Ekologisk restaurering av vattendrag - Havs
Ekologisk restaurering av vattendrag - Havs
Ekologisk restaurering av vattendrag - Havs
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
eller något lägre, än medianvärdena för<br />
svenska skog<strong>vattendrag</strong> som framgår <strong>av</strong><br />
Tabell 4. Att de är något lägre beror, som<br />
nämnts, på att veden bryts ned fortare på<br />
land.<br />
5.4.3 Var och hur mycket<br />
behövs det?<br />
I landmiljön har mängden död ved reducerats<br />
med mer än 90 % jämfört med det<br />
ursprungliga tillstånd som arter anpassat<br />
sig till (Siitonen 2001, Angelstam m.fl.<br />
2004). Även mängden <strong>av</strong> död ved i svenska<br />
skogsvatten är låg i en internationell jämförelse<br />
(Dahlström 2005). På samma sätt som<br />
i landmiljön borde bristen på död ved ha en<br />
storskaligt negativ effekt på skogs<strong>vattendrag</strong>ens<br />
dynamik, mångformighet och resultera<br />
i lägre förekomst och täthet <strong>av</strong> öring<br />
i skogslandskapet (Näslund 1999). Än värre<br />
är troligen situationen i jordbruksområden<br />
där skoglig kantzon oftast saknas utmed<br />
ytvatten. Därmed är mängden död ved i<br />
<strong>vattendrag</strong> drastiskt reducerad jämfört med<br />
innan jordbruksetableringen.<br />
Dahlström & Nilsson (2004) studerade<br />
ett <strong>av</strong> skogsbruket opåverkat <strong>vattendrag</strong><br />
(biflöde till Ammerån) med en medelbredd<br />
på fåran på 3,2 m (vid bräddfullt tillstånd).<br />
I det undersökta relativt opåverkade <strong>vattendrag</strong>et<br />
låg det ungefär en brötbildning<br />
var 33:e meter. Antalet bitar <strong>av</strong> död ved var<br />
53 per 100 m <strong>vattendrag</strong>slängd. Bitarnas<br />
medellängd var 2,6 m (medeldiameter<br />
15 cm). Bitarnas längd var således i paritet<br />
med <strong>vattendrag</strong>ets bredd.<br />
I amerikanska studier har man funnit<br />
3–70 bitar död ved per 100 m <strong>vattendrag</strong><br />
med opåverkad skog (data från Bergquist<br />
1999 ur Tabell 2). I 15 <strong>vattendrag</strong> med<br />
bredder i huvudsak under 12 m var mängden<br />
död ved korrelerad till <strong>vattendrag</strong>ets<br />
lutning, ju högre lutning desto färre bitar<br />
låg kvar. Sambandet var logaritmiskt<br />
med ca 20 bitar vid 0 % lutning, 7 bitar<br />
vid 1 % och 2 bitar vid 5 %. Bilby (1988)<br />
har visat ett liknande förhållande mellan<br />
<strong>vattendrag</strong>sbredd och antal bitar död<br />
ved per 100 m. Vid <strong>vattendrag</strong>sbredder på<br />
5 m var antalet bitar ca 70 för att sjunka<br />
till 25 bitar vid 10 m och ca 10 bitar över<br />
20 m. Räknat som antalet bitar per 100 m 2<br />
bottenyta har det noterats 30–1 700 bitar i<br />
<strong>Ekologisk</strong> <strong>restaurering</strong> <strong>av</strong> <strong>vattendrag</strong><br />
opåverkade skogs<strong>vattendrag</strong> i Nordamerika<br />
(Bilby & Ward 1989, Murphy & Koski 1989,<br />
Fausch & Northcote 1992, Ralph m.fl. 1994,<br />
Flebbe & Dolloff 1995). Detta kan jämföras<br />
med uppgifterna i Figur 3. Dessa data kan<br />
inte direkt översättas till svenska förhållanden,<br />
men kan ge en fingervisning om<br />
mängderna.<br />
Degerman m.fl. 2005 slöt sig utifrån biotopkarteringar<br />
till att bristen <strong>av</strong> död ved i<br />
<strong>vattendrag</strong> är lika omfattande som i skogslandskapet.<br />
Vattensträckor i Småland med<br />
gammelskog på någon <strong>av</strong> stränderna hade<br />
12,1–23,1 (95 %-konfidensintervall) bitar<br />
död ved per 100 m strand när <strong>vattendrag</strong>et<br />
var upp till 6 m brett. Fanns det en obrukad<br />
kantzon på någon <strong>av</strong> stränderna förekom<br />
lika höga mängder död ved (12,8–22,2 bitar<br />
per 100 m strand). I bredare <strong>vattendrag</strong><br />
minskade mängden död ved och var i <strong>vattendrag</strong><br />
som var minst 10 m breda i medeltal<br />
5,2 bitar.<br />
Sedan finns det stora regionala och<br />
lokala skillnader. Naturligtvis var det så i<br />
naturtillståndet att <strong>vattendrag</strong> eller sjöar<br />
med branta strandsluttningar fick större<br />
tillförsel <strong>av</strong> död ved än vatten i flacka omgivningar,<br />
men samtidigt spolades död ved i<br />
branta <strong>vattendrag</strong> naturligt undan.<br />
För produktiv skogsmark har man<br />
föreslagit olika nivåer på den mängd hård<br />
död ved som krävs för att nå god ekologisk<br />
status hos terrester fauna och flora (de Jong<br />
& Almstedt 2005). Man har rekommenderat<br />
minst 10 m 3 /ha. Om vi åter antar att ett<br />
<strong>vattendrag</strong> är 10 m brett och att en sträcka<br />
på 1 000 m studeras (dvs. totalt en hektar)<br />
så skulle död ved i dimensionen diametern<br />
30 cm och <strong>av</strong> 10 m längd innebära en volym<br />
<strong>av</strong> 0,33 m 3 . Det skulle således finnas ca 3<br />
sådana stammar på 100 m. Antas dimensionerna<br />
på veden till 5 m bitar med diametern<br />
15 cm blir antalet bitar per 100 m<br />
ca 19.<br />
Sammantaget kan konstateras att forskningen<br />
idag inte kan säga hur mycket död<br />
ved som är nödvändig för att vidmakthålla<br />
de arter och processer som beror <strong>av</strong> död ved<br />
i vatten. För centraleuropeiska <strong>vattendrag</strong><br />
har man angett att 2 bitar per 100 m är en<br />
nedre gräns, men att betydligt mer krävs<br />
för att återskapa naturliga förhållanden<br />
(Kail & Hering 2005). Palone och Todd<br />
(1997) anger att skogs<strong>vattendrag</strong> idealt ska<br />
ha ca 5–12 bitar död ved per 100 m strand.<br />
59 kapitel 5
Change language