JO:s ämbetsberättelse 2006/07

2006/07:JO1
388
De omständigheter som, inom ramen för min utredning, har kommit fram
rörande O. har inte varit sådana att det har förelegat skyldighet för förskolan
att göra en anmälan till socialtjänsten enligt 14 kap. 1 § socialtjänstlagen.
Sammanfattning
Det ovan anförda kan sammanfattas enligt följande. Det föreligger i och för
sig inget formellt hinder mot att förskolepersonal, på begäran av den ena
vårdnadshavaren, skriver ett intyg rörande ett barn. Emellertid ligger det i
sakens natur att det är mycket svårt att utforma ett intyg av aktuellt slag på ett
sådant sätt att det inte sätts i fråga huruvida personalen förhåller sig neutral i
vårdnadskonflikten. Mot den bakgrunden bör, enligt min mening, förskolepersonal
vara återhållsam med att avge sådana intyg. Uppgifter från barnets
förskola inhämtas för övrigt regelmässigt av socialtjänsten i de fall en vårdnadsutredning
verkställs. Förskolan har således ofta möjlighet att på annat sätt
än genom ett intyg vidarebefordra sina iakttagelser rörande barnet. Om intyg
ändå avges skall självfallet den andra vårdnadshavaren hållas informerad. Det
finns också anledning att understryka att förskolepersonal som känner oro för
ett barn måste överväga om förhållandena är sådana att en anmälan bör göras
till socialnämnden.
––––––––––––––
Med de kritiska uttalanden som har gjorts vad gäller förskolans agerande i
anledning av den ena vårdnadshavarens begäran om ett intyg avslutas ärendet.
Handläggningen av ett skolskjutsärende. Bland annat fråga om
en ansökan om ändring i utförandet av skolskjutsen skulle ha
föranlett ett formellt överklagbart beslut
(Dnr 4067-2004)
Anmälan
I en anmälan till JO framförde P.N. klagomål mot Barn- och utbildningsnämnden
i Bollebygds kommun angående handläggningen av ett skolskjutsärende,
m.m. I anmälan anfördes bl.a. följande.
I augusti 2002 flyttade kommunen den hållplats där hans barn skulle stiga
av och på skolskjutsen. Detta skedde utan att familjen fick någon information
eller bereddes tillfälle att yttra sig. Den ändrade placeringen innebar att barnen
tvingades att gå en kilometer på en livsfarlig grusväg för att ta sig till och
från den hållplats där skolskjutsen stannade. Det inträffade en dödsolycka på
vägen år 2003. Grannkommunen bedömde att den aktuella vägen var alltför
riskfylld för att användas som skolväg och erbjöd skolskjuts åt elever, trots att
de minimiavstånd för erhållande av skolskjuts som angavs i skolskjutsbestämmelserna
inte var uppfyllda.
Under tiden augusti 2002–november 2003 försökte familjen få till stånd en
dialog med kommunen. De önskade överklaga beslutet att flytta hållplatsen,