Ekologisk restaurering av vattendrag - Havs
Ekologisk restaurering av vattendrag - Havs
Ekologisk restaurering av vattendrag - Havs
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Etablering <strong>av</strong> gräsbevuxen kantzon<br />
När man ska anlägga en gräsvall mellan<br />
jordbruksmark och ytvatten är det enklaste<br />
att så in skyddsgröda på våren. Man kan<br />
använda en gräsblandning för extensiv vall,<br />
t.ex. med rajgräs, ängsgröe, röd- och ängssvingel<br />
samt timotej. Svingelarterna har<br />
ett frodigt växtsätt och timotejen är tålig.<br />
Rödven och andra krypande vallgräs stabiliserar<br />
marken.<br />
Det är naturligtvis möjligt att etablera<br />
en betydligt artrikare flora, t.ex. med<br />
blomväxter. Det naturliga urvalet har redan<br />
valt ut de mest lämpade växterna för er<br />
kantzon. Sträva efter att använda lokala<br />
arter och sorter. Säkrast är givetvis att<br />
flytta plantor lokalt. Glöm inte bort den<br />
våta kantzonen, stranden. Här bör vattenväxter<br />
som starr och kabbleka få utveckla<br />
sig fritt. Vattenväxter som ger bra erosionsskydd<br />
är t.ex. k<strong>av</strong>eldun (Typha spp., vattendjup<br />
0–0,5 m), jättestarr (Carex riparia<br />
på 0–0,5 m), jättegröe (Glyceria maxima<br />
på 0–1 m), svärdslilja (Iris pseudacorus,<br />
0–0,5 m) och stor igelknopp (Sparganium<br />
erectum på 0–0,6 m). Ett antal <strong>av</strong> dessa<br />
växter kan dock tendera att växa över hela<br />
<strong>vattendrag</strong>et om det inte beskuggas.<br />
<strong>Ekologisk</strong> <strong>restaurering</strong> <strong>av</strong> <strong>vattendrag</strong><br />
Kantzonens lägre vegetation bör få<br />
utvecklas naturligt, men i områden med<br />
kraftig vegetation på grund <strong>av</strong> närsaltläckage<br />
kan skörd ske för att minska risken<br />
att växtmassan sköljs ut i <strong>vattendrag</strong>et.<br />
Successivt kommer dessa marker att utarmas<br />
på växtnäringsämnen. Därigenom ökar<br />
ju kantzonens bidrag till självreningen.<br />
Gräset kan användas som foder. Ska gräset<br />
slås maskinellt bör markerna tåla maskinerna,<br />
ofta är maskinell skörd olämplig.<br />
Lämplig tid för slåtter är i slutet <strong>av</strong> juli då<br />
ängsblommor fröat <strong>av</strong> sig och fåglarna fått<br />
flygga ungar. För att utarma marken på<br />
näringsämnen kan man slå två-tre gånger<br />
de första åren. Alternativt kan man tillåta<br />
begränsad betning, men det ställer då kr<strong>av</strong><br />
på omfattande stängsling gentemot vattnet.<br />
Dessutom bör djuren inte få gå på marken<br />
när den är fuktig, t.ex. sen höst. Betas<br />
kantzonen får den ofta en kort grässvål,<br />
vilket är ett utmärkt habitat för vadarfåglar,<br />
så länge partier med högre vegetation<br />
också finns kvar. Utan betning kan åplanet<br />
och kantzonen växa igen med vassar eller<br />
buskage, beroende på hur fuktig marken är.<br />
Betning är dock en åtgärd som är svår att<br />
Figur 12. Kantzonens förmåga att ta hand om ytligt <strong>av</strong>rinnande vatten med kväve, fosfor och sediment kan ytterligare<br />
ökas genom att anlägga svackor i sluttningen (se svackan ovan trädbården). Dessa svackor blir våtmarker som<br />
infiltrerar ytlig <strong>av</strong>rinning ned i marken.<br />
49 kapitel 5
Change language