Ekologisk restaurering av vattendrag - Havs

More documents

Recommendations

Info

Ekologisk restaurering av vattendrag så att säga på rätt plats. Det senare är bättre ur landskapsestetiskt synpunkt. Väljer man alternativet med höga dammvallar bör de byggas 30–50 cm över högsta vattennivån. Sedan bör man beakta att dammen av sin tyngd kan sjunka något, kanske en fjärdedel av vattendjupet. För säkerhets skull bör man därför vid ett vattendjup av 1 m tillse att dammkrönet är 55–75 cm över den förväntade högsta vattennivån. Dammvallens bredd kan inte tas till nog. Givet den erforderliga höjden och rekommenderad släntning, inåt dammen 1:4 och utåt minst 1:6, kan bredden beräknas. Antag att dammvallen är 2 m hög. Med en släntning av 1:4 inåt dammen innebär det 8 m bredd i basen och med släntningen utåt tillkommer 12 m. Vill man ”smyga in” dammvallar i landskapet kan man variera bredd och form på dammvallen. Helst ska dämmet se ut som en naturlig förhöjning av marknivån. Vallen ska vara förankrad i ett fast undre substrat. Det duger ofta inte med sand, grus eller sprucket berg som underlag eftersom de är otäta. Utgörs grunden av sprickrikt berg kan det tätas med lättflytande cement. Underlaget måste också tåla dammens vikt. Fast berg är därmed det bästa underlaget, men de flesta våtmarker i form av dammar byggs på lösa jordar. Väl sorterad morän är ofta ett bra underlag, speciellt lerig morän. Består marken av stor andel grov sand och grus kan man behöva täta marken. Inslag av fin sand eller silt ökar risken att vattnet söker sig nya vägar i marken. Här krävs geoteknisk expertis vid större dammar. Fast lagrad lera är ofta ett bra underlag, dock ej om leran torkat och spruckit upp. I så fall får man gräva sig ned till ett fast lager, eller välja en annan plats för dammen. Dammens vikt ska stå emot vattnets tryck. Dammen måste således göras stabil och med beaktande av högflöden. Dammen kan i princip byggas upp av en dammkropp av morän skyddad av grövre sten som erosionsskydd. Sådana enkla konstruktioner brukar dock ganska snart läcka. Här väljer vi därför att rekommendera dammar byggda av minst tre lager: tätningsmassor, fiberduk och dränerande lager. Tätningsmassorna anläggs på dammens insida och har till uppgift att förhindra läckage. Lämpligen utgörs de kapitel 5 18 av finkornigt material, lera och möjligen silt, som grävts upp på platsen. Bra material går att med handen forma som en klump som hänger samman. Finns det god tillgång på tätningsmassor kan man låta dammen i huvudsak bestå av tätningsmassor, men ett filterlager och ett dränerande lager som förankrar dammen behövs i alla fall (Figur 7). Bygger man med lera bör denna kompakteras så att luftfickor undviks. Lägg på leran i lager om 2 dm och kompaktera med grävskopan. Slutligen kan man försöka kompaktera plana partier genom att köra grävmaskinen ett antal gånger fram och tillbaka. Större stenar (
sidoskydd som minskar risken för erosion runt muren. Sidoskydden bör nå till normal terrängnivå runt våtmarken och lämpligen kunna förankras 1,5–2 m i omgivande mark. Betongmuren kan kläs in i mer komplicerade och stabila system med natur- eller sprängsten (Figur 9, 10). Observera att stor kraft från vattnet kommer på denna konstruktion. Den måste förankras väl i marken och erosionssäkras. Ofta behöver man också täta runt utloppet med geomembran. Nivån på tröskeln bör bestämmas genom avvägning. Ofta tvingas man justera efter en tids utprovning. utlopp och reglering av vattennivån Utloppet ur dammen utformas i regel som en tröskel (möjlighet till reglering saknas, ex. Figur 9 och 10) eller mer komplicerade system som tillåter reglering av vattennivån och eventuell tömning av dammen. Tröskelns utformning beror av flera faktorer, bl.a. om faunapassage ska möjliggöras, om dammen ska kunna tömmas, estetiska hänsyn m.m. Nackdelen med att inte kunna reglera vattennivån är att våtmarker kan växa igen mer än önskvärt. Att tillfälligt kunna torrlägga dammen kan vara bra för att minska vegetationen. Dessutom kan det vara lämpligt att reglera vattennivån för att efterlikna naturliga förhållanden, t.ex. för att gynna vadarfågel. Vid anläggandet av viltvatten anses möjligheten att kunna tömma dammen helt vara en förutsättning för skötseln, som syftar till att med en återkommande störning i form av torrläggning få en hög insektsproduktion (Andersson m.fl. 1996). En munk, dvs. en brunn med brädsättar, gör att vattennivån kan regleras genom att man sätter in/plockar ut lämpligt antal brädor (Figur 11). Sådan reglering behövs endast om dammen ska kunna tömmas eller vattennivån regleras under säsongen. Ofta är det svårt att få sättarna täta. Helst bör de vara av kärnfuru och gärna