JO:s ämbetsberättelse 2006/07

2006/07:JO1
510
pågående debatten” hade satts upp på skolans ytterdörrar uppmanade han per
telefon rektor att låta ta ned affischerna om rektor bedömde att affischernas
innehåll kunde betraktas som provocerande. När Per-Erik Andersson någon
dag därefter uppmärksammades på att affischerna satt kvar och konstaterade
att vare sig han eller förvaltningschefen hade fått någon information av rektor
om dennes bedömning av innehållet, ringde han på nytt. Eftersom rektor inte
var anträffbar talade Per-Erik Andersson med en skolassistent. Han upprepade
sin begäran, ”dvs. att rektor måste ta ställning till affischernas innehåll”.
Enligt kommunens egen praxis ankommer det på rektor att godkänna all
affischering på skolans anslagstavlor. Nämnden har inte närmare berört vad
som föranledde Per-Erik Andersson att anta att rektor inte redan från början
hade godkänt att handlingarna hade satts upp. Inte heller har berörts skälet till
att rektor förmodades återrapportera sitt ställningstagande i fråga om anslagen
till Per-Erik Andersson eller till förvaltningschefen. Vidare har nämnden inte
berört orsaken till att Per-Erik Andersson ytterligare en gång kontaktade skolan,
dvs. varför han alltjämt antog att rektorn inte hade godkänt kvarvarande
anslag. Oavsett hur det förhåller sig i dessa avseenden kan nämndens egna
uppgifter om Per-Erik Anderssons förhållningssätt och uttalanden vid samtalen
med rektor och annan skolpersonal svårligen uppfattas på annat sätt än att
innehållet i det anslagna materialet har haft direkt betydelse för de åtgärder
som Per-Erik Andersson har vidtagit. Hans ”uppmaningar” kan inte anses ha
varit strikt baserade på bedömningen att ordningens upprätthållande fordrade
åtgärder. Per-Erik Anderssons handlande har därmed stått i strid med den i
2 kap. 1 § 1 RF tillförsäkrade yttrandefriheten. För detta kan Per-Erik Andersson
inte undgå kritik.
Ärendet avslutas.
Fråga om sekretess mellan olika verksamhetsgrenar inom
samma myndighet
(Dnr 368-2003)
Anmälan
I en anmälan till JO klagade M.S. på Länsstyrelsens i Hallands län beslut och
handläggning av ett ärende om förlängning av parkeringstillstånd för rörelsehindrad.
M.S. uppgav bl.a. följande. Sedan hon överklagat ett beslut av Gatunämnden
i Varbergs kommun att avslå hennes ansökan om förlängning av
parkeringstillståndet hade handläggaren hos länsstyrelsen begärt in flera
kompletterande medicinska intyg. Konsultläkaren hade dock inte ansett att det
förelåg tillräckliga medicinska skäl för parkeringstillstånd. Den 9 januari
2003 beslutade länsstyrelsen, som ansåg att parkeringstillstånd alltjämt borde
medges, att undanröja det överklagade beslutet och visade ärendet åter till
gatunämnden för ny behandling. Länsstyrelsens beslut avslutades med följande
mening: ”Med anledning av vad som kommit fram om Era medicinska
förhållanden avser länsstyrelsen att pröva dessa i ett särskilt ärende avseende
Ert körkort.”