärisering kan användas i kommande skeden som en plattform för att prata om hur järnvägen kan anpassas till sin omgivning. Den kan också ligga till grund för detaljerade studier i kommande skeden. När de övergripande sammanhangen är klargjorda underlättas studier av delområden där det krävs med detaljerad kunskap för att avgöra bästa lokalisering och utformning av den nya järnvägen.
8 Metodik 79