JO:s ämbetsberättelse 2006/07

2. Utredningsförslag m.m.
2.1 Barns rätt att komma till tals – Regler för familjerättsliga och sociala mål
och ärenden (Ds 1994:85)
Frågan om att höra barn behandlades i Justitiedepartementets promemoria,
Barns rätt att komma till tals – Regler för familjerättsliga och sociala mål och
ärenden. I den föreslogs ingen ändring av 56 § socialtjänstlagen (1980:620),
numera 11 kap. 10 § SoL, och 36 § LVU. Utredningen bedömde att det inte
kommit fram något som tydde på att barnens rätt att komma till tals i de sociala
målen behövde stärkas ytterligare (promemorian s. 49). Däremot föreslogs
en ny bestämmelse i 6 kap. 19 § FB, som kommenterats på s. 5 i detta
yttrande.
2.2 Barnets bästa i främsta rummet (SOU 1997:116)
Barnkommitténs uppdrag var att klarlägga hur Barnkonventionens anda och
innebörd kommer till uttryck i svensk lagstiftning och praxis. Socialstyrelsen
yttrade sig och ansåg bl.a. att det saknades en analys av kopplingen mellan
föräldrabalkens bestämmelser om vårdnadshavares rätt och skyldighet att
bestämma över sina underåriga barn och socialtjänstlagens bestämmelser om
barnets rätt att bli hörd.
2.3 Omhändertagen – Samhällets ansvar för utsatta barn och unga (SOU
2000:77)
LVU-utredningens uppdrag var att göra en översyn av lagen i syfte att stärka
barnperspektivet och barnets rättigheter samt föreslå de ändringar som behövdes.
En uppgift för utredningen var att analysera hur föräldrabalkens bestämmelser
om vårdnadshavarens rätt och skyldighet att bestämma i frågor
som rörde barnets person förhöll sig till barns rätt att komma till tals i frågor
som rör barnet. Barnkonventionen skulle utgöra grund för arbetet.
Utredningen föreslog att 50 a § i 1980 års socialtjänstlag (numera 11 kap.
2 § SoL) skulle kompletteras med en bestämmelse om att socialtjänsten skall
ha rätt att tala med barnet även om föräldrarna motsätter sig det. Utredningen
föreslog också att socialnämnden skulle ha rätt att tala med den underårige
utan att vårdnadshavaren var närvarande. Detta uttrycktes enligt följande:
”Om det inte är olämpligt får socialnämnden samtala med den underårige
även om vårdnadshavaren motsätter sig det. Nämnden har rätt att tala med
den underårige utan att vårdnadshavaren är närvarande.”
Utredningen konstaterar bl.a. att socialförvaltningen redan i dag torde ha
rätt att tala med barnet utan lov från vårdnadshavaren och till och med mot
vårdnadshavarens vilja om barnet är beslutskompetent. Om barnet har nått en
sådan mognad att barnets vilja är avgörande borde alltså frågan om kontakt
med barnet kunna lösas oberoende av vårdnadshavarens samtycke. Barnets
medgivande är en tillräcklig förutsättning för att samtal skall få äga rum.
Utredningen ansåg att det likväl behövdes en uttrycklig bestämmelse för att
komma till rätta med den osäkerhet som råder hos socialnämnderna (bet. s.
168). Lagförslaget skulle visserligen innebära en inskränkning i vårdnadshavarens
bestämmanderätt över de mindre barnen. Inskränkningen bedömdes
emellertid inte vara sådan att den borde hindra en reform. Inskränkningens
enda syfte var att skydda och stödja barnet. Utifrån barnets intressen var det
rimligt att vårdnadshavarens beslutanderätt inskränktes (bet. s. 169). Avsikten
med den föreslagna bestämmelsen är att klargöra att socialnämnden har rätt
att tala med ett barn trots att vårdnadshavaren motsätter sig det.
2006/07:JO1
217