JO:s ämbetsberättelse 2006/07

2006/07:JO1
26
2.2.4 JO Cecilia Nordenfelt (Ansvarsområde 2)
Inom ansvarsområde 2 återfinns frågor som
rör försvaret, exekutionsväsendet, kriminalvården,
socialförsäkringen, förmynderskap
samt skatter, tull och vissa andra frågor som
hör till Finansdepartementets ansvarsområde.
Sammanlagt kom det under verksamhetsåret
in 1 869 ärenden medan 2 045 avgjordes.
Jämfört med förra året innebär det små förändringar.
Inströmningstakten är oförändrat
hög, och antalet nya anmälningar ökade med
ett hundratal. Jag kan dock notera att anmälningarna
fördelar sig på ett nytt sätt. Samtidigt som antalet inkomna kriminalvårdsärenden
minskat från 926 till 768 har antalet socialförsäkringsärenden
ökat från 383 till 515. Det innebär att kriminalvårdsärendena numera svarar
för drygt 40 % av det totala antalet nya ärenden medan socialförsäkringsärendena
svarar för knappt 30 %.
Orsakerna till denna förändring kan vara flera. Om jag tillåter mig att spekulera
skulle jag gissa att upprördheten över neddragningarna inom kriminalvården
minskat i takt med att intagna frigivits och ersatts med intagna som
inte upplevt den tid då resurstillgången var bättre. Jag kan här nämna att den
genomsnittliga kostnaden per producerat vårddygn på de slutna anstalterna
minskat från 2 028 kr till 1 866 kr mellan åren 1999 och 2004 (se bet.
2005/06:JuU1 s. 86). Måhända tillämpades också kriminalvårdens regelsystem
tidigare med större generositet i förhållande till de intagna. För socialförsäkringens
del kan man misstänka att Försäkringskassans striktare tillämpning
av reglerna genererar ett stort antal klagomål; en påfallande stor del av
klagomålen rör nämligen rätten till ersättning och inte handläggningen. Ytterligare
en orsak kan vara att omorganisationen av Försäkringskassan medfört
att det numera saknas en ordinarie tillsynsmyndighet och att man därför vänder
sig till JO för att få en oberoende prövning.
Även om alltså antalet klagomål från intagna i kriminalvården minskat är
det faktiska antalet klagomål alltjämt mycket högt. Anmälningarna kan indelas
i några huvudgrupper. Det handlar om anmälningar som beror på beläggningssituationen,
anmälningar som rör anstaltsledningens reaktion på missskötsamhet,
anmälningar som rör långsam handläggning av önskemål från
intagna och rena bemötandefrågor. I sistnämnda del vill jag anmärka att anmälningar
om dåligt bemötande sällan leder till kritik. Detta beror på att det
mycket ofta uppstår en situation hos JO där ord står mot ord, och situationen
som sådan kan dessutom ha uppfattats helt olika av den intagne och den berörde
vårdaren. Inom ramen för JO:s handläggning är det svårt att utreda
dessa frågor. Jag får i stället ofta nöja mig med att erinra om att den intagne
skall behandlas med respekt för sitt människovärde i enlighet med 9 § lagen
(1974:203) om kriminalvård i anstalt. Detta gäller naturligtvis även om den
intagne bryter mot reglerna eller på annat sätt uppför sig illa.