Ekologisk restaurering av vattendrag - Havs
Ekologisk restaurering av vattendrag - Havs
Ekologisk restaurering av vattendrag - Havs
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
”Biotopvårdsarbete i strömmande <strong>vattendrag</strong><br />
är ett <strong>av</strong> de mest tacksamma<br />
arbeten man kan få nöjet att utföra,<br />
eftersom man ser resultatet direkt. Att se<br />
en helt kanaliserad åsträcka förvandlas<br />
på en halvtimma till en levande forsande<br />
strömsträcka är fascinerande.”<br />
Peter Johansson, Emåförbundet, 2007<br />
Vattendrags<strong>restaurering</strong>en har oftast<br />
fokuserat på lax och öring, men fokus bör<br />
främst vara just att återskapa så naturliga<br />
förhållanden som möjligt. Det gäller således<br />
inte att bygga det optimala <strong>vattendrag</strong>et<br />
för laxfisk utan att återskapa det naturliga<br />
<strong>vattendrag</strong>et, vilket i sin tur kommer att<br />
gynna laxfisk och så många andra organismer.<br />
En varierad bottentopografi är viktig<br />
för geomorfologin och artdiversiteten (ex.<br />
Klemetsen m.fl. 2003). Genom utläggning<br />
<strong>av</strong> stora stenar skapas fler mikrohabitat<br />
med olika egenskaper (ex. Yrjänä 2003),<br />
bland annat ansamlingar <strong>av</strong> finare fraktioner<br />
bakom större stenar (Figur 7). Detta<br />
kan bli lekområden för fisk, uppväxtområden<br />
för nejonögon och bottendjur. (Anläggning<br />
<strong>av</strong> lekområden behandlas separat i<br />
Avsnitt 5.11.)<br />
För att efterlikna den naturliga habitatdiversiteten<br />
och därmed uppfylla behoven<br />
hos strömlevande bottendjur, fågel och<br />
öring har en tre-stegsmodell utvecklats <strong>av</strong><br />
Bodafors fiskevårdssällskap. Den baseras<br />
på att i mindre <strong>vattendrag</strong> behövs en varierad<br />
miljö med strömsatta grunda och djupa<br />
partier. Metoden har framgångsrikt tillämpats<br />
i Emåns övre delar. Där det tidigare<br />
var mycket glesa bestånd med småvuxen<br />
strömlevande öring har metoden resulterat<br />
i större populationer och individer<br />
(Figur 10). I de stora älvarna kommer dessa<br />
miljöer att finnas o<strong>av</strong>sett <strong>restaurering</strong>en,<br />
strömsträckor omväxlar naturligt med sel.<br />
Restaureringen inriktas där strikt mot att<br />
återskapa den naturliga variationen.<br />
Observera att den biotopvård som utförs<br />
i partier med uppväxtområden för h<strong>av</strong>s-<br />
eller insjööring ofta fokuseras på att bara<br />
ordna lekområden samt uppväxtområden<br />
för laxfiskungar. De djupa höljorna riskerar<br />
att besättas med gäddor och minskar där-<br />
<strong>Ekologisk</strong> <strong>restaurering</strong> <strong>av</strong> <strong>vattendrag</strong><br />
med produktionen. Önskar man optimera<br />
produktionen <strong>av</strong> smolt, dvs. utvandringsfärdiga<br />
ungar, bör man således eftersträva<br />
en två-stegsmodell istället, lekområden och<br />
grunda uppväxtområden. Återigen är dock<br />
huvudsaken att man återför vattnet till ett<br />
naturligare tillstånd.<br />
Vatten med hastigheter över 0,6 m/s<br />
brukar inte frysa till under normalvintrar.<br />
Omfattande <strong>restaurering</strong>sarbeten kan därför<br />
medföra att andelen vinteröppna partier<br />
minskar eftersom vattenhastigheten minskar.<br />
Vinteröppna partier i större <strong>vattendrag</strong><br />
kan krävas för strömstare och utter. Detta<br />
innebär att sträckor med naturligt hög vattenhastighet<br />
inte ska restaureras till att bli<br />
mer lugnflytande för att till exempel gynna<br />
laxfisk.<br />
En god <strong>restaurering</strong> kännetecknas <strong>av</strong><br />
att man inte ser att det är restaurerat.<br />
Området upplevs som naturligt, inga raka<br />
strukturer och inga spår i omgivningen<br />
<strong>av</strong>slöjar arbetet.<br />
5.9.4 Erhållna och<br />
förväntade resultat<br />
FAO konstaterade vid en internationell<br />
genomgång <strong>av</strong> genomförda <strong>restaurering</strong>sarbeten<br />
i sötvatten att det är svårt att dra<br />
säkra slutsatser om enskilda åtgärders<br />
effektivitet. Orsaken var framför allt att<br />
uppföljning skett under kort tid och att det<br />
skilde så mycket i påverkan mellan områden<br />
(Roni m.fl. 2005). Biotopvård (instream<br />
structures) var dock generellt en åtgärd<br />
som förbättrade habitatet, dvs. ökade dess<br />
mångformighet (op. cit., Yrjänä 2003), kvarhöll<br />
sediment (ex. Neigishi & Richardson<br />
2003, Matthaei m.fl. 2005) och organiskt<br />
material (Lepori m.fl. 2005a, 2006). Näslund<br />
(1987, 1989) erhöll ökat medeldjup och<br />
mängd höljor i Låktabäcken (lutning 3,3 %)<br />
efter försök med trösklar, medan stengrupper<br />
hade mindre effekt. Stengrupper har<br />
dock haft god effekt i andra system med<br />
lägre lutning (ex. O’Grady 1995). Slutsatserna<br />
<strong>av</strong> detta är att med större lutningar<br />
erfordras större och mer sammanhållna<br />
strukturer.<br />
Ofta har man funnit att biotopvård i<br />
<strong>vattendrag</strong> gynnat fiskfaunan (Jungwirth<br />
m.fl. 1995, Scruton m.fl. 1997, Pretty m.fl.<br />
2003, Roni m.fl. 2002, 2005). Binns (1999)<br />
163 kapitel 5