Ekologisk restaurering av vattendrag - Havs
Ekologisk restaurering av vattendrag - Havs
Ekologisk restaurering av vattendrag - Havs
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
<strong>Ekologisk</strong> <strong>restaurering</strong> <strong>av</strong> <strong>vattendrag</strong><br />
så att säga på rätt plats. Det senare är<br />
bättre ur landskapsestetiskt synpunkt. Väljer<br />
man alternativet med höga dammvallar<br />
bör de byggas 30–50 cm över högsta vattennivån.<br />
Sedan bör man beakta att dammen<br />
<strong>av</strong> sin tyngd kan sjunka något, kanske en<br />
fjärdedel <strong>av</strong> vattendjupet. För säkerhets<br />
skull bör man därför vid ett vattendjup <strong>av</strong><br />
1 m tillse att dammkrönet är 55–75 cm över<br />
den förväntade högsta vattennivån.<br />
Dammvallens bredd kan inte tas till nog.<br />
Givet den erforderliga höjden och rekommenderad<br />
släntning, inåt dammen 1:4<br />
och utåt minst 1:6, kan bredden beräknas.<br />
Antag att dammvallen är 2 m hög. Med<br />
en släntning <strong>av</strong> 1:4 inåt dammen innebär<br />
det 8 m bredd i basen och med släntningen<br />
utåt tillkommer 12 m. Vill man ”smyga in”<br />
dammvallar i landskapet kan man variera<br />
bredd och form på dammvallen. Helst ska<br />
dämmet se ut som en naturlig förhöjning <strong>av</strong><br />
marknivån.<br />
Vallen ska vara förankrad i ett fast<br />
undre substrat. Det duger ofta inte med<br />
sand, grus eller sprucket berg som underlag<br />
eftersom de är otäta. Utgörs grunden <strong>av</strong><br />
sprickrikt berg kan det tätas med lättflytande<br />
cement. Underlaget måste också tåla<br />
dammens vikt. Fast berg är därmed det<br />
bästa underlaget, men de flesta våtmarker<br />
i form <strong>av</strong> dammar byggs på lösa jordar. Väl<br />
sorterad morän är ofta ett bra underlag,<br />
speciellt lerig morän. Består marken <strong>av</strong> stor<br />
andel grov sand och grus kan man behöva<br />
täta marken. Inslag <strong>av</strong> fin sand eller silt<br />
ökar risken att vattnet söker sig nya vägar<br />
i marken. Här krävs geoteknisk expertis vid<br />
större dammar. Fast lagrad lera är ofta ett<br />
bra underlag, dock ej om leran torkat och<br />
spruckit upp. I så fall får man gräva sig ned<br />
till ett fast lager, eller välja en annan plats<br />
för dammen.<br />
Dammens vikt ska stå emot vattnets<br />
tryck. Dammen måste således göras stabil<br />
och med beaktande <strong>av</strong> högflöden. Dammen<br />
kan i princip byggas upp <strong>av</strong> en dammkropp<br />
<strong>av</strong> morän skyddad <strong>av</strong> grövre sten som erosionsskydd.<br />
Sådana enkla konstruktioner<br />
brukar dock ganska snart läcka. Här väljer<br />
vi därför att rekommendera dammar byggda<br />
<strong>av</strong> minst tre lager: tätningsmassor, fiberduk<br />
och dränerande lager. Tätningsmassorna anläggs<br />
på dammens insida och har till uppgift<br />
att förhindra läckage. Lämpligen utgörs de<br />
kapitel 5<br />
18<br />
<strong>av</strong> finkornigt material, lera och möjligen silt,<br />
som grävts upp på platsen. Bra material<br />
går att med handen forma som en klump<br />
som hänger samman. Finns det god tillgång<br />
på tätningsmassor kan man låta dammen<br />
i huvudsak bestå <strong>av</strong> tätningsmassor, men<br />
ett filterlager och ett dränerande lager<br />
som förankrar dammen behövs i alla fall<br />
(Figur 7). Bygger man med lera bör denna<br />
kompakteras så att luftfickor undviks. Lägg<br />
på leran i lager om 2 dm och kompaktera<br />
med grävskopan. Slutligen kan man försöka<br />
kompaktera plana partier genom att köra<br />
grävmaskinen ett antal gånger fram och tillbaka.<br />
Större stenar (