Ekologisk restaurering av vattendrag - Havs

More documents

Recommendations

Info

Ekologisk restaurering av vattendrag Våtmarkerna anläggs av främst tre skäl; för att skapa livsmiljöer, som fångdammar för närsalter och för återställning av landskapets vattenhållande förmåga. Det sistnämnda behandlas främst i Avsnitt 5.1. Våtmarker anlagda för att direkt rena dag- eller avloppsvatten berörs inte. Man behöver ofta skilja på våtmarker som ska hysa fisk och sådana som inte är tänkta att hysa fisk, åtminstone inte permanent. Många fiskar utnyttjar tillfälliga översvämmade strandområden för lek, men ska fisk finnas permanent bör våtmarken/småvattnet vara relativt stort, helst ha förbindelse med större vatten och vara så djup att det går att övervintra. Som så många andra djurgrupper gynnas fiskar av en divers miljö, gärna t.ex. såväl grunda som djupa parter, och omväxlande vegetationsrikt och vegetationsfritt (Sabo & Kelso 1991). Rekommendationer för placering av småvatten och kärr i landskapet Våtmarker bör i första hand återskapas där de tidigare funnits utgående från gamla kartor och annan kunskap. De tusentals markavvattningsföretagen i Sverige kan innebära en potential för att återställa våtmarker, t.ex. i områden där syftet med en dikning inte längre kvarstår. Det kan dock av olika skäl vara svårt att få till stånd våtmarker i produktiv skogs- och jordbruksmark. Därför måste man ibland anlägga kapitel 5 12 nya våtmarker på platser i landskapet där de inte legat tidigare. Så långt möjligt bör dock dessa platser anknyta till de tidigare lägena. I och med att jordbrukslandskapets grundvattennivå sänkts så är det ofta svårt att anlägga grunda våtmarker utan att ha tillgång till ett vattendrag som vattenförsörjare. Detta gör att vattendrag ibland fått våtmarker i form av dämmen, visserligen erhålls nya våtmarker men vattendragets funktion förändras. Dämmen i vattendrag bör endast användas i onaturliga fåror som inte kan restaureras, till exempel diken. För att den nya våtmarken inte ska inverka menligt på den biologiska mångfalden eller störa vandringar bör man återskapa våtmarker utan vandringshinder. Eftersom jordbrukslandskapets åar oftast rätats och grävts djupare än den naturliga fåran samtidigt som erosionen ytterligare ökat djupet, kan det vara svårt att så att säga leda över del av vattnet i en våtmark intill vattendraget. Antingen får man hyvla ned åplanet så att landskapet kommer i kontakt med ån igen (Avsnitt 5.2.7), alternativt kan man leda in vatten från platser uppströms så att det får självfall ned till våtmarken. I Höje å, Östra Kanik, Lomma kommun, har en 6 ha stor våtmark anlagts genom att leda in vatten från en högre nivå hela 850 m uppströms (Ekologgruppen 2004a). Figur 1. Våtmarker kan anläggas som sidofåror till vattendrag, som en utvidgning av ett vattendrag eller en sjö, som fristående småvatten, som hästskovåtmarker där diken och dräneringsrör mynnar, i form av ett dämme i ett onaturligt dike eller i form av ett åplan (avsnitt 5.2.7). Härutöver kan t.ex. sänkta sjöar höjas.
Många små våtmarker kan ibland vara mer lämpligt än stora våtmarker. Stora öppna vattenytor medför att avdunstningen ökar med ökad vindexponering och därmed motverkas delvis våtmarkens vattenhållande effekt. Ett varmt sommardygn avdunstar 3 mm vatten från större dammar. Detta kan motverkas genom att minska vindexponeringen. Även mycket små kärr eller vattensamlingar vara värdefulla, till och med våtmarker på bara 1 m 2 kan ha en rik fauna. Det har visat sig t.ex. att vegetationen i anlagda fångdammar generellt inte blir mer artrik med ökad dammstorlek, medan däremot en del fågelarter gynnas av större vattenytor. Etableras många våtmarker är det bra att se till att det finns migrationsmöjligheter mellan dem för djur. Koncentrera gärna kluster av små våtmarker istället för att sprida ut alla jämnt i landskapet (Figur 3). När man vill etablera en våtmark för att gynna den biologiska mångfalden och landskapets