Som drabbad av en orkan - Åbo Akademi

visar att också anhöriga till icke dementa, men långvarigt och svårt sjuka kan befinna sig i
liknande situationer, så riktas intresset mot anhöriga till dem som drabbats av demens. 142
Det innebär en stor förändring för var och en av de anhöriga i en familj när en närstående
drabbas av demens och behöver vård, vilket gör att dessa familjers situation särskilt
uppmärksammats. Då de anhöriga, i eller utanför en familj, kan antas uppleva och beröras av
olika situationer på olika sätt räcker det inte att fokusera på familjen utan intresset bör
utsträckas att omfatta de anhöriga som den heterogena grupp de är. Detta hindrar inte att ett
anhörigperspektiv på vård kan tillföra kunskap för familjevård likaväl som för anhörigvård.
Detta perspektiv skiljer från att se på familjen som kontext för den sjuke, d.v.s. den anhöriga
påverkas ohälsosamt av sin familj och familjen kräver familjevård, family care. Det senare
perspektivet tar sin utgångspunkt i normerande teorier och modeller, för familjebedömning
och familjebehandling i olika kontext och kan i relation till vård närmast jämföras med family
nursing. 143 Det förra perspektivet riktar främst intresset mot de anhörigas upplevelser i
samband med en närståendes sjukdom, vilket i denna studie närmast lånar sina drag till
begreppen anhörig, anhörigpatient eller patient. 144 Men även om intresset riktas mot familjen
för deras egen skull (den närståendes ohälsa påverkar familjens hälsa och välbefinnande på ett
negativt sätt), så framhålls i familjevården vårdarens perspektiv på vård.
Av ovanstående följer att det naturliga vårdandet ofta förekommer parallellt med, men även i,
den professionella vården. 145 I relation till vårdande avses kärlekshandlingar utgående från
agapé. 146 Ansa utgör ett av vårdandets ontologiska element, det som syftar till att befrämja
hälsa och liv, och som berör hälsans samtliga dimensioner. Lekandet anses vara ett uttryck för
hälsa och kan bl.a. uttryckas som övning, prövning, tillämpning, anpassning eller skapande.
En grundläggande tillit till och förtroende för sig själv och andra är avgörande för om
människan vågar leka. Lärandet utgör något fundamentalt för människors tillvaro och därmed
deras utveckling. Tro är att ha en intuitiv visshet om något och utgör en fast förankring i livet,
antingen till konkreta andra (vänner, familjen osv. levande eller döda) eller till en abstrakt
andra (en relation till ett högsta väsen, för kristna, Gud) och en drivkraft att söka vidare och
något som ger livet en mening. 147 Hopp innebär att inte ge upp och är intimt förknippat med
tro. Hoppet är fundamentalt för människan som den sökande varelse hon är. 148
142 Glass, 1993, Hamers, & Huijer Abu-Saad, 2000, Jansson, 2001, Kanervisto et al. 2003, Kirkevold & Strømsnes Ekern, 2001, Nolan,
Grant & Keady, 1996, Nolan, Lundh, Grant, & Keady, 2003, Smagt-Duijnstee, Smith, , Thompson & Doll, 1982, Thompson, Futterman,
Gallagher-Thompson, Rose & Lovett 1993, Wright & Leahey, 1998.
143 Wright & Leahey, 1998.
144 Se figur 3 s. 48.
145 Eriksson, 1987a, b,1979/1988, von Post, 1999.
146 Agape´ innebär att i barmhärtighet, kärlek, tro och hopp lindra lidande.
147 Alla religioner utom Buddismen har f. ö. en relation till Gud (Husén, Lindskog, Rydén, Widing, Stenhag, Eriksson & Holmstrand,
1997).
148 Freire, 1972.
26