En örns berättelse - fritenkaren.se

naturen i världen. Hon kan inte själv hålla rent. Därför frodas så äckliga
skurkparasiter som jag. Ja, jag tjänar den vidriga äckliga människan, jag håller rent
efter henne och lever på allt hennes spill, men jag gör det i avsikt att småningom
underminera all hennes outhärdliga existens. Vi är tusen miljarder i världen, som
gräver den gräsliga människans grav, och det klarar vi av, ty den gruvliga
människan är bara fyra miljarder. Snart störtar hon samman med var stad i världen,
snart kommer det mänskliga samhällets digra kollaps, och då har all naturen oss
råttor att tacka för underbar underminering i fem hundra år. Men vad var det du
sade? Att du är som gamarna? Och jag som trodde, att du endast åt klena stackare
utan försvar, såsom jag."
"Ja, du vore en munsbit för uggla, hök, falk eller vråk, och jag vattnas i munnen
av åsynen av din enorma förträffliga fetma, men var ej orolig. Jag tänker ej kröka ett
hår på ditt ärbara plikttrogna huvud. Fortsätt i fred med att leva på människans
smuts och att slugt undergräva all hennes lögnvärlds existens. Du gör henne en
björntjänst."
"Jag tackar dig ödmjukt och känner mig lättad och prisar dig för att du låter mig
ädelt förbli en from far för en lycklig familj och ett dussin par barn, några tjog minst
och snart nog ett gross. Jag vill gärna dock innan du far ge dig rådet att tala med
storken i parken. Han är både gammal och vis och har sett hela världen och är därför
erfaren som endast få och kan svara på varje enskild persons alla frågor och
undrande tankar."
"Jag känner en stork allaredan."
"Den här är som ingen på jorden."
"Men det är väl alla fasaner, babianer och näbbmöss?"
"Förvisso, men denna herr stork är ändå ett unikt original som du inte får missa.
Farväl nu. Det börjar bli middagstid, och jag är tvungen att tänka på magen, familjen
och vinet."
"Var får du ditt vin?"
"Från kloaken. Ett bättre och finare märke finns icke i världen: en annan och helt
ny bouquet för varenda ny dag. Det är husets vin, men det är bättre än hela Italiens
och Greklands och Portugals och hela Spaniens och Frankrikes viner. De kan alla gå
och dra över sig någonting gammalt. Mitt gamla kloakvin är lagrat i fem hundra år.
Nu farväl."
"Ja, farväl, du begåvade råtta, och bon appétit!"
"Tack detsamma! Glöm inte att hälsa på gamle baronen herr Stork!"
Och den smällfeta råttan försvann bakom hörnet, och kungsörnen lyfte på
ståtliga vingar. Han blickade ner på den lilla och bylika stadsdelen nedanför sig när
han höjde sig och tänkte följande:
"Ack, låt ej denna naturliga och idealiska stadsdel försvinna! Den får inte rivas.
Så omänsklig får icke människan vara. Låt dessa idylliska vänliga trähus och
gränder, blomstrande bakgårdar, fridfulla prång och oaser av staden stå kvar som en
salig välsignelse för alla goda och mänskliga mänskor för alltid! Här har de för
omväxlings skull en miljö för bevarandet av deras mänsklighet. Låt den då icke
förstöras, som råttan berättade, av hänsynslöst barbari, fåfäng falsk ambition och den
farliga utvecklingen, all förbannelses ursprung. Bevara den mänskliga byn för de
smås skull som älskar den!"
Så bad han tyst i sitt sinne alltmedan han styrde mot Slottskogen och där helt
snart fick syn på herr Stork litet avsides från alla babblande änder vid
mänskoplanterade dammen, som, vilket vår örn slogs med häpnad av, underhölls
med både mat och servis av människor. Mat fanns där gratis och holkar och hyddor
och bon allt i skydd för bevågna och nyfikna mänskor, som trängdes väl utestängda
av präktigt staket. Örnen sänkte sig ned emot jorden i skydd av ett väldigt furuträd,