Möjligheter och utmaningar för framtidens kompetensförsörjning

Flera av de intervjuade berättar att man är orolig för vad man upplever som ett minskat
intresse bland ungdomar att söka sig till industrin. Förklaringarna till detta anser man bland
annat beror på skolans bristfälliga kunskaper om industrin. Men även att det skapas en bild, i
andra sammanhang i samhället, av industriarbetet som inte överensstämmer med hur det ser
ut inom branschen.
Ungdomarnas föräldrar har ju vuxit upp när verkstäderna var oljiga och
smutstiga, och det stämmer inte överens med dagens verkstad. Dagens verkstad
är tyst och ren och det är ett nöje att få jobba där. Bilden kan förändras genom
att man bjuder in ungdomar att titta på sådana anläggningar som finns idag.
Då kan de se, värdera och inse att det är jättefint. Då kan vi visa att det idag
inte ser ut som det gjorde förr.
Denna problematik har även förts fram i fler intervjuer med företrädare för industrin i andra
delar av länet. En djupare studie av ungdomarnas, lärarnas och studie- yrkesvägledares bild
av industrin kan inte göras i denna prognos, men det skulle självklart vara intressant och
viktigt för ett fortsatt arbete med kompetensförsörjning på det lokala planet såväl som i länet
som helhet.
Perspektiv på utbildningarnas innehåll
De intervjuade anser överlag att industriinriktade utbildningar på gymnasienivå i stort sett ger
en bra grund. Men eftersom produktionen idag är så pass specialiserad räknar man oftast med
att en internutbildning behöver ske för de som kommer in i verksamheten direkt efter skolan.
Nej, de kan inte sätta igång och jobba direkt. Det finns inte på kartan. Det tar
tid att lära upp folk här. Det är viktigt att de har den tekniska grunden att stå
på för att kunna ta till sig det vi ’klär dem med’ sen.
Citatet är, i viss utsträckning, kännetecknande för alla de intervjuades perspektiv på innehållet
och den kunskap som nya medarbetare har med sig från den gymnasiala utbildningen. Något
som två av de intervjuade menar att de saknar är att eleverna får en större kännedom om de
lokala produktionsförutsättningarna och teknikerna just i mindre industriföretag. En av
personerna menar att man kan åstadkomma detta genom ett ökat inslag av praktik och
studiebesök i utbildningen, från grundskolan till gymnasiet, där också lärandet systematiseras
på ett genomgripande sätt.
Man kunde önska att de [eleverna] hade mer kännedom om de lokala företagen
genom att man ges mer praktik under skoltid. Man ska inte bara åka och
besöka Atlas Copco och Volvo, utan även deras underleverantörer. Där kan du
se att om du läser till exempel robotteknik, eller till CNC-operatör, så handlar
det inte bara om att pressa plåt. Du måste tänka till och det krävs en grund vad
gäller materialkunskap och mätteknik. Det är ganska komplext.
I intervjuerna riktas det också viss kritik mot vad man ibland upplever som en brist på
flexibilitet och lokal anpassning inom vuxenutbildningen.
Om vi till exempel behöver en utbildning, varför kan inte Arbetsförmedlingen se
till att fixa en sådan utifrån våra behov? Där tycker jag att man kan vara lite
mer flexibel. De förhandlar fram utbildningar där de inte ens har moderna
maskiner. Det är ju skrämmande. I Örebro har de så gamla maskiner i
19