Vårdprogram för prostatacancer - Regionalt cancercentrum syd

Vårdprogram för prostatacancer, 2008
total överlevnad något sämre vid omedelbar behandling med bicalutamid än med placebo [3],
varför bicalutamid (och kanske hormonell behandling över huvud taget) då närmast får
betraktas som kontraindicerat. Detsamma gäller vid långsamt stigande PSA vid förmodat
enbart lokalrecidiv efter kurativt syftande behandling.
Bieffekter: De flesta patienter utvecklar gynekomasti eller bröstömhet. Risken minskas
påtagligt om förebyggande bestrålning av brösten (16 Gy x 1) ges inför behandling, och alla
patienter ska rekommenderas sådan. Vid etablerad gynekomasti kan bröstbestrålning eller
tamoxifen prövas om det inte tidigare givits. Övriga biverkningar är sällsynta, men allvarlig
levertoxicitet förekommer (mer sällsynt med bicalutamid än med flutamid). Därför ska ALAT
kontrolleras vid behandling med antiandrogen.
Total androgen blockad
För att blockera även binjurebarksandrogener kan kastrationsbehandling kombineras med ett
peroralt antiandrogen, så kallad total androgen blockad (TAB), antingen bicalutamid 50 mg
x 1 eller flutamid 250 mg x 3. Den totala överlevnaden är inte nämnvärt skild från den vid
enbart kastrationsbehandling, men biverkningar och kostnader är högre [5]. TAB rekommenderas
därför inte som primär behandling utöver 3–4 veckor som ”flare”-skydd. Vid svåra
symtom kan TAB dock rekommenderas till symtomfrihet eftersom den kliniska effekten
kommer något snabbare än vid enbart kastration. Det är endast TAB som är studerat och
visats ha gynnsam effekt vid neoadjuvant hormonbehandling inför strålbehandling. När
antiandrogener ges vid TAB utvecklar patienterna inte gynekomasti och profylaktisk bröstbestrålning
är därför inte aktuell. Däremot ska ALAT kontrolleras.
Intermittent behandling med GnRH-analog
Preklinisk forskning ledde till hypotesen att intermittent hormonell behandling med GnRHanaloger
skulle förlänga tiden till hormonrefraktär progress, men de få kliniska studier som
har slutredovisats har inte kunnat bekräfta den [6]. Fördelar är mindre kostnad än vid
kontinuerlig behandling med GnRH-analog och att patienter slipper biverkningar under den
tidsperiod som testosteronnivåerna är nära normalvärdet. Vanligen utgör emellertid denna
tidsperiod en mycket liten andel av behandlingen. Denna behandlingsform rekommenderas av
dessa skäl inte, annat än om särskilda skäl föreligger.
Referenser
1. Hedlund, P.O., et al., Parenteral estrogen versus combined androgen deprivation in the treatment of
metastatic prostatic cancer: Part 2. Final evaluation of the Scandinavian Prostatic Cancer Group (SPCG)
Study No. 5. Scand J Urol Nephrol, 2008. 42(3): p. 220-9.
2. Mikkola, A., J. Aro, S. Rannikko and M. Ruutu, Ten-year survival and cardiovascular mortality in patients
with advanced prostate cancer primarily treated by intramuscular polyestradiol phosphate or orchiectomy.
Prostate, 2007. 67(4): p. 447-55.
3. McLeod, D.G., P. Iversen, W.A. See, T. Morris, J. Armstrong, et al., Bicalutamide 150 mg plus standard care
vs standard care alone for early prostate cancer. BJU Int, 2006. 97(2): p. 247-54.
4. Tyrrell, C.J., A.V. Kaisary, P. Iversen, J.B. Anderson, L. Baert, et al., A randomised comparison of 'Casodex'
(bicalutamide) 150 mg monotherapy versus castration in the treatment of metastatic and locally advanced
prostate cancer. Eur Urol, 1998. 33(5): p. 447-56.
5. Maximum androgen blockade in advanced prostate cancer: an overview of the randomised trials. Prostate
Cancer Trialists' Collaborative Group. Lancet, 2000. 355(9214): p. 1491-8.
6. Boccon-Gibod, L., P. Hammerer, S. Madersbacher, N. Mottet, T. Prayer-Galetti, et al., The role of
intermittent androgen deprivation in prostate cancer. BJU Int, 2007. 100(4): p. 738-43.
48