Ekologisk restaurering av vattendrag - Havs
Ekologisk restaurering av vattendrag - Havs
Ekologisk restaurering av vattendrag - Havs
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
En återgång till ett fritt strömmande<br />
vatten innebär naturligtvis att vattenlandskapets<br />
ekologiska status ökar. I princip<br />
kan sägas att de flesta negativa effekterna<br />
<strong>av</strong> dammen torde försvinna på relativt kort<br />
tid. Förväntade positiva effekter på det<br />
hydrologiska systemet är:<br />
• Återupprättad konnektivitet.<br />
• Återupprättad hydrologisk regim, dvs.<br />
naturlig vattenföring, med återkommande<br />
högflöden.<br />
• Naturliga högflöden som formar <strong>vattendrag</strong>et<br />
nedströms.<br />
• Minskad kvarhållning <strong>av</strong> närsalter,<br />
sediment, död ved och annat organiskt<br />
material<br />
• Normaliserade temperaturförhållanden<br />
nedströms.<br />
Sammantaget kan det rimligen antas att<br />
detta leder till en ökad ekologisk status och<br />
en normalisering <strong>av</strong> växt- och faunasamhället.<br />
I en amerikansk studie visades att<br />
nedströms levande akvatiska evertebrater<br />
återhämtar sig snabbast efter en utrivning<br />
(Stanley & Doyle 2003). Redan efter ett år<br />
efter utrivning förelåg inga skillnader på<br />
artsammansättningen mellan den tidigare<br />
dämda sträckan och referenser. Dock verkar<br />
musslor nedströms kunna störas den ökade<br />
sedimentmängden direkt efter utrivningen<br />
(Sethi m.fl. 2004). I de fall stormusslor finns<br />
nedströms dammlägen bör utrivningen<br />
föregås <strong>av</strong> en miljökonsekvensbeskrivning.<br />
För fiskar kan man generellt sammanfatta<br />
befintliga undersökningar som att<br />
återhämtningen beror på om problemet<br />
för fiskfaunan berodde på att dammen var<br />
ett vandringshinder eller om dammen i sig<br />
minskade mängden tillgängligt habitat. Om<br />
vandringshinder var problemet i systemet<br />
föreligger ofta en snabb återkolonisation <strong>av</strong><br />
uppströmssträckor. Var det dock tillgängligt<br />
habitat som är problemet följer fiskens<br />
återhämtning den geomorfologiska återhämtningen<br />
<strong>av</strong> vattensystemet (Doyle m.fl.<br />
2005).<br />
Förändringar i strandvegetationen tar<br />
längst tid, och det behövs troligtvis ett<br />
eller två decennier innan man fullt ut kan<br />
<strong>av</strong>göra vilken ekologisk effekt en utrivning<br />
haft. Det finns i princip inga långsiktiga<br />
<strong>Ekologisk</strong> <strong>restaurering</strong> <strong>av</strong> <strong>vattendrag</strong><br />
studier som visar utvecklingen för enskilda<br />
dammutrivningar. Orr (2002) och Orr &<br />
Stanley (2006) har dock studerat tretton<br />
olika utrivningar, i ålder mellan 1 till 30 år.<br />
De drar slutsatsen att den initiala koloniseringen<br />
går fort. Det är dock stora skillnader<br />
mellan dammlägen. Andelen bart sediment<br />
blev snabbt väldigt låg (