Ekologisk restaurering av vattendrag - Havs

More documents

Recommendations

Info

Ekologisk restaurering av vattendrag Vattendrags mynningar kan sättas igen av flera processer. De naturliga lämnas därhän, men de som orsakas av mänsklig påverkan bör åtgärdas. Det är främst igenväxning med vassar på grund av övergödning och vattenreglering, igensättning med sediment på grund av ökad erosion uppströms samt igensättning av kustvattendrag på grund av ökad materialtransport i kustzonen. I Vättern byggdes under 1970-talet utanför flera viktiga insjööringbäckar erosionsskydd kring mynningarna i form av långa stockar för att förhindra att sand satte igen mynningarna. Också kring flera havsmynnande mindre vattendrag har man skyddat mynningarna med större sten eller pirar. I Tanaälv, gränsälv mellan Norge och Finland, orsakade vägar, och broar och jordbruksmark ökad erosion som i vissa mindre biflöden satte igen mynningar så att lax inte längre kunde simma uppströms (Erkinaro 2002). Grunda deltan bildades utanför minst sju biflöden. Detta åtgärdades genom grävning av fåror som sedan stensatts, vilket varit framgångsrikt. Parallellt med åtgärdandet av mynningarna har olika åtgärder satts in för att minska erosionen uppströms. Liknande grunda deltabildningar som orsakats av förhöjd erosion på grund av kanalisering och utdikning bör naturligtvis åtgärdas, men naturliga deltan är en mycket ovanlig naturtyp och ska naturligtvis bevaras. Muskler och mjölksyra hos fisk Fiskar har två typer av muskelvävnad, röd resp vit. Den röda yttre muskelvävnaden arbetar uthålligt under syretillförsel och det finns en balans mellan tillförd energi och metaboliter (restprodukter i kroppen). Den vita muskelvävnaden, som utgör merparten av muskelmassan, används däremot under maximal ansträngning under kort tid. Energin kommer från anaerobisk (syrefri) nedbrytning. Energiutvecklingen är så stor att restprodukten mjölksyra inte hinner transporteras undan. Det tar lång tid för muskelvävnaden att bli kvitt detta överskott av mjölksyra och därmed begränsas användningen av den kraftfullare vita muskelvävnaden till korta rusher. kapitel 5 102 5.7.2 Sim- och hoppfömåga Vissa arter, och framför allt små individer, har svårt att simma mot stark vattenström. Den kritiska vattenhastigheten, dvs. den vattenhastighet när fiskens simförmåga inte klarar att hålla den kvar i vattenströmmen, är så låg som 0,1–0,2 m/s för de flesta fiskyngel – även öring. Nu vandrar i regel inte så små stadier några längre sträckor, men vid en storlek av ca 50–70 mm kan flera arter behöva vandra. För de sämsta simmarna av denna storlek är den kritiska vattenhastigheten 0,3–0,4 m/s. Detta gäller t.ex. typiskt bottenlevande arter som simpor, sutare, nissöga, gers, lake och sandkrypare. Något bättre simmare, som abborre, faren och mört, kan klara 0,5 m/s. Bra simmare som lax, öring, harr, röding, färna klarar högre vattenhastighet. Den kritiska vattenhastigheten har ett visst intresse för t.ex. fiskars habitatval, mer intressant i detta sammanhang är däremot de vattenhastigheter som fiskar förmår att aktivt vandra mot. Man brukar skilja på marschfart (sustained speed), förhöjd fart (prolonged speed) och rusher/maximal fart (burst speed) (Beamish 1978, se även Sandell m.fl. 1994). Marschfart kan fisken upprätthålla under lång tid, man brukar ange minst 200 minuter som gräns för lång tid. Förhöjd fart är en fart som fisken orkar upprätthålla 