Vårdprogram för prostatacancer - Regionalt cancercentrum syd

More documents

Recommendations

Info

Vårdprogram för prostatacancer, 2008 prostatacancer. Det är värt att notera att risken för prostatacancer vid PSA-värden mellan 4 och 10 μg/l inte är högre för män med måttliga vattenkastningsbesvär än för män utan symtom (1). Vattenkstningsbesvär som utvecklats under kortare tid än 2 år talar mer för prostatacancer än för benign prostatahyperplasi. Symtom från nedre urinvägar som kan relateras till själva prostatacancern talar för lokalt avancerad sjukdom. Infravesikal obstruktion kan ge ökad miktionsfrevens, svagare stråle och urinretention, inväxt i urethra eller urinblåsa hematuri och irritativa besvär. Cancerväxt i sfinktern kan orsaka inkontinens. Lokal överväxt på uretärer kan leda till avflödeshinder från övre urinvägar. Bilateral sådan kan, liksom infravesikal obstruktion, ge uremi. Överväxt på de paraprostatiska neurovaskulära buntarna kan någon gång ge erektionssvikt, men är en sällsynt orsak till detta symtom. Cancer i prostatakörtelns bas växer ofta in i sädesblåsor och ibland in i sädesledarna, vilket kan resultera i minskad ejakulatvolym och blodtillblandning av sädesvätskan (hematospermi), men den i särklass vanligaste orsaken till hematospermi är slemhinneblödningar i sädesblåsorna. Lokala smärtor talar för avancerad cancer med engagemang av bäckenbotten och nervstrukturer. Prostatacancer som diagnostiseras på grund av symtom är vanligen allt för avancerad för att kunna botas. Lymfkörtelspridning kan ske tidigt under sjukdomens förlopp men ger då sällan några symtom. Metastasering sker först till lymfkörtlar kring vasa iliaka externa och interna samt till fossa obturatoria, sedan till paraaortala körtlar och någon gång till vänster fossa supraclavicularis. Först vid massiv lymfkörtelmetastasering uppstår lymfödem i de nedre extremiteterna eller i genitalia. Lymfkörtelpaketen kan komprimera bäckenvener och uretärer, ledande till ventrombos och avflödeshinder från övre urinvägar. Stora lymfkörtelpaket kan ibland palperas i buken. Fjärrmetastasering från prostatacancer sker helt övervägande till skelettet, framförallt kotpelare, bäcken, revben och proximala rörben. Rörelserelaterad, nociceptiv smärta och värk är vanligast, men inte sällan ger infiltration av nervrötter eller perifera nerver utstrålande neuralgisk smärta. Segmentell neuralgisk smärta kan även uppkomma sekundärt till patologiska kotkompressioner. Cancerinväxt i spinalkanalen kan komprimera ryggmärgen och ge parapares, något som i enstaka fall kan vara debutsymtomet. Patologiska frakturer förekommer, men är mindre vanligt än vid skelettmetastasering från andra cancerformer på grund av att prostatacancer vanligen ger sklerotiska och inte lytiska skelettmetastaser. Även om hjärnmetastaser är ytterst sällsynt vid prostatacancer, kan metastasering till skallens ben någon gång ge symtom från hjärna, meninger eller kranialnerver. Massivt engagemang av den hemopoetiskt aktiva benmärgen ger ofta anemi, ibland trombocytopeni och någon enstaka gång leukopeni i sjukdomens slutskede. Levermetastasering förekommer hos några patienter och ger smärtor, aptitlöshet, trötthet och ibland ikterus. Symtomgivande lungmetastasering och lymfangitis carcinomatosa är sällsynt. Samtliga dessa metastaseringstyper är förenade med kort förväntad överlevnad. Även metastaser i corpora cavernosa förekommer. Vid långt framskriden prostatacancer kan paramaligna fenomen förekomma, till exempel koagulationsrubbningar med subkutana blödningar, hyperkalcemi med tillhörande symtombild, och allmänna symtom vid utbredd cancersjukdom som matleda, orkeslöshet och viktnedgång till kachexi. Referens 1. Catalona, W.J., J.P. Richie, F.R. Ahmann, M.A. Hudson, P.T. Scardino, et al., Comparison of digital rectal examination and serum prostate specific antigen in the early detection of prostate cancer: results of a multicenter clinical trial of 6,630 men. J Urol, 1994. 151: 1283-90. 10
