Ekologisk restaurering av vattendrag - Havs
Ekologisk restaurering av vattendrag - Havs
Ekologisk restaurering av vattendrag - Havs
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
<strong>Ekologisk</strong> <strong>restaurering</strong> <strong>av</strong> <strong>vattendrag</strong><br />
<strong>av</strong> leksubstrat kan detta indikera att val <strong>av</strong><br />
lekplats inte är lika kritisk som för öring.<br />
Förutom den snabba kläckningen kommer<br />
harrynglen också att redan under den första<br />
sommaren att lämna födelse<strong>vattendrag</strong>et<br />
(op. cit, Peterson 1968).<br />
Djupet på leklokalerna brukar<br />
vara 0,1–0,6 m och vattenhastigheten<br />
0,2–0,6 m/s (Northcote 1995, Nielsen 1995,<br />
Nordwall och Carlstein 2001, Nykänen &<br />
Huusko 2002). Harr som leker i tillflödena<br />
till Vättern leker ofta i det lägre vattenhastighetsintervallet,<br />
ca 0,2–0,4 m/s. Honan<br />
gräver ej en lekgrop som lax- eller öringhonor<br />
utan pressar ned bakdelen och vibrerar<br />
ned äggen i substratet (Fabricius & Gustafson<br />
1955). Romkornen hamnar i regel några<br />
cm ned i bottnen. De kläcker redan efter<br />
5–10 dagar.<br />
Baserat på denna sparsamma information<br />
kan rekommenderas att lekområden<br />
för harr främst anläggs i nedre delarna<br />
svagt strömmande (0,2–0,4 m/s) partierna<br />
<strong>av</strong> mindre tillflöden. Substratet bör vara<br />
10–30 mm, men ett större spann tolereras,<br />
framför allt åt det finare hållet. Lek och<br />
kläckning kan lyckas på så fina substrat<br />
som grovsand eller smågrus <strong>av</strong> ärtstorlek.<br />
Lekbäddarna behöver ej vara speciellt<br />
djupa (10 cm räcker). Metodiken för anläggandet<br />
bör eljest likna det för öring<br />
(Nielsen 1995), troligen är ”load-on-top”metodiken<br />
tillfyllest.<br />
kapitel 5<br />
210<br />
Lekplatser för nejonögon<br />
Nejonögon <strong>av</strong> släktet Lampetra, dvs. de<br />
båda formerna bäck- och flodnejonöga, är en<br />
plastisk grupp. Hos alla former <strong>av</strong> nejonöga<br />
sker en uppströmsvandring innan leken<br />
på våren (Malmqvist 1980). De leker ofta<br />
över ett grovt substrat i ganska hög vattenhastighet,<br />
i princip samma substrat som<br />
öring (Ljunggren 2007), men ibland även<br />
i områden med en blandning <strong>av</strong> sand och<br />
sten (Sjölander 1997). Jang & Lucas (2005)<br />
har redovisat djupvärden på 0,2–1,5 m<br />
för lekområden, med medelvärden kring<br />
0,1–0,25 m för flodnejonögon i en medelstor<br />
engelsk flod (medelvattenföring 15 m3 /s).<br />
Medelvattenhastigheten anges vara i intervallet<br />
0,4 m/s på dessa lekplatser (Maitland<br />
1980) och substratet domineras <strong>av</strong> grus och<br />
sten. Ljunggrens (2007) studier på Gotland<br />
visar att även något lugnare strömmande<br />
habitat kan användas i små <strong>vattendrag</strong><br />
(Figur 10). Nejonögon leker således i mindre<br />
<strong>vattendrag</strong> i samma habitat som öring<br />
och gynnas <strong>av</strong> biotopvård riktad mot öring.<br />
Dock bör det finnas områden med grov sand<br />
i närheten <strong>av</strong> lekbottnarna så att de kläckta<br />
ynglen kan gräva ned sig.<br />
Figur 10. Lekande<br />
flodnejonögon i Ihreåns nedre<br />
del på Gotland våren 2006.<br />
Klart vatten och kalksten gör<br />
att de syns tydligt. Foto: Mikael<br />
Svensson, ArtDatabanken.