Ekologisk restaurering av vattendrag - Havs
Ekologisk restaurering av vattendrag - Havs
Ekologisk restaurering av vattendrag - Havs
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
5.10.3 generella riktlinjer för<br />
<strong>restaurering</strong> <strong>av</strong> åfåran<br />
Syftet med återställningen är naturligtvis<br />
att efterlikna det naturliga <strong>vattendrag</strong>et.<br />
Åtgärder i fokus brukar i själva <strong>vattendrag</strong>et<br />
vara att öka vattenhastigheten sommartid<br />
genom att minska fårans bredd,<br />
tillföra större strukturer (sten, block, död<br />
ved) som skapar mångformighet, starta en<br />
meandringsprocess samt att återge <strong>vattendrag</strong>et<br />
kontakt med åplanet. Eftersom<br />
dessa landskap ofta är kraftigt utdikade<br />
måste lågvattenföringen sommartid samlas<br />
så att vattenhastigheten och djupet upprätthålls.<br />
Detta åstadkoms antingen genom<br />
att gräva en markerad djupfåra eller genom<br />
att via stenutläggning skapa en fåra. Att<br />
återskapa strömbiotoper kan göras genom<br />
att smalna <strong>av</strong> <strong>vattendrag</strong>et och genom att<br />
sänka ned höga, onaturliga trösklar. Det<br />
är viktigt att strömhastigheten kan upprätthållas<br />
så att rovdjur inte kommer åt<br />
känsliga strömvattenarter, samtidigt som<br />
en god syresättning erhålles även vid höga<br />
temperaturer. Med ökad vattenhastighet<br />
i jordbruks<strong>vattendrag</strong> ökar ofta syresättningen<br />
samtidigt som turbulens och drift <strong>av</strong><br />
smådjur ökar så att mängden laxfisk kan<br />
öka (Nielsen 1995).<br />
Mycket <strong>av</strong> <strong>restaurering</strong>sarbetet bör fokuseras<br />
på åtgärder som återskapar landskapets<br />
hydrologiska funktion, t.ex. genom<br />
att etablera våtmarker, minska förhöjd<br />
erosion <strong>av</strong> r<strong>av</strong>iner och återskapa åplanet.<br />
Kontakt med åplanet kan nås genom att<br />
sänka strandzonen eller höja <strong>vattendrag</strong>et<br />
genom utläggning <strong>av</strong> trösklar eller andra<br />
större strukturer (Avsnitt 5.2.7).<br />
att observera!<br />
De flesta <strong>restaurering</strong>såtgärder i denna<br />
manual berör kulturmiljövärden, som<br />
också omfattas <strong>av</strong> bevarandemålen i<br />
Levande sjöar och <strong>vattendrag</strong>. Kontakta<br />
därför alltid länsstyrelsen för samråd om<br />
hur du ska gå tillväga, vilket kunskapsoch<br />
planeringsunderlag som behövs inför<br />
åtgärden, eventuella erforderliga tillstånd<br />
etc. Läs mer om detta i Kapitel 1-4.<br />
<strong>Ekologisk</strong> <strong>restaurering</strong> <strong>av</strong> <strong>vattendrag</strong><br />
I några fall måste den gamla fåran<br />
återskapas genom grävning. Att åter låta<br />
<strong>vattendrag</strong>et meandra i sidled (lateralt)<br />
medför en mängd positiva effekter (Hansen<br />
1996);<br />
• ökat landskapsestetiskt värde<br />
• ökad geomorfologisk och biologisk mångfald<br />
(fisk, bottendjur, växter)<br />
• ökad kväveretention<br />
• ett våtare landskap med rikare växt- och<br />
djurliv utmed stränder och i våtmarker.<br />
De åtgärder som vidtas bör anpassas<br />
något till vilket tillstånd sträckan befinner<br />
sig i. På sträckor som eroderas kan det<br />
behövas åtgärder som stabiliserar sträckan<br />
om erosionen är förhöjd på grund <strong>av</strong><br />
mänsklig påverkan. På sträckor med ökad<br />
deposition kan det behövas åtgärder som<br />
ökar vattenhastigheten på sträckan, eller<br />
minskar erosionen uppströms. Hur man<br />
skiljer olika sträckor framgår <strong>av</strong> Avsnitt<br />
5.10.5.<br />
5.10.4 Erhållna och<br />
förväntade resultat<br />
Generella resultat <strong>av</strong> biotopvård diskuteras<br />
i Avsnitt 5.9. Biotopvård har visat sig vara<br />
en <strong>restaurering</strong>såtgärd som ofta ger positiva<br />
resultat i form <strong>av</strong> en mer varierad miljö<br />
och ökade fiskbestånd (Nielsen 1995, Roni<br />
m.fl. 2005). I föreliggande <strong>av</strong>snitt fokuseras<br />
på åtgärder i slättlands- och jordbruks<strong>vattendrag</strong>.<br />
Det finns ett antal fiskarter i jordbruks<strong>vattendrag</strong>,<br />
vid sidan <strong>av</strong> öring, som<br />
ansetts kunna gynnas <strong>av</strong> biotopvård. För<br />
fiskarten sandkrypare anses biotopvård <strong>av</strong><br />
kanaliserade <strong>vattendrag</strong> vara den viktigaste<br />
åtgärden för att gynna arten (Kullander<br />
1998).<br />
Positiva resultat har erhållits för laxfiskar<br />
i alluviala <strong>vattendrag</strong> efter att de<br />
åter meandrats (Moerke & Lamberti 2003).<br />
Dock motverkas ofta positiv utveckling <strong>av</strong><br />
fortsatta störningar från uppströms icke<br />
åtgärdade sträckor eller från omgivande<br />
mark (Nielsen 1995, Moerke & Lamberti<br />
2003). I än högre grad än för älvar och<br />
skogs<strong>vattendrag</strong> i moränmark krävs därför<br />
en mix <strong>av</strong> flera samtidiga åtgärder, dessutom<br />
är det ofta inte tillräckligt att åtgärda<br />
endast korta partier.<br />
183 kapitel 5