vattenhållande förmåga bör man prioritera lägen där man kan få till stånd en tillräcklig orörd kantzon runt våtmarken. I ett flackare landskap är ofta 10–20 m runt våtmarken tillfyllest, men till och med en buffertzon på 2–3 m är bättre än ingen alls. Figur 2. Träd som dött efter att grundvattennivån höjts genom anläggning av våtmark, Örebro kommun. Vid placering av nya våtmarker måste sådana effekter beaktas, ibland kan de eftersträvas. Ekologisk restaurering av vattendrag I stor utsträckning har nya våtmarker etablerats med syftet att minska framför allt kvävetillförsel till havet. Då har man valt att lägga våtmarkerna strategiskt, ibland i form av dämmen i jordbruksåar, till men för vandrande djur och spridning av växter. Kväverening kan dock uppnås även genom andra metoder. Att dämma måttligt genom biotopvård, att åter meandra åfåran, införa kantzon, anlägga våtmarker i en sidofåra eller i tillrinnande grävda diken med litet biologiskt värde samt att återskapa åplanet bidrar också till att minska kvävetransporten. Kombineras detta med bra anlagda fångdammar i diken och åtgärder i jordbruket som minskar gödseltillförsel till vatten kommer belastningen av närsalter och sediment till sötvatten och hav att minska radikalt. Den hyporheiska zonen (se Kapitel 2) utmed 1 km naturlig bäck kan ur närsaltreningssynpunkt motsvara en 1,5 m djup damm på 0,45 ha (Vought-Petersen m.fl. 1991). Figur 3. Lägg våtmarker intill befintliga ytvatten så att arter kan migrera. Dessutom skapas en mer naturlig landskapsbild. Ligger våtmarkerna tätt så kan gäss och änder som skräms upp från en våtmark flyga eller vandra till nästa. Våtmarker som habitat för t.ex. groddjur behöver inte vara stora. 13 kapitel 5
Page 1 and 2:
Ekologisk restaurering av vattendra
Page 3:
Page 7 and 8:
Innehåll 7 Ekologisk restaurering
Page 9 and 10:
Page 11:
Page 14 and 15:
Page 16 and 17:
Page 18 and 19:
Page 20 and 21:
Page 22 and 23:
Page 24 and 25:
Page 26 and 27:
Page 28 and 29:
Page 30 and 31: Ekologisk restaurering av vattendra
Page 62 and 63: forts. Bilaga 1. norrland innebär
Page 64 and 65: arbetsmiljöplan för återställni
Page 66 and 67: forts. Bilaga 2. 3. Miljöaspekter
Page 68 and 69: forts. Bilaga 2. 5. Handlingsplan v
Page 102 and 103: Antal öringar / 100 m 2 50 40 30 2
Page 130 and 131:
Page 132 and 133:
Page 134 and 135:
Page 136 and 137:
Page 138 and 139:
Page 140 and 141:
Page 142 and 143:
Page 144 and 145:
Page 146 and 147:
Page 148 and 149:
Page 150 and 151:
Page 152 and 153:
Page 154 and 155:
Page 156 and 157:
Page 158 and 159:
medelvattenföring Medelvattenföri
Page 160 and 161:
Page 162 and 163:
Page 164 and 165:
Page 166 and 167:
Page 168 and 169:
Page 170 and 171:
Page 172 and 173:
Page 174 and 175:
Page 176 and 177:
Page 178 and 179:
Page 180 and 181:
Page 182 and 183:
Page 184 and 185:
Page 186 and 187:
Page 188 and 189:
Page 190 and 191:
Page 192 and 193:
Page 194 and 195:
Page 196 and 197:
Page 198 and 199:
Page 200 and 201:
Page 202 and 203:
Page 204 and 205:
Page 206 and 207:
Page 208 and 209:
Page 210 and 211:
Page 212 and 213:
Page 214 and 215:
Page 216 and 217:
Page 218 and 219:
Page 220 and 221:
Page 222 and 223:
Page 224 and 225:
Page 226 and 227:
Page 228 and 229:
Page 230 and 231:
Page 232 and 233:
Page 234 and 235:
Page 236 and 237:
Page 238 and 239:
Page 240 and 241:
Page 242 and 243:
Page 244 and 245:
Page 246 and 247:
Page 248 and 249:
Page 250 and 251:
Page 252 and 253:
Page 254 and 255:
Page 256 and 257:
Page 258 and 259:
Page 260 and 261:
Page 262 and 263:
Page 264 and 265:
Page 266 and 267:
Page 268 and 269:
Page 270 and 271:
Page 272 and 273:
Page 274 and 275:
Page 276 and 277:
) 2 Täthet av 0+ öring (ind./100m
Page 278 and 279:
Page 280 and 281:
Page 282 and 283:
Page 284 and 285:
Page 286 and 287:
Page 288 and 289:
Page 290 and 291:
Page 292 and 293:
Page 294:
Fiskeriverkets sötvattenslaborator
show all

Ekologisk restaurering av vattendrag - Havs

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?