Ekologisk restaurering av vattendrag - Havs
Ekologisk restaurering av vattendrag - Havs
Ekologisk restaurering av vattendrag - Havs
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
5.2.6 Efterbehandling och<br />
skötsel <strong>av</strong> våtmarker<br />
Etablering <strong>av</strong> vegetation i en våtmark<br />
Ofta invandrar vegetation snabbt spontant<br />
från den fröbank som finns i marken eller<br />
från intilliggande våtmarker. Änder och vadarfågel<br />
brukar vara flitiga med att sprida<br />
frön. Man kan dock skynda på processen<br />
genom att samla in jord från strandlinjen i<br />
intilliggande sjöar eller våtmarker. Då får<br />
man en stor fröbank som snabbt etableras.<br />
Aktiv återplantering är sällan nödvändigt.<br />
Det kan tillgripas om man vill införa speciellt<br />
estetiska växter (ex. svärdslilja, blomvass,<br />
fackelblomster, kabbleka) eller om<br />
man snabbt vill ha in viktiga arter som ger<br />
frö till nytta för småfåglar (starr och säv).<br />
Vass tillhör de växter som är enkla att<br />
plantera, men samtidigt kommer säkert<br />
vass att kolonisera <strong>av</strong> sig själv och kan<br />
då bilda enartsbestånd. Ett klagomål på<br />
grunda våtmarker som anlagts är att de<br />
ofta domineras <strong>av</strong> vass och k<strong>av</strong>eldun.<br />
Vill man aktivt hämta växter, se upp<br />
för fridlysta eller på andra sätt skyddade<br />
arter t.ex. Natura 2000-arter, i närliggande<br />
våtmarker bör man ha en ordentlig<br />
spade för våtmarksväxter sitter ofta djupt<br />
rotade. Jorden är svår att få med, men det<br />
gör ingenting. Det är viktigt att hela tiden<br />
hålla rötterna blöta i en hink eller liknande.<br />
Det kan vara svårt för de arter som kan ha<br />
luftfyllda rötter, t.ex. k<strong>av</strong>eldun, eftersom de<br />
tenderar att flyta upp.<br />
att hindra våtmarker från att växa igen<br />
Vissa våtmarker bör naturligtvis få växa<br />
igen, men andra kan man vilja hålla öppna,<br />
t.ex. för att utgöra habitat för större vattensalamander<br />
eller svarthakedopping.<br />
Forna dagars slåtter och bete höll kärr and<br />
strandnära våtmarker öppna. Sådana marker<br />
är viktiga för vadare, kornknarr, gulärla<br />
och grågäss. Betesdjuren är också viktiga<br />
för arter som stare och ortolansparv. Det är<br />
arbetsintensivt och dyrt att manuellt klippa<br />
vegetationen, t.ex. med hjälp <strong>av</strong> röjsågar.<br />
I ett ordentligt igenväxt kärr med vassar<br />
kan det ta upp till 30 persondagar att röja,<br />
samla ihop och frakta bort vegetation (ensilering)<br />
från en hektar (Eades m.fl. 2005).<br />
<strong>Ekologisk</strong> <strong>restaurering</strong> <strong>av</strong> <strong>vattendrag</strong><br />
Maskinslåtter <strong>av</strong> vass med specialmaskin<br />
kostar i storleksordningen 4 000–6 000<br />
SEK/ha med hopsamling <strong>av</strong> vassen. Tidsåtgången<br />
brukar vara en hektar per dag.<br />
Lämplig tid för denna åtgärd är under<br />
högsommaren om vegetation ska användas<br />
till foder. Att variera tidpunkten för ”slåtter”<br />
(vegetationsröjning) kan öka artdiversiteten.<br />
Dessutom kan det vara lämpligt att<br />
klippa bara delar <strong>av</strong> våtmarken. Manuell<br />
röjning kräver naturligtvis att våtmarken<br />
går att gå i, alternativt att pontoner eller<br />
flottar går att manövrera. Det är viktigt att<br />
alltid spara partier med högre vegetation<br />
som kan utgöra livsmiljö för en specialiserad<br />
fauna <strong>av</strong> fågel och insekter.<br />
Beskäring <strong>av</strong> växter är en arbetsintensiv<br />
åtgärd, som ofta har kort varaktighet.<br />
Omfattande rotfräsning/-beskärning skedde<br />
dock t.ex. i Hornborgasjön med god framgång.<br />
Säv och bladvass kan minska radikalt<br />
efter några klippningar, medan näckrosor<br />
snabbt återhämtar sig. Radikalare metoder<br />
inbegriper bränning <strong>av</strong> bladvass, herbicider,<br />
muddring eller infrysning <strong>av</strong> bottnen för att<br />
lyfta ur rötter. Dessa metoder behandlas ej<br />
här.<br />
Att låta boskap beta kan vara en kostnadseffektiv<br />
metod för att hålla landskapet<br />
öppet och hindra våtmarkens åldrande.<br />
Våtmarker tål dock bara ett begränsat bete<br />
och kan vara känsliga för tramp. Kreatur<br />
trampar både sönder marken och kompakterar<br />
den. Till viss del kan detta gynna<br />
konkurrenssvaga växter som trivs på exponerad<br />
jord, men generellt ger strandbete<br />
en ökad erosion och bör regleras noga (ex.<br />
Trimble & Mendel 1995, Roni m.fl. 2002).<br />
Beakta också att gödsel från boskap kan<br />
öka näringstillförseln och är en föroreningskälla.<br />
En ko kan på ett dygn bidra med<br />
5 miljarder fekala koliforma bakterier.<br />
De kreatur som kan vara lämpliga för<br />
att gå i vattensjuk mark under en del <strong>av</strong><br />
året är nötboskap, t.ex. Highland cattle,<br />
och i mindre mån hästar. Nötboskap betar<br />
ofta ända ut till vattenbrynet och är därför<br />
lämpligare för att hålla efter vegetationen i<br />
strandzonen. Ofta skapar de betade gångar<br />
fram till vattnet.<br />
Nötboskap och hästar kräver dock att<br />
det finns torra partier i eller invid våtmarken.<br />
Får lämpar sig i regel inte för fuktiga<br />
marker. Får tenderar dessutom att orsaka<br />
25 kapitel 5