Ekologisk restaurering av vattendrag - Havs
Ekologisk restaurering av vattendrag - Havs
Ekologisk restaurering av vattendrag - Havs
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
<strong>Ekologisk</strong> <strong>restaurering</strong> <strong>av</strong> <strong>vattendrag</strong><br />
1. Att skapa strukturer som bromsar vattenhastigheten<br />
kan vara svårt, eftersom<br />
de är svåra att få att ligga på plats. Falsar<br />
som sätts in i trummor brukar bara underlätta<br />
passage för vuxen vandrande fisk<br />
(Bates 2003) och bör bara användas vid<br />
lutningar upp till 3 %. Sätter man in falsar<br />
i trumman så bör deras höjd vara maximalt<br />
10-15 % <strong>av</strong> trummans totala höjd (diameter).<br />
Avståndet mellan falsarna är föremål<br />
för olika åsikter. Försök i Örabäcken,<br />
Himleåns vattensystem, Varbergs kommun,<br />
har visat att om <strong>av</strong>ståndet mellan falsarna<br />
anpassas så att det vatten som sköljer över<br />
uppströms tröskel hinner dyka ned och så<br />
att säga vända upp över nästa fals så sköljs<br />
systemet hela tiden rent utan att bråte<br />
fastnar (muntligen Lars-Göran Pärlklint).<br />
Detta kallas ett dykande flöde. Falsarna<br />
sätts således in som miniatyrtrösklar och<br />
vägtrumman är egentligen på väg att bli en<br />
liten fiskväg <strong>av</strong> typen bassängtrappa. Amerikanska<br />
rekommendationer (Robison m.fl.<br />
1999, Bates 2003) är istället att falsarna<br />
ska fungera som ett varierat bottensubstrat<br />
och generera ett vågformigt och rakt flöde.<br />
Vattnet ska inte dyka ned mellan falsarna,<br />
som ska sitta tätt. Denna inriktning med<br />
täta falsar försöker efterlikna ett korrugerat<br />
rör. Falsar kan alltså sättas glest så att<br />
det blir likt en fiskväg, eller tätt, likt ett<br />
korrugerat rör.<br />
Den senare metoden minskar också<br />
risken att skräp ansamlas, istället ökar<br />
dock risken att sediment ansamlas. O<strong>av</strong>sett<br />
utformning är det alltid risk att bråte och<br />
skräp fastnar. Ofta är det mycket svårt att<br />
rensa en sådan igensatt trumma. Falsar<br />
kan egentligen bara sättas in i trummor<br />
som man enkelt kan krypa in i och rensa.<br />
Helst bör diametern vara >1 300 mm, men<br />
i den ovan nämnda trumman i Örabäcken<br />
var diametern endast 800 mm.<br />
Den turbulens som uppstår kring falsarna<br />
gör att trummans livslängd förkortas.<br />
Falsar är absolut sista och sämsta utvägen<br />
och kräver mycket tillsyn.<br />
Falsarna kan fästas i väggarna med<br />
expanderbult. Detta kräver att trumman är<br />
<strong>av</strong> betong och <strong>av</strong> sådan diameter att man<br />
kan ta sig in i den. De sneda falsarna är det<br />
bästa alternativet (Figur 1). De fungerar<br />
bra vid lågvatten och samlar ej bråte så<br />
lätt.<br />
kapitel 5<br />
144<br />
I mindre trummor kan man lägga in<br />
stegliknande strukturer som fästs i över-<br />
och nederänden. Åtgärden får ses som en<br />
nödlösning i <strong>av</strong>vaktan på utbyte <strong>av</strong> trumman.<br />
2. För att minska vattenhastigheten i trumman<br />
och även bygga bort små fall kan man<br />
tröskla nedströms utloppet. Trösklarna<br />
byggs upp <strong>av</strong> sten i varierande storlek<br />
(Figur 2). Det är viktigt att strukturerna<br />
blir stabila med tanke på högvatten och is<strong>av</strong>gång.<br />
Försök att v-skära trösklarna så att<br />
vatten och djur även passerar vid lågvatten.<br />
Den första tröskeln bör ligga ungefär två<br />
<strong>vattendrag</strong>sbredder nedom vägtrumman.<br />
Ytterligare trösklar bör ligga på en <strong>vattendrag</strong>sbredds<br />
<strong>av</strong>stånd. Varje tröskel kan<br />
vara upp till 10–20 cm högre än den nedströms.<br />
Om man trösklar på detta sätt kan djur<br />
lättare passera, men genomgångar har<br />
visat att effekten <strong>av</strong> passagen som helhet<br />
sällan blir tillfyllest (Robison m.fl. 1999).<br />
För ett mer naturligt utseende kan<br />
trösklingen göras som en biotopvårdsåtgärd<br />
där större sten och block läggs i ett friare<br />
mönster så att vattennivån höjs och -hastigheten<br />
minskar. Trösklingen nedströms<br />
trumman kan alltså vara lik den vid naturlig<br />
biotopvård (Figur 3, 4).<br />
Kostnaden för manuell tröskling <strong>av</strong> en<br />
liten vägtrumma torde uppgå till 10 000<br />
SEK. Vid maskinell tröskling i lite större<br />
(>3 m) <strong>vattendrag</strong> blir kostnaden ca 20 000<br />
SEK (Westman 2003, Bergengren 2007,<br />
Klas Johansson, Länsstyrelsen i Västernorrlands<br />
län). Vägverket räknar för det<br />
allmänna vägnätet med kostnader på<br />
50 000–100 000 SEK för en ordentlig tröskling<br />
(muntligen Ove Eriksson).<br />
3. Som ett tredje alternativ kan vattenhastigheten<br />
bromsas i inloppsområdet genom<br />
att lägga ut mer sten uppströms. Risken<br />
är dock att vattenhastigheten ökar successivt<br />
i trumman, varför åtgärden ofta<br />
får kombineras med någon <strong>av</strong> de tidigare<br />
nämnda åtgärderna ovan, lämpligen att<br />
fortsätta stenutläggningen nedströms eller<br />
att tröskla. En fördel med stenutläggning<br />
uppströms trumman är att skräp och is kan<br />
hindras från att komma in i trumman.
Change language