v-spontade så att det passar in i varandra. Viktigt är också att den fals som håller sättarna utformas tät. I nödfall kan man tvingas hälla sågspån i intagsbrunnen för att täta sättarna. Vattenintaget sker ofta relativt lågt i våtmarken/dammen, dock ej så lågt att intaget riskerar att sedimentera igen. Ekologisk restaurering av vattendrag Bredden på utloppet kan dimensioneras utgående från förväntad största tillrinning. Korrekta uppgifter om förväntade flöden bör inhämtas från SMHI för att säkerställa att konstruktionerna dimensioneras korrekt. SMHI har tagit fram värden för högsta 100-årsavrinning för stora delar av Sverige. Utifrån dessa data och storleken på avrinningsområdet uppströms kan den högsta vattenföringen beräknas. Tyvärr är det inte möjligt att använda dessa data i denna manual. Som en grov tumregel kan man anta att den största avrinningen (normalt mätt i liter per sekund och hektar) under en femtioårsperiod överstiger medelavrinningen 25 gånger i små avrinningsområden utan sjöar uppströms. Har man en medelavrinning på 10 l/s × km2 (0,1 l/s × ha-1 ) i ett avrinningsområde som är 50 hektar kan man således räkna med en maximal tillrinning på 0,1 × 50 × 25 = 125 l/s. Själva dämmet bör dimensioneras utifrån maxvattenföringen, mätt som m3 /s (Vedum m.fl. 2004): Bredd (m) = 2 × Maxvattenföringen Beräknas den maximala vattenföringen uppgå till 0,125 m 3 /s så bör dämmet således vara 0,25 m brett. Då kan man förvänta sig att vattennivån befinner sig ca 40–50 cm över dämmet vid högsta flöde. Görs dämmet för litet kommer det ofta att översvämmas med risk för erosion. Eftersträvas ett visst flöde över dämmet vid varierande vattenföring bör det dessutom ha ett v-format utlopp. För att tillåta fiskar att passera bör också ett v-format utlopp används och en naturlig övergång från dammen ut i vattendraget, dvs. utan fritt fall. Enkla konstruktioner som möjliggör reglering framgår av Figur 12 och 13. I princip kan sägas att ju enklare, desto mindre tillsyn, desto bättre. Att helt enkelt göra automatisk dränering i form av rör, som vid behov kan regleras är en enkel åtgärd. Så kallade överfallsbrunnar har en stor överfallskant (för diametern 1 m blir kanten 3,14 m). Detta gör att vattenståndsvariationerna blir mindre. Överfallsrör av plast har en fördel då de ofta kan göras täta. Överfallsrör kan också konstrueras av betongringar, men då tillkommer problemet med tätning mellan ringarna. 19 kapitel 5
Page 1 and 2:
Ekologisk restaurering av vattendra
Page 3:
Page 7 and 8:
Innehåll 7 Ekologisk restaurering
Page 9 and 10:
Page 11:
Page 14 and 15:
Page 16 and 17:
Page 18 and 19:
Page 20 and 21:
Page 22 and 23:
Page 24 and 25:
Page 26 and 27:
Page 28 and 29:
Page 30 and 31:
Page 32 and 33:
Page 34 and 35:
Page 36 and 37: Ekologisk restaurering av vattendra
Page 62 and 63: forts. Bilaga 1. norrland innebär
Page 64 and 65: arbetsmiljöplan för återställni
Page 66 and 67: forts. Bilaga 2. 3. Miljöaspekter
Page 68 and 69: forts. Bilaga 2. 5. Handlingsplan v
Page 102 and 103: Antal öringar / 100 m 2 50 40 30 2
Page 136 and 137:
Page 138 and 139:
Page 140 and 141:
Page 142 and 143:
Page 144 and 145:
Page 146 and 147:
Page 148 and 149:
Page 150 and 151:
Page 152 and 153:
Page 154 and 155:
Page 156 and 157:
Page 158 and 159:
medelvattenföring Medelvattenföri
Page 160 and 161:
Page 162 and 163:
Page 164 and 165:
Page 166 and 167:
Page 168 and 169:
Page 170 and 171:
Page 172 and 173:
Page 174 and 175:
Page 176 and 177:
Page 178 and 179:
Page 180 and 181:
Page 182 and 183:
Page 184 and 185:
Page 186 and 187:
Page 188 and 189:
Page 190 and 191:
Page 192 and 193:
Page 194 and 195:
Page 196 and 197:
Page 198 and 199:
Page 200 and 201:
Page 202 and 203:
Page 204 and 205:
Page 206 and 207:
Page 208 and 209:
Page 210 and 211:
Page 212 and 213:
Page 214 and 215:
Page 216 and 217:
Page 218 and 219:
Page 220 and 221:
Page 222 and 223:
Page 224 and 225:
Page 226 and 227:
Page 228 and 229:
Page 230 and 231:
Page 232 and 233:
Page 234 and 235:
Page 236 and 237:
Page 238 and 239:
Page 240 and 241:
Page 242 and 243:
Page 244 and 245:
Page 246 and 247:
Page 248 and 249:
Page 250 and 251:
Page 252 and 253:
Page 254 and 255:
Page 256 and 257:
Page 258 and 259:
Page 260 and 261:
Page 262 and 263:
Page 264 and 265:
Page 266 and 267:
Page 268 and 269:
Page 270 and 271:
Page 272 and 273:
Page 274 and 275:
Page 276 and 277:
) 2 Täthet av 0+ öring (ind./100m
Page 278 and 279:
Page 280 and 281:
Page 282 and 283:
Page 284 and 285:
Page 286 and 287:
Page 288 and 289:
Page 290 and 291:
Page 292 and 293:
Page 294:
Fiskeriverkets sötvattenslaborator
show all

Ekologisk restaurering av vattendrag - Havs

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?