Hur matematiska förmågor uttrycks och tas om hand i en pedagogisk ...

egreppet differentiering beskriver organisatoriska åtgärder som vidtas för
att möjliggöra individualisering, medan individualisering handlar om
anpassning av innehållet till elevens förkunskaper och förmåga att lära
(Kilborn & Löwing, 2002).
Differentieringen kan ske inom klassens ram, genom till exempel
individualisering, eller genom skapande av homogena grupper, så kallad
nivågruppering, båda aspekter av differentiering. Dessa två olika former
brukar betecknas pedagogisk respektive organisatorisk differentiering
(Wallby, Carlsson & Nyström, 2001a).
Den idag dominerande undervisningsformen som vi brukar beteckna som
”individuell” är, om vi tittar närmare på klassrumsundervisningen, inte
individuell i den bemärkelsen att undervisningen anpassas till varje elevs
behov vad gäller innehåll, läromedel, uppgifternas art och arbetsform. Det är
istället en hastighetsindividualisering som används för att individanpassa en
undervisning där alla elever arbetar med samma läromedel var och en i sin
takt. Under en period kan eleverna då arbeta med helt olika avsnitt eller
områden inom matematiken. Detta gör att möjligheterna till gemensamma
diskussioner och genomgångar begränsas (Madsén, 2002; Bentley, 2003;
Löwing, 2006) .
Begreppet individualisering är som tidigare nämnts inte entydigt och
genomförandet kan ske på en mängd olika sätt. Förutom den
hastighetsindividualisering som beskrivits ovan kan individualisering också
innebära att alla elever arbetar med samma uppgifter men på olika nivåer
eller genom att dessa behandlas på olika sätt (Hagland, Hedrén & Taflin,
2005). Undervisningens innehåll kan differentieras så att vissa moment
utesluts för vissa elever (Bentley, 2000) medan andra elever arbetar med
fördjupningsuppgifter.
En differentiering som innebär nivågruppering, att man delar in eleverna i
grupper med utgångspunkt från deras förmåga och erfarenhet, är något som
visat sig ha gynnsam effekt för elever med särskilda förmågor i matematik
(Kulik, 1998; Loveless, 1998; Wallby, Carlsson & Nyström, 2001a), detta under
förutsättning att de då får lära sig områden som de annars inte skulle komma
i kontakt med. Vid en sådan differentiering är det snarare skillnader i
49