20 sekunder till 200 minuter. För lax och öring är den förhöjda farten ofta 2–4 gånger kroppslängden per sekund. Den maximala simhastigheten, en hastighet som bara upprätthålls i maximalt 20 s, som en art kan uppnå brukar relateras till kroppslängden (L). För lax och öring brukar man i litteraturen finna värden runt 10L för deras maximala simhastighet per sekund, dvs. för en 20 cm öring således 2 m/s. Lekvandrande lax och stor öring kan dock uppnå mycket höga hastigheter (Tabell 1). Lax har noterats vid simhastigheter upp till 8 m/s (ca 29 km/h). Den maximala farten används vid jakt, men också vid passage av forsar och fall. Ål anses ha en maximal simhastighet på ca 2L (DWA 2005). Andra djur än fiskar har svårt att ta sig fram simmande genom långa starkt strömmande sträckor. Grodor kan nå maximala simhastigheter på strax över 1 m/s och simmar således över 10L (Johansson & Lau-
der 2004). Larven av dagsländan Chloeon dipterum kan simma med 21L, vilket innebär ca 0,2 m/s (Brackenbury 2004). Andra simmande djur än fiskar har således god simförmåga, men begränsas istället av sin ringa storlek. Litenheten gör dock att de kan krypa efter botten och kan finna viloplatser i substratet. Generellt minskar simhastigheten till hälften hos kallblodiga djur när temperaturen sjunker från 20 till 5 °C. Under 5 °C har fiskar svårt att passera ens låga hinder. Fiskvägar bör inriktas på den förhöjda farten, dvs. de bör utgöra ett relativt enkelt passerbart objekt. Den maximala farten kan endast utnyttjas vid enstaka hinder. Upprepade rusher ger hög mjölksyrabildning och det tar lång tid för fisk att återhämta sig. Om fiskvägen är 100 m lång och ska fungera för alla stadier och arter bör vattenhastigheten inte överstiga 0,2 m/s. Detta är i regel svårt att uppnå, men arter som lake och simpor klarar inte högre vattenhastigheter om de ska vandra upp oavbrutet längre sträckor (ex. Katapodis 1977, Pavlov 1989). Sker uppvandringen i delsträckor med vilobassänger emellan strömavsnitten kan fiskvägen möjligen tillåtas ha en medelvattenhastighet av 0,4–0,5 m/s. Framför allt om ett varierat bottensubstrat ger lägre vattenhastighet nära botten och därmed medger passage för svaga simmare. Många fiskar klarar att hoppa två-tre gånger sin längd (t.ex. öring, lax, mört). För havsöring och lax finns hopp på 1–2 m belagda, i extremfall upp till 3,7 m för lax (Cowx & Welcomme 1998). Vid konstruktion av fiskvägar bör man dock räkna med 15 cm som högsta tillåtna höjdskillnad om flera upprepade hinder ska passeras. Det är belagt genom laboratorieförsök att optimala hoppförhållanden för fisk föreligger när djupet på höljan nedströms är 25 % större än hopphöjden. Dock brukar man som generella riktlinjer använda ett 50 % större djup i höljan som optimalt (Robison m.fl. 1999). Genom detta får fisken en möjlighet att ta sats inför hoppet och ibland också en skjuts av strömbilden. Ekologisk restaurering av vattendrag Tabell 1. Simhastighet (m/s) för lax och stor öring (Powers m.fl. 1985). Art Marschfart Förhöjd fart Maximal fart Lax 1,2 3,6 8 Öring 0,7 1,9 3,8 Nu hoppar inte alltid fisk vid ett dämme eller vattenfall. Det kan ofta vara lättare att simma upp i vattenstrålen, speciellt vid lägre höjder. Måste fisken hoppa är synen ofta viktig. Fisken behöver kunna se hindret och sådana hinder passeras därför oftast vid ljusare timmar på dygnet. Öring som misslyckats att passera ett mindre hinder har faktiskt