Som drabbad av en orkan - Åbo Akademi

anhörigas upplevelser som möjligt. Även om resultatet blir min egen konstruktion vill jag
försöka framställa de anhörigas situation så det blir möjligt att förstå hur det kan vara att vara
anhörig i denna situation.
Eftersom jag söker kunskap om anhörigas livsvillkor utifrån deras egna utsagor om
upplevelser kommer en hermeneutisk ansats att vara vägledande. 23 Den övergripande
metodologiska ansatsen tar sin utgångspunkt i Gadamers hermeneutik i syfte att nå anhörigas
vara-i-världen. 24 Det innebär att det är den mening de anhöriga tillskriver sina existentiella
villkor – den levda erfarenheten – som är i fokus, den erfarenhet som formas av de villkor
människor lever under och de upplevelser de har av dessa.
Det är först när man når förståelse av någon annans upplevelsevärld och ser sanningen, som
man kan förstå hur denne har upplevt sin situation. 25 Denna förståelse blir möjlig om det sker
en sammansmältning av en eller flera horisonter på meningsplanet. För Gadamer bildar bl.a.
en text, en av dessa horisonter. 26 Den andra är läsarens horisont. Varje läsning liknas av
Gadamer vid en översättning och han liknar läsningen vid översättningens ständiga rörelse
och det som i sig utgör förståelsens väsen. När man som tolkare når förståelse av en text
innebär det att ens egen horisont smälter samman med textens och en ny, gemensam
meningsram skapas för tolkning av texten. 27 Detta är en process som upprepas under
forskningens framåtskridande. Den nya meningsram, som horisonternas sammansmältning
ger är en nödvändig förutsättning för tolkningen.
Per-Johan Ödmans tolkningsmodell för existentiell hermeneutik som används i detta
sammanhang omfattar sammanfattningsvis analys- och tolkningsmomenten rekonstruktion,
23 Texten gällande heremenutik nedan bygger på Söderlund, 1998, 2000, 2003.
24 Gadamer, 1975. Vad är en text? utgör en av hermeneutikens grundfrågor. Hermeneutiken omdefinieras av Heidegger och Gadamer från
rekonstruktion av författarens intention med en text till en existentiell filosofi; en filosofisk hermeneutik som svarar på frågan: Vad innebär
det att existera som människa? För Gadamer är hermeneutik ett möte med människors existens genom språket, bl. a. nedskrivet i text.
Eftersom människan kan uttrycka sig endera genom språket eller genom en handling förmår hon uttrycka sitt varande. Det kan därmed bli
möjligt att nå förståelse för hennes vara, d.v.s. de villkor hon lever under. Det innebär, i relation till text att istället för att gå bakom texten för
att förstå vad författaren säger eller vad texten i sig betyder (Jfr. bibelöversättning) (Schleiermachers och Diltheys bibeltexttolkningsteori)
ska läsaren tolka vad texten talar om; att förstå den sanning om människors varande texten gör anspråk på att säga (Gadamers teori om och
metod för tolkning och Ricoeurs tolkning (1993) av den djupa meningen av myter och symboler i icke-lingvistisk betydelse). Texten tolkas i
relation till dess kontext. Denna skillnad förutsätter ett val.
25 Sanningsbegreppet beskrivs, står för och används på olika sätt när det överförs till olika vetenskapliga sammanhang, vilket i sig är
problematiskt. Det kräver därför att begreppet kort berörs. Sanning och objektivitet är det begreppspar som används inom den kvanitativa
forskningstraditionen. Där står objektivitet för saklighet, giltighet, värdefrihet och opartiskhet. Andra sanningsteorier är korrespondensteorin,
koherensteorin och pragmatismen. Texten gör i Gadamers tradition anspråk på att säga sanningen. Att förstå människors upplevelser innebär
att som tolkare ta textens budskap på allvar. Sanning ska här jämställas med förståelse. Man når förståelse av en text genom att tolka den,
vilket skiljer från förståelse för som avser att förstå vissa svårförståeliga handlingar, hållningar eller attityder.
26 Gadamer vidareutvecklar Husserls horisontbegrepp till att omfatta två horisonter. Enligt Gadamer konstitueras läsarens horisont av dennes
förförståelse och det som bestämmer tolkarens förståelsehorisont. I forskarens s.k. tolkningsram; i dennes referensram ingår dennes
förförståelse, livsparadigm, teoretiska orientering och val av hermeneutisk metod.
27 Gadamer tar även avstamp i sin liknelse i skådespelet. Skådespelet kan liknas vid en illumination, skriver Gadamer. "Som i en
illumination, ut ur omständigheternas alla betingade tillfälligheter och skiftningar, träder det redan kända fram med igenkänningen och fattas
till sitt väsen. Man inser något." (Gadamer, 1997 s. 93). Det redan kända träder fram; något framställs.
41