Hur matematiska förmågor uttrycks och tas om hand i en pedagogisk ...

Diskussion
I inledningen till denna avhandling beskrev jag Axel, en då sexårig pojke och
hans fröken i förskoleklassen samt den skola som Axel tillhör. Jag beskrev där
hur skolledningen tillsammans med föräldrarna hade gjort ett försök att flytta
upp Axel till årskurs två under matematiklektionerna. Axel själv såg dock inte
detta som mer stimulerade än undervisningen i förskoleklassen. Han fick
fortfarande bara använda addition och subtraktion trots att hans matematiska
kunskaper omfattande alla fyra räknesätten och mer därtill. Efter några besök
hos Axel och i diskussioner med hans föräldrar och lärare kom vi gemensamt
fram till ett nytt förslag. Förslaget innebar att Axel skulle få en egen mentor,
en gymnasielärare som fanns på ortens gymnasieskola och som hade stort
intresse för elevers lärande. Mentorn skulle träffa Axel en gång i veckan och
Axel skulle då få möjlighet att diskutera områden i matematiken som
intresserade honom och som det inte fanns utrymme för i den ordinarie
undervisningen. Nu var frågan bara om skolledningen, rektorn, skulle
acceptera detta förslag. Rektorn visade sig vara mycket positiv till förslaget
och Axel och hans föräldrar var förväntansfulla. Vid de första träffarna med
mentorn fanns jag med, dels för att övergången från mig till honom skulle ske
så mjukt som möjligt, dels för att jag ville se hur relationen dem emellan
fungerade. Axel trivdes med sin ”extralärare” som han kunde ställa alla sina
frågor till och som han kunde utmana i olika frågesporter. Dessa handlade
inte bara om matematik utan kunde även röra t.ex. latinska namn på fåglar.
Nu har det gått snart ett år sedan mentorn och Axel inledde sina träffar och
lösningen vi föreslog har fungerat mycket bra. Axel har fått utlopp för sina
funderingar och svar på sina frågor. Detta beskriver ett fall, av säkerligen
många per år i Sverige, där lärare och skola ställs inför utmaningen att ta
hand om en elev som redan behärskar många av de i kursplanen uppsatta
målen. I detta fall befann sig Axel på en helt annan nivå än sina klasskamrater
i de flesta ämnen men det var framförallt i matematik som lärare hade svårt
att stimulera honom och där hans frågor blev obesvarade.
Vid Axels skola fanns ingen handlingsplan för hur elever med särskilda
förmågor i olika ämnen skall tas om hand. Av vad som framkommit av denna
studie saknas sådana handlingsplaner vid de skolor som ingår i studien. Det
är upp till varje lärare eller skolledning att avgöra vad som skall göras i varje
120