observerats ställa sig nedströms och betrakta hindret, t.o.m. med huvudet ovanför vattenytan, innan de gör ett nytt försök. Detta innebär att för passage av hinder bör man tillse att fisk har möjligheter att se och bedöma hindret. Uppvandrande laxfisk vandrar normalt i dagsljus, men undantag finns. Många fiskvägar fungerar även i mörker så något absolut behov av synen tycks inte finnas i en väl fungerande fiskväg utan hopp. Men, och det är viktigt, många arter undviker eller kan helt enkelt inte hoppa. Simpor och lake är typiska sådana exempel. Enstaka mindre ålar, s.k. uppvandrande gulål på 7–20 cm, kan klättra upp för vertikala hinder av några meter, t.o.m. släta betongväggar. Men större delen av populationen brukar bli kvar nedströms. Kräftor kan gå upp på land fuktiga nätter och skulle i princip kunna vandra förbi hinder. Det har dock veterligen inte observerats. De gånger kräftor återfinns på land är det ofta på flykt från dåliga förhållanden i vattnet. Planera således akvatiska passager, dvs. fiskvägar, för uppströms simmande och krypande, inte för hopp. Ska även de minsta djuren kunna passera måste sammanhängande stråk med vattenhastigheter under 0,2 m/s finnas. Genom att göra botten och stränder ojämna, med t.ex. stora stenar, skapas långsammare vattenhastigheter. 103 kapitel 5
Page 1 and 2:
Ekologisk restaurering av vattendra
Page 3:
Page 7 and 8:
Innehåll 7 Ekologisk restaurering
Page 9 and 10:
Page 11:
Page 14 and 15:
Page 16 and 17:
Page 18 and 19:
Page 20 and 21:
Page 22 and 23:
Page 24 and 25:
Page 26 and 27:
Page 28 and 29:
Page 30 and 31:
Page 32 and 33:
Page 34 and 35:
Page 36 and 37:
Page 38 and 39:
Page 40 and 41:
Page 42 and 43:
Page 44 and 45:
Page 46 and 47:
Page 48 and 49:
Page 50 and 51:
Page 52 and 53:
Page 54 and 55:
Page 56 and 57:
Page 58 and 59:
Page 60 and 61:
Page 62 and 63:
forts. Bilaga 1. norrland innebär
Page 64 and 65:
arbetsmiljöplan för återställni
Page 66 and 67:
forts. Bilaga 2. 3. Miljöaspekter
Page 68 and 69:
forts. Bilaga 2. 5. Handlingsplan v
Page 70 and 71:
Page 72 and 73:
Page 74 and 75:
Page 76 and 77:
Page 78 and 79:
Page 80 and 81:
Page 82 and 83:
Page 84 and 85:
Page 86 and 87:
Page 88 and 89:
Page 90 and 91:
Page 92 and 93:
Page 94 and 95:
Page 96 and 97:
Page 98 and 99:
Page 100 and 101:
Page 102 and 103:
Antal öringar / 100 m 2 50 40 30 2
Page 104 and 105:
Page 106 and 107:
Page 108 and 109:
Page 110 and 111:
Page 112 and 113:
Page 114 and 115:
Page 116 and 117:
Page 118 and 119:
Page 120 and 121: Ekologisk restaurering av vattendra
Page 158 and 159: medelvattenföring Medelvattenföri
Page 220 and 221:
Page 222 and 223:
Page 224 and 225:
Page 226 and 227:
Page 228 and 229:
Page 230 and 231:
Page 232 and 233:
Page 234 and 235:
Page 236 and 237:
Page 238 and 239:
Page 240 and 241:
Page 242 and 243:
Page 244 and 245:
Page 246 and 247:
Page 248 and 249:
Page 250 and 251:
Page 252 and 253:
Page 254 and 255:
Page 256 and 257:
Page 258 and 259:
Page 260 and 261:
Page 262 and 263:
Page 264 and 265:
Page 266 and 267:
Page 268 and 269:
Page 270 and 271:
Page 272 and 273:
Page 274 and 275:
Page 276 and 277:
) 2 Täthet av 0+ öring (ind./100m
Page 278 and 279:
Page 280 and 281:
Page 282 and 283:
Page 284 and 285:
Page 286 and 287:
Page 288 and 289:
Page 290 and 291:
Page 292 and 293:
Page 294:
Fiskeriverkets sötvattenslaborator
show all

Ekologisk restaurering av vattendrag - Havs

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?