8. Naturalförlopp Vårdprogram för prostatacancer, 2008 Det egentliga naturalförloppet för en sjukdom är dess utveckling utan att behandling ges som påverkar förloppet. Av förståeliga skäl finns inga moderna studier som avspeglar detta vid prostatacancer. Däremot finns ett antal studier av förloppet hos patienter i olika sjukdomsstadier som observerats utan behandling tills de eventuellt fått symtom och därefter fått hormonbehandling. Enligt obduktionsstudier förekommer prostatacancer redan från tredje livsdekaden. Prevalensen ökar med stigande ålder till över hälften i åttioårsåldern. Sådana, icke symtomgivande, foci kallas ibland ”latent prostatacancer” eller ”kliniskt insignifikant prostatacancer”. Differentieringsgraden är en stark prognostisk faktor vid prostatacancer. Vid lokaliserad, högt eller medelhögt differentierad prostatacancer är den cancerspecifika överlevnaden omkring 90 procent efter tio år utan kurativt syftande behandling, medan den vid lågt differentierad sjukdom är betydligt lägre, omkring 35 procent. Dödligheten ökar med tiden och är betydande efter 15 år; efter 20 år är den cancerspecifika överlevnaden klart under 50 procent [1–3]. De refererade studierna inkluderade patienter innan bruket av PSA blev utbrett. Man räknar med att PSA-testning leder till att prostatacancer upptäcks 5–15 år tidigare [4], vilket gör att prognosen för obehandlad lokaliserad prostatacancer är ännu bättre idag. Vid lokalt avancerad, icke fjärrmetastaserad, prostatacancer är den cancerspecifika dödligheten 25–60 procent efter 10 år utan kurativt syftande behandling [5, 6], medan vid skelettmetastaserad sjukdom medianöverlevnaden är 2–3 år med endast enstaka patienter i livet efter 10 år [7]. Även om prostatacancer som regel har ett långsamt förlopp sker metastasering ofta vid relativt små tumörvolymer. Mikroskopisk lymfkörtelmetastasering kan påvisas hos omkring en fjärdedel av patienter med kliniskt lokaliserad prostatacancer om det finns inslag av lågt differentierad cancer i tumören [8]. Även vid konstaterad lymfkörtelmetastasering kan emellertid prognosen vara relativt god om primärtumören behandlats [9, 10]. Referenser 1. Johansson, J.E., et al., Natural history of early, localized prostate cancer. JAMA, 2004. 291(22): p. 2713-9. 2. Adolfsson, J., B. Tribukait, and S. Levitt, The 20-Yr outcome in patients with well- or moderately differentiated clinically localized prostate cancer diagnosed in the pre-PSA era: the prognostic value of tumour ploidy and comorbidity. Eur Urol, 2007. 52(4): p. 1028-35. 3. Berney, D.M., et al., Major shifts in the treatment and prognosis of prostate cancer due to changes in pathological diagnosis and grading. BJU Int, 2007. 100(6): p. 1240-4. 4. Draisma, G., et al., Lead times and overdetection due to prostate-specific antigen screening: estimates from the European Randomized Study of Screening for Prostate Cancer. J Natl Cancer Inst, 2003. 95(12): p. 868-78. 5. Immediate versus deferred treatment for advanced prostatic cancer: initial results of the Medical Research Council Trial. The MRC Prostate Cancer Working Party Investigators Group. Br J Urol, 1997. 79(2): p. 235-46. 6. Adolfsson, J., G. Steineck, and P.O. Hedlund, Deferred treatment of locally advanced nonmetastatic prostate cancer: a long-term followup. J Urol, 1999. 161(2): p. 505-8. 7. Aus, G., et al., Survival in prostate carcinoma--outcomes from a prospective, population-based cohort of 8887 men with up to 15 years of follow-up: results from three countries in the population-based National Prostate Cancer Registry of Sweden. Cancer, 2005. 103(5): p. 943-51.a 8. Heidenreich, A., C.H. Ohlmann, and S. Polyakov, Anatomical extent of pelvic lymphadenectomy in patients undergoing radical prostatectomy. Eur Urol, 2007. 52(1): p. 29-37. 9. Boorjian, S.A., et al., Long-term outcome after radical prostatectomy for patients with lymph node positive prostate cancer in the prostate specific antigen era. J Urol, 2007. 178(3 Pt 1): p. 864-70; discussion 870-1. 10. Messing, E.M., et al., Immediate versus deferred androgen deprivation treatment in patients with nodepositive prostate cancer after radical prostatectomy and pelvic lymphadenectomy. Lancet Oncol, 2006. 7: 472-9. 11
Page 1 and 2: Vårdprogram för prostatacancer 20
Page 3 and 4: Innehållsförteckning Vårdprogram
Page 5 and 6: Vårdprogram för prostatacancer, 2
Page 9: Vårdprogram för prostatacancer, 2
Page 13 and 14: Gleasons originalteckning presenter
Page 61 and 62:
23. Kvalitetsindikatorer Vårdprogr
Page 63 and 64:
Vårdprogram för prostatacancer, 2
Page 65 and 66:
Page 67 and 68:
Page 69:
show all

Vårdprogram för prostatacancer - Regionalt cancercentrum syd

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?