JO:s ämbetsberättelse 2006/07

ket, som haft till syfte att minska ärendebalansen hos myndigheten. Det ena
ärendet gällde tillämpningen hos verket av den s.k. modellverksamheten,
enligt vilken asylsökandens offentliga biträde åläggs en mera aktiv roll i utredningen
av asylärendet. En advokat var kritisk mot verksamheten och gjorde
hos JO gällande att biträdena skulle behöva redovisa uppgifter till sina
klienters nackdel. I mitt beslut uttryckte jag bl.a. förståelse för denna synpunkt
och angav att det under Migrationsverkets handläggning måste tas särskild
hänsyn till detta förhållande.
Det andra ärendet gällde handläggningen av ansökningar om svenskt medborgarskap.
Enligt nya rutiner handlägger verket alla nya kompletta sådana
ärenden direkt, och handläggningstiden för en ansökan som inte behöver
kompletteras är cirka en månad. En förstärkningsstyrka är samtidigt avdelad
för att avgöra de ärenden som har kommit in till Migrationsverket före den
1 april 2005. Handläggningen av dessa ärenden påbörjas i den ordning som de
kom in till verket. Den beskrivna arbetsmetoden hade enligt verket tillkommit
för att minska balansen av medborgarskapsärenden. I mitt beslut erinrade jag
om att ordningen kunde leda till att det för sökanden i äldre medborgarskapsärenden
framstår som ett alternativ att återkalla ansökan för att i stället lämna
in en ny ansökan. Jag var sammanfattningsvis tveksam till den beskrivna
handläggningsordningen.
Under verksamhetsåret har också aktualiserats frågor kring attityd och arbetssätt
hos Migrationsverkets personal. Efter klagomål och uppgifter i massmedierna
om bl.a. påstått firande hos personalen av verkställda avvisningar
tog jag upp ett ärende, i vilket jag inledningsvis kallade till mig verkets generaldirektör
och övriga personer i verkets ledning för information om verkets
egna undersökningar och åtgärder med anledning av det inträffade. Sedan
verket ingående redogjort för de aktuella händelserna och för de åtgärder
verket vidtagit kunde jag i något fall konstatera att kritiken varit oberättigad
medan det i andra fall förekommit oacceptabla åtgärder från anställda vid
verket. Det är min förhoppning att det skedda och de åtgärder som vidtagits
inom verket skall förhindra framtida händelser av detta slag.
I min tillsyn över kommunerna har jag liksom tidigare år kunnat konstatera
vissa allvarliga brister när det gäller handläggningen av frågor kring yttrandefrihet
och offentlighet och när det gäller den myndighetsutövande verksamheten
främst inom plan- och byggnadsväsendet. Exempelvis hade i något fall en
företrädare för en kommunal nämnd med hänvisning till en tidigare kritisk
artikel stängt ute en journalist från en presskonferens. I ett annat fall hade en
kommunal nämndordförande i strid med en kommunanställds yttrandefrihet
och meddelarfrihet kritiserat denne för hans massmediekontakter. Vidare har
jag konstaterat brister när det gäller utlämnandet av allmänna handlingar.
Jag har också stött på fall där vederbörande nämnd fattat beslut och vidtagit
åtgärder som uppenbart strider mot den s.k. instansordningens princip.
En nämnd hade exempelvis avslagit en ansökan om bygglov för en radiomast.
Som skäl för beslutet hade bl.a. angetts att det föreslagna läget skulle
innebära betydande olägenheter för omgivningen i form av oro för strålning.
Länsstyrelsen hade efter överklagande upphävt nämndens beslut och återförvisat
ärendet till nämnden för fortsatt handläggning med angivande bl.a. att
2006/07:JO1
23