Ekologisk restaurering av vattendrag - Havs
Ekologisk restaurering av vattendrag - Havs
Ekologisk restaurering av vattendrag - Havs
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
5.4.5 plats, utläggningsstrategi<br />
och metodik för förankring<br />
I naturliga vatten, såväl sjöar som <strong>vattendrag</strong>,<br />
ligger inte den döda veden i speciella<br />
mönster. Istället brukar ett virrvarr <strong>av</strong><br />
träddimensioner, riktningar i <strong>vattendrag</strong>et<br />
och platser förekomma. Ibland ligger den<br />
döda veden ovanför lågvattennivån, ibland<br />
på botten i den djupaste fåran, ibland<br />
halvvägs mellan land och vatten (se Figur<br />
1 & 2). Detta har gjort att man förespråkat<br />
att endast släppa ned veden i vatten<br />
och låta den sprida sig självt i systemet. Vi<br />
kommer dock inte att kunna tillföra tillräckligt<br />
med död ved, speciellt inte de grova<br />
dimensionerna, varför nyttan <strong>av</strong> den ved<br />
som tillförs bör optimeras. Dessutom kommer<br />
konstgjord tillförsel att ske punktvis<br />
och inte kontinuerligt utefter <strong>vattendrag</strong>et.<br />
Därför rekommenderas att död ved aktivt<br />
placeras i <strong>vattendrag</strong> och sjöars strandzon<br />
för att nå största möjliga <strong>restaurering</strong>seffekt<br />
(Hildebrand m.fl. 1997, Kail & Hering<br />
2005).<br />
<strong>Ekologisk</strong> <strong>restaurering</strong> <strong>av</strong> <strong>vattendrag</strong><br />
I manualer om <strong>vattendrag</strong>s<strong>restaurering</strong><br />
redovisas ofta ett mer ingenjörsartat mönster<br />
i hur den döda veden brukar läggas ut.<br />
Vi väljer trots allt att visa ett antal sådana<br />
exempel för att diskutera de olika effekterna<br />
olika utläggningsstrategier får (Figur 6).<br />
Amerikanska undersökningar har visat att<br />
”digger logs”, dvs. hela träd som läggs ut i<br />
<strong>vattendrag</strong>et och med rotsystemet kvar som<br />
förankring (Figur 5), var den mest kostnadseffektiva<br />
sättet att öka habitatdiversiteten<br />
för fisk i strömmande vatten (Olson &<br />
West 1989). Stockarna som lagts ut på detta<br />
sätt visade sig också finnas kvar länge.<br />
Stockar som lades ut i höljor (s.k. cover<br />
logs) g<strong>av</strong> liten förändring <strong>av</strong> habitatet, men<br />
g<strong>av</strong> goda ståndplatser för fisk. Dock låg de<br />
kvar bara halva tiden jämfört med stockar<br />
som förankrats i land (med olika vajersystem).<br />
Roni m.fl. (2002) rekommenderar förankring<br />
<strong>av</strong> den döda veden eftersom den då<br />
ger större hydrologisk funktion, t.ex. genom<br />
att gräva höljor.<br />
Figur 5. Hela tallar som ryckts upp och lagts i strandzonen vid Skr<strong>av</strong>elforsen i Gargån, Västerbotten,<br />
inom arbetet med återställning <strong>av</strong> Pite- och Vindelälven. Rotsystemet förankrar dem i strandzonen.<br />
Det hela liknar träd som stormfällts. Notera att de lagts med en sned vinkel nedströms för att inte<br />
samla på sig skräp. För säkerhets skull kan man kila fast stammarna mellan eller under stenblock.<br />
Träden utlagda sommaren 2006. Plats: 725784-159720, karta 24 H.<br />
61 kapitel 5